SKMA:s konferens om antisemitism i Europa och Sverige idag

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) arrangerade den 10 november 2015 en internationell konferens i Stockholm om antisemitism i Europa och Sverige idag.

Syftet med konferensen var att fördjupa kunskapen om den samtida antisemitismen och förstärka arbetet med att förebygga och motverka fördomar, hat och våld mot judar.

Konferensen, som genomfördes med stöd av Monica och Gerald Nagler och Forum för levande historia, riktade sig framför allt till myndigheter, lärare, forskare, journalister, politiska beslutsfattare och organisationer som arbetar med att belysa och motverka rasism och antisemitism, men var även öppen för andra intresserade. Cirka 120 personer deltog.

Konferensen inleddes med ett öppningsanförande av Henrik Bachner, idéhistoriker och medlem i SKMA, och ett tal av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke.

Bah Kuhnke pekade på vikten av att se de specifika drag som kännetecknar såväl antisemitismen som andra rasismer och underströk att vi för att kunna bekämpa olika former av rasism både måste känna till och erkänna dem som problem.

Hon meddelade att regeringen är i färd med att arbeta fram en handlingsplan för hur antisemitism och andra former av hat och fördomar mer effektivt ska kunna motverkas.

Andreas Zick om empiriska studier av antisemitism i Europa

Professor Andreas Zick, som leder The Institute for Interdisciplinary Research on Conflict and Violence vid Bielefelds universitet i Tyskland, föreläste om antisemitiska attityder i Europa (se föreläsningen här).  Han inledde med att varna för att europeiska demokratier blivit mer sköra genom en tilltagande acceptans för uppfattningar eller ideologier som förespråkar ojämlikhet mellan grupper och människor. Zick exemplifierade bl a med de antisemitiska manifestationer och terrorattacker som ägt rum i flera europeiska länder de senaste två åren och den allt mer polariserade situationen i Tyskland, där Pegida och andra xenofoba, antimuslimska rörelser vuxit i styrka.

De studier av ”Group-focused enmity” som Zick och hans kollegor genomfört belägger ett samband mellan olika former av gruppfientlighet. Det finns även ett samband mellan gruppfientlighet och t ex förakt för demokratin och samhälleliga ”eliter”, auktoritärt tänkande och en nationalistiskt präglad fientlighet mot EU och USA.

De undersökningar Zick redovisade demonstrerade att antisemitismens utbredning skiljer sig åt mellan europeiska länder, men också att olika antijudiska motiv är olika starka i olika länder. Både traditionella antisemitiska föreställningar (t ex föreställningar om judiskt inflytande och makt) och så kallad sekundär antisemitism (t ex uppfattningen att ”judar försöker dra nytta av att ha varit offer under nazismen”) är mest utbredda i länder som Ungern, Polen och Portugal. Traditionella antijudiska föreställningar är också förhållandevis utbredda i Frankrike och Italien, medan sekundära former av antisemitism även är jämförelsevis utbredda i Tyskland.

Israel-relaterad antisemitism, reflekterad i påståenden som t ex ”med tanke på Israels agerande kan jag förstå varför människor ogillar judar” eller likställanden mellan Israels politik gentemot palestinierna och Nazitysklands förintelsepolitik, har höga nivåer i flera av dessa länder men är också förhållandevis utbredda i Storbritannien och Holland.

Sverige ingick inte i undersökningen, men Zick redovisade även resultat från en pilotstudie från Sverige som gjordes inför studien (pilotstudien byggde på ett litet antal svarande; se även denna artikel av Andreas Zick och Beate Küpper). Den indikerade att traditionella och sekundära former av antisemitism var jämförelsevis mindre utbredda i Sverige, medan Israel-relaterad antisemitism låg på ungefär samma nivå som i Holland och Storbritannien.

Zick pekade också på hur antisemitiska uppfattningar kan förstärkas i samband med att Israel-Palestinakonfikten förvärras. En jämförande studie i Tyskland visade att stödet för traditionella antijudiska uppfattningar försvagades mellan 2004 och juni 2014, men en ny mätning i september 2014, dvs efter Gazakriget, pekade på att stödet för denna typ av uppfattningar ökat.

Se Andreas Zicks föreläsning här.

Michał Bilewicz om tre former av antisemitism i Polen

Michał Bilewicz, universitetslektor i psykologi och chef för Center for Research on Prejudice vid universitetet i Warszawa, föreläste om antisemitismen i dagens Polen, men berörde även förhållanden i andra delar av Östeuropa (se föreläsningen här).

