Den 12/9 2015 kommer en ny partiledare för det brittiska socialdemokratiska partiet Labour att tillkännages. Enligt mätningar bland dem som får delta i valet av ny partiordförande leder Jeremy Corbyn. Han är även spelbolagens favorit och har hamnat i fokus för den brittiska mediebevakningen.
Brittisk debatt om Corbyns vänskap med extremister och antisemiter. Skärmklipp från The Guardian.
Corbyn har inte bara gjort sig känd som Labourpolitiker på vänsterkanten utan också för en rad problematiska uttalanden och för sitt långa samröre med såväl judehatare som förintelseförnekare. Det senare är dock en aspekt som i huvudsak fallit bort i den svenska mediebevakningen. Det finns således anledning att belysa några av de uttalanden och samrören med organisationer som Corbyn uppmärksammats för.
Problematiska miljöer
Corbyn har bland annat haft nära kontakter med en av de mer välkända antijudiska islamistiska propagandisterna, den israelisk-palestinska ledaren för ”Islamiska Rörelsen i Israel” Raed Salah, som Corbyn bjöd in till det brittiska underhuset 2011. Redan 2001 spred Salah konspiracistiska teorier om elfte september-attentaten med lögner om att ”4000 judar” inte dök upp på jobbet; sex år senare, 2007, vidareförmedlade Salah klassiska myter om att judar mördar icke-judiska barn för att använda deras blod till att baka bröd. Istället för att ta avstånd från Salahs välkända rasism har Corbyn hyllat honom som ”en extremt bra representant för sitt folk” och ”en röst som måste bli hörd”.
I ett tal 2009 sade sig Corbyn vara hedrad av att få bjuda in sina ”vänner” från Hizbollah och Hamas till det brittiska underhuset. Att de båda terrorstämplade organisationerna ständigt sprider grov antisemitism och uppmanar till mord på judar världen över, eller att Hamas i sina stadgar hänvisar till det ökända antijudiska falsariet Sion Vises Protokoll, i vilket judar påstås konspirera för världsherravälde, tycks inte bekymra Corbyn.
När Corbyn ifrågasätts för att ha kallat Hamas och Hizbollah för ”vänner” blir han istället förbannad. ”Det är tabloid-journalistik och det vet du om!”, dundrade han i Channel 4 News (13/7 2015). Enligt tidningen The Telegraph ska Corbyn ha accepterat tusentals pund i gåvor från organisationer som står hans s.k. ”vänner” nära.
Förra hösten talade nynazisten och förintelseförnekaren James Thring på ett av Corbyns pro-palestinska arrangemang i det brittiska underhuset. Thring tog föga oväntat sin chans att sprida propaganda om hur de ”judiska vise” kontrollerade världsekonomin etc.
Och Corbyns historik av samröre med högerextremister slutar möjligtvis inte där: Paul Eisen, en självutnämnd och stolt förintelseförnekare med rasistiska och antijudiska åsikter, har påstått att han under flera års tid haft en nära relation till Corbyn. På Eisens hemsida återfinns fotografier från när Corbyn deltar på ett av hans evenemang, och enligt Eisen ska Corbyn även ha donerat pengar till Eisens organisation ”Deir Yassin Remembered”. Det kan tyckas något vanskligt att bygga ett avslöjande på vad förintelseförnekaren själv påstår, och när Corbyn konfronterades med uppgifterna av Daily Mail fördömde hans talesperson lyckligtvis Eisens åsikter, men avböjde att kommentera påståendena om att han känner Eisen privat, deltagit på varje evenemang och donerat pengar till Eisens organisation.
Corbyn har bl a försvarat Raed Salah och Stephen Sizer, som här ses samtala. Skärmdump.
