I Expressen 1/10 kritiserar Charlotte Wiberg filmen ”Även de döda har ett namn”, som handlar om Ship to Gaza. I filmen blir Israel ”en måttstock som varje jude ska bedömas efter”, skriver hon. Läs artikeln här.
I GP 1/10 riktar Yael Feiler kritik mot filmen. Texten ligger (än så länge?) inte på nätet. Feiler skriver att filmen ”trots goda intentioner reproducerar latenta antisemitiska föreställningar”. Det sker framför allt, menar hon, genom ”ett centralt uttalande i filmen om judars lärdom av Förintelsen: det finns två sorters judar: de som säger ’det här ska aldrig hända oss igen’ och de som säger ’det här ska aldrig hända någon …’”
Feiler fortsätter:
”Att dela judar i två sorter är illa nog. Men här framställs judar som engagerar sig i Ship to Gaza som de goda judarna, medan resten av judarna representerar de onda som inte kan släppa sin historia och lever kvar i småsint hämndlystnad. Och eftersom åskådaren inte möter dessa andra, onda, får en existerande fantasi och nidbild ny näring. Och det är just där som israelkritik möter antisemitism.
Här i Sverige har vi svårt att känna igen den antisemitiska vokabulären; därför är det svårt att värja sig mot dess uttryck.
Kritiken från judiskt håll mot filmens planerade lansering har i flera inlägg kallats för censur. Men att ta fram censurhotet är ett enkelt knep för att tysta kritik eller för att slippa se.
För Göteborgs kulturförvaltning tycks detta vara en ickefråga. Och för Mankell som annars är så engagerad i kampen mot rasistiska orättvisor på andra kontinenter, är allt detta bara nonsens.”
SKMA