Han noterade inledningsvis att antisemitiskt präglade högernationalistiska partier idag är representerade i både det ungerska och polska parlamentet. I Ungern erhöll Jobbik runt 20% av rösterna i det senaste valet. Inför valet i Polen hösten 2015 ingick Ruch Narodowy, den nationella rörelsen, i Kukiz’15 som erhöll 9% av rösterna. I Europaparlamentet sitter även företrädare för polska Kongressen för den nya högern, vars ledare Janusz Korwin-Mikke propagerar hat mot judar.

Bilewicz framhöll vissa drag som utmärkande och på vissa punkter särskiljande för antisemitismen i Östeuropa: Antisemitismen infogas i vissa former av antikommunisk argumentation, i vilken judar hålls ansvariga för kommunismen. Den har inga kopplingar till muslimska grupper; den muslimska befolkningsandelen är liten i flertalet länder. Den är tydligt knuten till en månghundraårig tradition av antijudaism och antisemitism. Och den är inbäddad i det ”kollektiva minnet” av andra världskriget och diskurser som förnekar ansvar för kollaboration med Nazityskland och egna antisemitiska handlingar under kriget.

Bilewicz beskrev hur antisemitismen i Polen förstärktes i samband med de omfattande ekonomiska och sociala förändringar som ägde rum i Polen efter 1989 och kom att införlivas i vissa former av systemkritik. Undersökningar visade på ett samband mellan ekonomiska och sociala kriser i början av 1990-talet och under de första åren efter millennieskiftet och en mer utbredd antisemitism. En studie av sökord på Google pekade dessutom på att orden ”kris” och ”judar” samvarierade i frekvens. Under åren 2001-2002 vävdes antijudiska attityder även in i de debatter som följde på publikationer som belyste hur polska befolkningsgrupper deltagit i förbrytelser mot judar under kriget, t ex i Jedwabne.

Enligt Bilewicz existerar tre olika former av antisemitism i dagens Polen. För det första finns  traditionella, kristna former av antijudaism (beskyllningar om att judar bär skuld för Jesus död eller använder kristet blod i rituella syften), för den andra en sekundär form antisemitism (påståenden om att judar exploaterar Förintelsen osv), och för det tredje tron på globala judiska konspirationer. Attitydundersökningar visar att samtliga former av antisemitism är mest utbredda i sydöstra Polen, framför allt i grupper med låg utbildning och låg social status.

Tron på judiska konspirationer och sekundära antisemitiska uppfattningar korrelerar med auktoritetstro (konformism, vill ha starkt ledarskap), upplevelsen av vara ”förlorare” eller sämre lottad än andra, och uppfattningen att ”vi” är de främsta offren och har lidit mer än andra osv. Traditionella antisemitiska uppfattningar har ett tydligt samband med auktoritetstro. Studier pekar också på ett samband mellan antisemitism och känslan av att inte kunna påverka den politiska utvecklingen. De som bär på antisemitiska uppfattningar, och i synnerhet föreställningar om judiska konspirationer, är mer benägna att stödja en diskriminerande politik gentemot judar, vill inte ha judar som grannar, är motståndare till återlämnande av stulen judisk egendom osv.

Attitydmätningar gjorda 2009 och 2013 visar att andelen som bär på sekundära former av antisemitism eller tror på judiska konspirationer har legat på ungefär samma nivå, medan den andel som hyser traditionella antijudiska uppfattningar ökat under denna tidsperiod. Bland anhängare av den konservativa katolicism som representeras av Tadeusz Rydzyk och radiostationen Radio Maria finns en tydlig korrelation mellan graden av religiositet och antisemitism, men bland anhängare av den riktning inom katolicismen som symboliseras av den tidigare påven Johannes Paulus II är sambandet det motsatta.

Bilewicz avslutande med att beskriva ett antal vanliga myter om attityder till judar eller Israel i Polen. För det första att antisemitismen skulle vara på väg att försvinna. För det andra att fientligheten mot judar i huvudsak skulle vara av religiös karaktär. För det tredje att polacker överlag stöder Israel i konflikten i Mellanöstern. För det fjärde att den ökade kunskapen om Förintelsen lett till att polacker överlag accepterar att judarnas öde under andra världskriget var specifikt och skiljer sig från icke-judiska polackers. För det femte att uttryck för fientlighet mot judar inte är accepterat i polsk offentlighet. Forskningen visar att ingen av dessa föreställningar stämmer, förklarade Bilewicz.

Se Michał Bilewicz föreläsning här.

Jean-Yves Camus om antisemitismen i Frankrike

Jean‐Yves Camus, statsvetare, chef för Observatoire des Radicalités Politique vid Fondation Jean Jaurès och forskare knuten till Institut de Relations Internationales et Stratégiques (IRIS), Paris, föreläste om olika former av antisemitismen i dagens Frankrike (se föreläsningen här).