Pastorn Stephen Sizer är en annan person man borde vilja hålla på långt avstånd. Han länkar till och rekommenderar inte sällan texter som förnekar Förintelsen, citerar nynazisters och förintelseförnekares texter, sprider teorier om att judar ligger bakom elfte september-attentaten etc. 2012 gick Corbyn ut till försvar för Sizer som publicerade det på sin hemsida. Enligt Corbyn är Sizer verkligen ingen antisemit, utan en ”välinformerad individ” som ”står upp mot sionism” och vars ”utmärkta arbete” han beundrar.
Röstfiske i grumliga vatten
Corbyn har vid upprepade tillfällen medverkat i grumliga sammanhang. Den statligt finansierade ryska nyhetskanalen Russia Today har försökt etablera sig som en ”alternativ” medieröst, med syfte att försvara den ryska regimens intresse och attackera dess politiska motståndare – i utrikesrapportering är det inte minst USA och EU som svartmålas. Och antisemitismen ligger i aldrig speciellt långt borta. I sin propaganda använder sig Russia Today ofta av allehanda kända konspirationsteoretiker, nazister och högerextremister från Västeuropa och USA, påstådda ”experter” som får lägga ut texten om det förmenta dekadenta och kaotiska tillståndet i västerländska demokratier. Intervjuade ”auktoriteter” skönmålas, t.ex. beskrivs antisemiten Israel Shamir en ”Mellanöstern-expert”, högerextremisten och konspirationsteoretikern Mark Glenn presenteras som ”journalist”, den f.d. partiledaren för svenska ”Nationaldemokraterna” Marc Abramsson ges epitetet ”partiledare” (för ett parti tittarna med största sannolikhet aldrig hört talas om eller får förklarat för sig) och får ge en ”bakgrund” till upploppen i Husby 2013, antisemiten Kevin Barrett blir både ”doktor” och ”författare” osv. I likhet med figurer som det högerpopulistiska brittiska partiet UKIP:s partiledare Nigel Farage har Corbyn vid ett flertal tillfällen låtit sig intervjuas i kanalen. På sociala medier har Corbyn rekommenderat Russia Today nyhetsrapportering eftersom den är ”mer objektiv”.
Men Corbyn har även samröre med den statsägda och hätskt antisemitiska iranska kanalen Press TV. Förintelseförnekande propaganda är legio på kanalen, och devisen tycks vara att ingen form av judehat är för grov för att torgföra och ingen judahatare är för galen för att ges utrymme. I Press TV får kända antisemiter komma till tals: den f.d. KKK-ledaren David Duke, högerextremisten Gordon Duff, ansvarig för rasistsajten Veterans Today, den franska s.k. ”komikern” Dieudonné M’Bala M’Bala osv.
Corbyn som programledare i iranska Press TV.
Alla med någorlunda vettiga värderingar och någorlunda kännedom om den välkända Press TV torde hålla kanalen på armslängds avstånd. Annat är det med Corbyn, som 3/6 2010 till och med agerade programledare för Press TV:s program Comment. Där var Corbyn stand in för sin ”gode vän” George Galloway, som inte bara umgås med diktatorer som Bashar al-Assad, förintelseförnekaren Mahmoud Ahmadinejad och ledare för Hamas, utan inte sällan driver teser om att ”sionister” beväpnat Al-Qaida, ”allierat sig med ISIL” och ligger bakom högerextremister i Ukraina för att locka judar till Israel. I Galloways program Comment får tittare fick ringa in sina åsikter, och de antisemitiska inslagen lät inte vänta på sig: bland annat förklarades att den amerikanska presidenten Barack Obama är en ”israelisk marionett”; brittiska BBC är en ”sionistisk lögnare” osv. Hur agerade då toppkandidaten för Labour? Corbyn inte bara struntade i att markera mot den flagranta antisemitismen, utan instämde inte sällan i konspiratoriska påståenden och uppmanade tittarna att utveckla sina rasistiska och konspiracistiska resonemang. (Men Corbyn är inte villig att medverka i alla sorters medier: tidigare i sommar meddelade Corbyn att han inte tänkte ställa upp på en intervju för The Jewish Chronicle när han fick reda på att det var Laboursupportern Oliver Kamm som skulle göra intervjun.)
