Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2014

Under senare tid har förekomsten av antisemitiska, rasistiska, homofoba och sexistiska attityder i spelvärlden uppmärksammats. Även till SKMA inkommer rapporter från spelare och föräldrar till unga som deltar i onlinespel om hur antijudiska skällsord återkommande används spelare emellan. Niklas Gårdfeldt Leavy frågade två ledande spelforskare hur de ser på problemet.

Det finns en ganska etablerad kunskap i spelvärlden kring att onlinespel kan vara en fientlig miljö med hårt språkbruk. Ett tecken på detta är initiativ som gameoverhate.org, där man försöker komma till rätta med dessa problem. Jonas Linderoth, professor i pedagogik och en av Sveriges ledande spelforskare, beskriver hur han själv blivit ”dödad” av sina egna medspelare när han försökt problematisera deras homofobi. Trots att de själva förlorade på att attackera en i laget sköt de ner Linderoths avatar medan de i chatten skrev: ”Fuckingfag, Fuckingfaglover.”

Adam Chapman, gästforskare vid Göteborgs universitet och expert på historiska spel, bekräftar bilden. Han höjer dock ett varningens finger och menar att det kan vara svårt att skilja språkbruket från det som förekommer i till exempel sportsammanhang. Anonymiteten i onlinespelen förvärrar dock antagligen detta beteende. Både Chapman och Linderoth menar att det behövs mer forskning på området.

Hur tydlig är antisemitismen specifikt i denna typ av sammanhang? Är t.ex. “jude” eller “Jew” ett ofta förekommande skällsord spelare emellan?

Linderoth: – Jag kan inte svara på hur vanligt det är, då behöver vi forskning. Jag har råkat ut för det själv flera gånger. En gång när jag spelade Counter-Strike gjorde jag ett taktiskt misstag när jag skulle gå in i ett rum. En ung pojke – av rösten att döma runt 13 – som vet att jag är svensk p.g.a. mitt nickname säger då i chatten (i voice): ”Så klampar du in som en jävla jude!” Jag blev helt chockad av episoden, illamående, just med tanke på hur ung rösten lät.

Chapman: – Vi har inte nog med data för att uttala oss säkert kring detta, men från personliga erfarenheter vet jag att det förekommer online. Jag tror dock att det är kontextberoende, personligen har jag främst hört antisemitiska förolämpningar från amerikanska spelare.

Båda forskarna menar att förekomsten av misogyni och rasism i spelvärlden är uttryck för en fascistisk världsbild, vars främsta kommunikationskanaler är anonyma nätforum. Det är relaterat till onlinekommunikation och företeelsen flaming. Flaming kan förklaras som en socialpsykologisk mekanism: att man tappar sin egen identitet och att samma mekanismer som uppkommer i en mobb kan uppkomma online.

Illustration: Jonas Linderoth

Illustration: Jonas Linderoth

Linderoth har i sin forskning diskuterat hur just spel är en form av aktivitet som slår ut sociala normer (på gott och ont) från ”vardagen” och att prestationsförmåga är nyckeln till att få delta. Prestationselementet i spel gör att man tenderar att ignorera saker som inte påverkar spelet direkt, det vill säga man låter det passera. Har man en medspelare som kallar sig Himmler väljer man kanske att bortse från detta för att fokusera på själva tävlingsmomentet. Chapman och Linderoth har även sett hur spelproducenterna ägnar sig åt whitewashing. I spel med handling från andra världskriget sker det genom att Förintelsen och dess huvudaktörer, som till exempel SS, exkluderas. Detta ser de som djupt problematiskt eftersom det blir en avpolitiserad historieskrivning.   

Vilken effekt kan rasistiska och liknande attityder ha på spelare som regelmässigt möter dessa?

Linderoth: – För att följa upp resonemanget ovan så sker en normaliseringsprocess av vissa diskurser och därmed en värdeförskjutning i vad som är acceptabla subjektspositioner. För många äldre spelare innebär detta att de helt undviker att spela online eller är tysta.

Hur kan denna typ av attityder och språkbruk motverkas och förebyggas? Pågår något arbete för att stävja denna utveckling? 

Linderoth: – Förutom gameoverhate finns en rad intiativ för sunda attityder inom e-sporten. Spelföretagen försöker bygga kommunikationssystem som hanterar detta, men det är svårt. Man skulle gärna haft en snabbknapp för att rapportera någon för rasism, homofobi eller misogyni – nu är det för mycket jobb att skriva en rapport. En sak som måste till snart är att fortbilda lärare och skolledare om dessa saker. Hela 1:1-reformen, införandet av en dator per elev i skolan, diskuteras bara i relation till pedagogiska vinster, men vi måste få en debatt om vad det innebär att skolan sanktionerar att barn blir deltagare i en rad onlinesammanhang på sin fritid (och därmed inverkar på föräldrars möjlighet att själva sätta gränser). Framförallt behöver vi mera forskning som just fokuserar på spel i relation till dessa frågor.

Chapman: – Jag håller med om att mer forskning är nödvändig, särskilt gällande historiebruk i spelvärlden. Med tanke på försäljningssiffrorna får dessa spel en stark genomslagskraft. Det är därför mycket viktigt att vi sätter dagens fördomar i relation till en historisk kontext.

Niklas Gårdfeldt Leavy

Medlem i SKMA och förläggare på Natur & Kultur.

Jonas Linderoth och Adam Chapman har tillsammans  skrivit ett kapitel om nazism i datorspel i antologin ”The Dark Side of Game Play: Controversial Issues in Playful Environments”, som utkommer på Routledge 2015. Linderoth är även en av redaktörerna för boken.