Enligt Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport Hatbrott 2014  (2015) identifierades under 2014 runt 270 polisanmälningar med antisemitiska motiv. Det är tillsammans med år 2009, då cirka 250 hatbrott med antisemitiska motiv rapporterades, den hittills högsta nivån för ett enskilt år. Antalet anmälda hatbrott med antisemitiska motiv var under fjolåret 38 procent fler än år 2013. Enligt Brå kan ökningen till stor det förklaras av en stor ökning av antalet anmälningar i Stockholms län.

I en kommentar till rapporten säger SKMA:s ordförande Willy Silberstein: “Ökningen av antalet anmälda hatbrott mot judar är djupt oroväckande, men tyvärr inte helt överraskande. Vi såg en tydligt förstärkt antisemitisk strömning under sommaren 2014. Även ökningen av anmälda hatbrott mot andra grupper oroar. Det är av yttersta vikt att polis och rättsväsende tar dessa siffror på allvar. Den låga uppklarningen av hatbrott är oacceptabel.”

De vanligaste brottstyperna när det gäller anmälda hatbrott med antisemitiska motiv 2014 var (i likhet med 2013) hets mot folkgrupp (34 %), följt av olaga hot/ofredande (30 %). En femtedel av anmälningarna rörde skadegörelse/klotter (20 %). Brå noterar att hatbrott med antisemitiska motiv i jämförelse med övriga hatbrottsmotiv uppvisar de högsta andelarna hets mot folkgrupp och klotter.

Antal och andel anmälningar med identifierade antisemitiska motiv efter huvudbrottskategori, åren 2010–2014. Källa: Hatbrott 2014, Brå 2015. Skärmbild.

 

Enligt Brå personuppklarades 3 % av de antisemitiska hatbrott som anmäldes 2013 och som handlades fram till och med 31 maj 2015 . (Med personuppklaring menas att en person kunde bindas till brottet via åtalsbeslut, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse.) Brå menar att den låga andelen personuppklarade anmälningar kan ”hänga samman med den höga andelen obekanta gärningspersoner samt att vanliga brottstyper är sådana som av tradition är svårutredda och där det sällan finns något uppslag för polisen att följa upp. Det kan exempelvis vara att en okänd person skriker saker ute på stan, gör inlägg på anonyma internetforum eller utför klotter.”

Generell ökning av anmälda hatbrott

Antalet anmälningar med ett identifierat hatbrottsmotiv under 2014 uppskattas till 6 270, vilket är den högsta nivån hittills för ett enskilt år och 14 % fler än 2013. Enligt Brå gäller ökningen för i princip samtliga hatbrottsmotiv. Störst ökning i jämförelse med 2013 uppmättes för hatbrott med kristofobiska motiv (75 %). En stor ökning uppmättes även för anmälda hatbrott med islamofobiska motiv (50 %) och, som noterats, antisemitiska motiv (38 %). Antalet hatbrottsanmälningar på grund av sexuell läggning ligger emellertid på samma nivå som 2013 och uppvisar en minskning under de senaste fem åren.

Bland hatbrottsmotiven var kategorin främlingsfientliga/rasistiska hatbrott vanligast. Fördelningen av identifierade polisanmälningar med hatbrottsmotiv 2014 ser ut som följer:

  •  främlingsfientliga/rasistiska motiv 69 % (ca 4 310 anmälningar)
    • sexuell läggning som motiv 10 % (ca 640 anmälningar)
    • islamofobiska motiv 8 % (ca 490 anmälningar)
    • kristofobiska och andra antireligiösa motiv 8 % (ca 490 anmälningar)
    • antisemitiska motiv 4 % (ca 270 anmälningar)
    • transfobiska motiv 1 % (ca 70 anmälningar)

När det gäller andelen anmälda hatbrott med antisemitiska motiv bör noteras att dessa riktas mot en mot en mycket liten kategori – den judiska gruppen i Sverige uppskattas till cirka 20 000 individer.

Stort mörkertal

I rapporten Hatbrott 2014 redovisas även resultaten från Nationella trygghetsundersökningen, som bygger på vad ett urval personer uppgivit i telefonintervjuer eller enkäter vad gäller utsatthet för hatbrott under 2013. Enligt resultaten uppger runt 136 000 personer att de utsatts för ett främlingsfientligt hatbrott under 2013. Cirka 35 000 uppger att de utsatts för hatbrott med ”antireligiösa motiv” (en kategori som inkluderar antisemitiska dito) och runt 25 000 uppger att de utsatts för hatbrott med homofoba motiv. Av resultaten, som ska tolkas med försiktighet, drar Brå bland annat slutsatsen: ”Statistiken över polisanmälningar med identifierade hatbrottsmotiv säger inte mycket om förekomsten av hatbrott i samhället. De flesta brott anmäls nämligen inte.”

Att mörkertalet är stort när det gäller antisemitiska hatbrott indikerades för övrigt även av studien Discrimination and hate crime against Jews in EU Member States: Experiences and perceptions of antisemitism som publicerades av EU:s organ för grundläggande rättigheter, FRA, 2013. Av de svenska respondenter som uppgav att de utsatts för antisemitiska trakasserier under den senaste femårsperioden svarade 75 procent att de inte anmält den allvarligaste incidenten till polisen eller någon annan organisation. Det vanligaste skälet till att inte göra en polisanmälan uppgavs vara att man inte trodde att den skulle leda till eller förändra något.

SKMA