Camus inledde med att beskriva den fransk-judiska minoritetens bakgrund och historia. En majoritet av de franska judarna har sitt ursprung i Nordafrika och en stor del av dem tvingades lämna sina forna hemländer – framför allt Algeriet, Marocko och Tunisien – under 1950- och 60-talen. Tillsammans med Frankrikes koloniala historia har, menade Camus, denna bakgrund bidragit till ett konfliktfyllt förhållande mellan delar av den franska judenheten och delar av den franska muslimska befolkningen, som till stor del har sina rötter i samma länder.

Antisemitismen i Frankrike har förstärkts markant sedan millennieskiftet, något som kan avläsas i en dramatisk ökning av antalet rapporterade hatbrott. Samtidigt, underströk Camus, är den judiska minoriteten idag mer accepterad än någonsin, om man ser till attityder inom befolkningen som helhet.

När det gäller antisemitismens utbredning inom delar av den arabisk-muslimska befolkningen i Frankrike menade Camus att en rad bakomliggande omständigheter förstärkt mottagligheten för antijudiska uppfattningar, däribland att yngre generationer, i motsats till de äldre, saknar egna minnen och erfarenheter av ”verkliga” judar i de forna nordafrikanska hemländerna. En annan faktor som framhölls var den statsstyrda antisionistiska och antisemitiska propaganda som, ofta inlemmad i panarabisk nationalism, spreds i arabiska länder från 1960-talet och framåt. Camus pekade även på en växande islamisk fundamentalism i Frankrike och bristande integrationspolitik som bidragande orsaker. Som särskilt oroande framhöll han de jihadistiska terrorattentat som ägt rum och att ett stort antal unga fransmän anslutit sig till IS och andra extrema rörelser.

Antisemitismen är framträdande inom mindre fascistiska rörelser, däremot spelar den enligt Camus idag en mindre roll för högerextrema Nationella Fronten. Sedan millennieskiftet och i synnerhet efter 11-septemberattentaten 2001 i USA utgör muslimer och islam de främsta måltavlorna för Nationella Frontens propaganda. Studier pekar på att antijudiska attityder är jämförelsevis utbredda bland Nationella Frontens sympatisörer, även om endast en mindre andel öppet medger att de ogillar judar.

Camus pekade även på att antisemitism utgör ett problem inom delar av den yttersta vänstern och är märkbar inte minst inom delar av den pro-palestinska rörelsen. Från att tidigare ha förespråkat en tvåstatslösning och sympatiserat med PLO/PA, har denna i allt högre grad kommit att förorda en enstatslösning, sympatisera med extrema rörelser som Hamas och Hizbollah och stödja väpnad kamp mot Israel, hävdade Camus. I samband med krigen i Mellanöstern 2006, 2009 och 2014 var antisemitiska inslag tydliga i vissa propalestinska demonstrationer. I juli 2014 försökte t ex delar av en anti-israelisk demonstration att angripa en synagoga i centrala Paris.

Camus redogjorde även för den antisemitiska propaganda som sprids av den politiske aktivisten och komikern Dieudonnné och dennes allierade, den högerextreme ideologen Alain Soral. Dieudonnés budskap förenar antikapitalism, antiglobalism och antisemitism och lockar anhängare ur olika politiska läger.

Camus beskrev situationen för judar i dagens Frankrike som den allvarligaste sedan 1945. Han efterlyste ökade statliga insatser för att förbättra integrationen, öka kunskapen om religioner, motverka radikalisering och förstärka toleransen i Frankrike.

Se Jean-Yves Camus föreläsning här.

Panelsamtal om antisemitism i Sverige och hur den kan motverkas

Under eftermiddagen riktades fokus mot situationen i Sverige i två panelsamtal med forskare och experter.

I det första panelsamtalet diskuterades och belystes antisemitismen i dagens Sverige. Medverkade gjorde idéhistorikern Henrik Bachner, Evin Ismail, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet, Jonathan Leman, researcher på Stiftelsen Expo, och Heléne Lööw, docent i historia och biträdande föreståndare för centrum för polisforskning vid Uppsala universitet.

Moderator var Willy Silberstein, ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.

I ett andra panelsamtal diskuterades hur antisemitismen kan förebyggas och motverkas.

Medverkade gjorde Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker vid Hugo Valentin-centrum vid Uppsala universitet och medlem i SKMA, Ingrid Lomfors, överintendent vid Forum för Levande Historia, historikern Heléne Lööw, Mona Sahlin, nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, och Per Svensson, senior columnist vid Sydsvenskan. Moderator var Henrik Bachner.

Se fler foton nedan.

SKMA