Den 22/8 2015 skulle Corbyn talat hos den antisemitiska organisationen ”Middle East Monitor” (MEMO); en organisation som på sin hemsida skriver artiklar om ”Hur pengar från israeliska donatorer kontrollerar Westminister” och ackompanjerar budskap om ”Avslöjandet – inflytandet av den pro-israeliska lobbyn i brittisk politik och media” med bilder som föreställer ett Westminister kontrollerat av judar. The Jewish Chronicle rapporterade att Corbyn, efter stark kritik, i slutänden ställde in sin medverkan eftersom hans synsätt är att det inte ”borde vara några antisemitiska, islamofoba eller rasistiska slagord eller banderoller vid demonstrationerna”. Dock är det inte första gången Corbyn har samröre med MEMO: Corbyn har åkt på resor anordnade av MEMO, och MEMO var även delaktiga i inbjudan av Salah 2011.
Normalisering av antisemitism
Det kan räcka så. Exemplen ovan är endast ett urval, och listan skulle kunna göras mycket längre. Men det torde vara tydligt att Corbyns agerande inte är slumpartat utan följer ett medvetet och obehagligt mönster. Han har länge haft ett problematiskt förhållningssätt till extrema kretsar och miljöer, inom vilka antisemitism aldrig är långt borta och ofta ett centralt medel med vilket man tolkar och förklarar världen. Som ledare för brittiska Labour är risken stor att Corbyn på ett mycket farligt sätt skulle bidra till normaliseringen av antisemitism. Det vore välkommet om denna aspekt av Labours ledarval även kunde diskuteras i svensk press.
I ett tio minuter långt program i Studio Ett (11/8 2015) om ”vem är Jeremy Corbyn” behandlades överhuvudtaget inte Corbyns förhållande till problematiska miljöer och individer. I Dagens Nyheter (23/7 2015) beskrevs han som en ”kontroversiell vänsterman” men hans relationer uppmärksammades inte. Inte heller påtalades dessa aspekter i Expressen (12/8 2015) där rubriken löd ”Vågar Labour välja Jeremy Corbyn till partiledare?” och där Corbyn beskrevs som en som person som ”ledde stora antikrigsdemonstrationer” och har ”lång historia av aktivism … [för] palestiniernas rättigheter”. I ETC (5/8 2015) beskriver Göran Greider honom som en person som ”väcker entusiasm” och ”kämpat för Palestina”.
Martin Holmquist, utrikesredaktör på Fria Tidningar (14/8 205), hyllar oförblommerat Corbyn och håller fram just hans ”antirasism” som dragplåster: ”Corbyns valmöten drar fulla hus och unga väljare lockas av hans antikapitalistiska och antirasistiska retorik”. Även hans framträdande roll i ”Palestinarörelsen” lyfts fram. Håkan A Bengtsson skriver i Dagens Arena (13/8 2015) att han inte ser Corbyn som rätt person att leda Labour, men har inget att anföra om hans extremism. Bengtsson meddelar däremot att det ”är lätt att känna sympati för stora delar av Corbyns engagemang i fredsrörelsen, för palestiniernas sak och mot apartheid” och att han är ”en god förkämpe för mänskliga rättigheter”. ”Förkämpe” var ordet – en person som kämpar för närmare relation till Rysslands Vladimir Putin, låter sig intervjuas av den ryska regimens engelskspråkiga propagandakanal, arbetat för den iranska regimens judehatande megafon, hyllat terroristorganisationer och legitimerat såväl som sanktionerat antisemitism.
Samuel Nudel
Bloggar på samuelnudel.blogspot.se och är huvudansvarig för internet- och ungdomsprojektet ”Judehatet”.