Att påståenden om vad som hänt eller inte hänt i historien ofta används som vapen i politiska propagandakrig är inget nytt.
Netanyahus uttalande har mött stark kritik från bl a israeliska historiker (skärmklipp från Haaretz)
Nyligen anklagade Ryssland Polen för att ha provocerat fram den tysk-ryska icke-angreppspakten i augusti 1939, vilken omgående följdes av Nazitysklands respektive Sovjetunionens angrepp på och ockupation av Polen, inledningen på andra världskriget. Och för några dagar sedan höll den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu ett tal i vilket han påstod att det var den dåvarande arabisk-palestinske ledaren och stormuftin av Jerusalem Haj Amin al-Husseini som vid ett möte i november 1941 med Adolf Hitler skulle ha övertygat denne att utrota judarna i stället för att förvisa dem.
al-Husseinis starka antisemitism och samarbete med nazisterna under kriget är okontroversiella och välkända delar av historien, men Netanyahus version förvränger historien i den politiska propagandans tjänst. Han har inte oväntat fått svidande kritik, bl.a. från israeliska politiker, ledande israeliska historiker vid Yad Vashem och från officiellt tyskt håll.
Den palestinske chefsförhandlaren Saeb Erekat svarade i sin tur med att förskönande påstå att palestiniernas ansträngningar ”mot naziregimen är en djupt rotad del av vår historia”. Man skulle önska att både Netanyahu och Erekat höll tyst och i stället för politisk pajkastning och rubrikknipande uttalanden om historien lågmält och sakligt ägnade sig åt att lösa den israelisk-palestinska konflikten.
SKMA