I förra veckans terrordåd i Paris var judar en av måltavlorna. Gisslantagandet och morden i kosherbutiken var ingen tillfällighet, platsen och offren valdes ut av den enkla anledningen att de var judiska. Något gisslantagaren och mördaren själv, Amedy Coulibaly, bekräftade i ett inspelat samtal med den franska TV-kanalen BFM TV. Enligt uppgifter i medier ska en judisk skola ha varit Coulibalys initiala mål. Dådet är det senaste i raden av exempel på hur judar fallit offer för islamistiska terrorattacker i Europa och andra delar av världen. 2014 angreps t.ex. Judiska Museet i Bryssel och 2012 mördade Mohamed Merah tre barn och en lärare på den judiska skolan Otzar HaTorah i Toulouse i södra Frankrike.
Antisemitismen är ett grundfundament i den extrema islamismens ideologi och propaganda. I förklaringar till hur världen är beskaffad, och i synnerhet till allt som anses vara fel med den, tillskrivs ”judarna” och deras ondskefulla konspirationer i regel en central roll. SKMA har tidigare belyst hur de antisemitiska motiven bakom händelserna i Paris till en början lyste med sin frånvaro i många svenska medier. De senaste dagarna har dock fler lyft frågan, något vi välkomnar. Den ständigt närvarande och inflytelserika antisemitismen inom extremislamistiska miljöer måste belysas, diskuteras och fördömas.
Samtidigt ser vi hur olika aktörer medvetet eller omedvetet använder de antisemitiska dåden i Paris för att misstänkliggöra och peka ut muslimer som grupp. Ett exempel är den statusuppdatering som den israeliska Sverigeambassadören Isaac Bachman gjorde på sin Facebooksida den 12 januari. Under rubriken ”MUSLIMER – Är detta generaliserande?! Är detta en tillfällighet eller slumpmässigt?!” listar Bachman en rad terrordåd utförda av ”muslimer”. Att Bachman talar om ”muslimer” som kategori istället för extrema islamister och deras dödsbringade ideologi, är talande. Inte heller listar han några av de terrordåd i Europa eller globalt som utförts av andra än jihadister, en selektivitet som även den är talande.
Än mer problematiskt blir det när Bachman senare listar länder i vilka han insinuerar att ”muslimer” endast skapar problem och inte kan leva i fred med andra. På det kommer generaliserande påståenden om att ”muslimer” söker sig till icke-muslimska länder, som ”de” sedan beskyller för de problem ”de”, enligt ambassadören, själva tycks bära ansvar för. Deras nya hemländer vill ”muslimer”, enligt Bachman, ”förändra” i enlighet med det destruktiva mönster som sägs prägla andra samhällen med muslimska befolkningsgrupper. Inlägget avslutas med en uppmaning till ”alla de som inte gillar att generalisera – fråga er själva var de fredssträvande muslimerna finns och varför de knappast hörs eller har några som helst uppfattningar om allt detta”. Budskapet är att ”fredssträvande muslimer” knappast existerar eller åtminstone är ytterst få.
Bachmans retorik påminner starkt om den antimuslimska propaganda som sprids av högerpopulistiska partier och strömningar i Europa och USA. En sökning på nätet visar också att han sannolikt hämtat större delen av texten från någon av de rasistiska sajter som sprider deras budskap. Bachmans statusuppdatering är, t.ex., i det närmaste identisk med den text som går att finna på den antimuslimska amerikanska bloggen ”Stop the Islamization of America”.
Reaktionerna på Bachmans Facebooksida är blandade, ryggdunkningar och medhåll samsas med kritiska kommentarer. De sistnämnda har Bachman i en kommentar själv svarat på med ett ”klargörande” – syftet, förklarar Bachman, var att med statusuppdateringen ”dra uppmärksamhet åt faran med radikalislamistisk terror”. Hade det varit syftet hade han kunnat skriva om sådan terror. Men det gjorde han inte. Istället utmålade han muslimer som hotfulla extremister.
Att den israeliska Sverigeambassadören använder terrorattacken mot judar i Paris för att sprida och legitimera propaganda som misstänkliggör och demoniserar muslimer som kategori är både oroväckande och oacceptabelt.
SKMA
Uppdatering 14/1 2015: Ambassadör Bachman har efter hård kritik tagit bort inlägget och skrivit en kommentar.