Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2014
Under sommaren 2014 arrangerade SKMA en studieresa till Center for Humanistic Education (CHE) och Yad Vashem i Israel. De 21 deltagarna kom från SKMA:s ungdoms- och lärarnätverk. Erik Gunnarsson, en av de sju ungdomarna, redovisar här några intryck från två händelserika veckor.
Värmen slår emot oss när vi stiger ur bussen som tagit oss till Gettokämparnas kibbutz i norra Israel. Här ligger Center for Humanistic Education (CHE), ett utbildningscenter med grundsynen att studiet av Förintelsen väcker förståelse för vikten av humanistiska och demokratiska värderingar. Och att likgiltighet inför andras lidande eller åsidosättandet av mänskliga rättigheter hotar hela vårt samhälles existens. Till CHE kommer judiska och arabiska ungdomar för att tillsammans lära sig mer om Förintelsen, diskutera grundläggande demokratiska värderingar och mötas i dialog.
Vi i vår svenska grupp träffar några av ungdomarna och får höra hur deras diskussioner har förts. Under ledning av dr. David Netzer, mångårig medarbetare på CHE, samtalar vi också om olika aspekter av Förintelsen och vad man kan lära i studiet av denna unika historiska händelse.
Efter drygt en vecka i norra Israel befinner vi oss på kibbutz Mishmar HaEmek, nära Västbankens norra gränslinje. Här, på en av Israels sista icke-privatiserade kibbutzer, bor Wales-födda Lydia Aisenberg sedan drygt 40 år tillbaka. Här jobbar hon som journalist och för den israeliska fredsorganisationen Givat Haviva.
”Shalom shalom!”. Lydia hälsar glatt och lättsamt på grannar, trädgårdsmästare och andra kibbutzanställda som vi möter medan hon visar oss runt på området.
Lydia kom till Israel från Storbritannien på 1970-talet. De sista åren i hemlandet bodde hon med goda vänner i London – ”i ett hippiegäng”, som hon själv beskriver det. Där ändrade hon sitt namn från Greenberg till Green för att maskera sitt judiska arv. Namnbytet var ett sätt att få arbete. ”Ingen ville ju anställa en jude”, fastslår hon
Till slut fick det dock vara nog. Att ha förnekat sin identitet beskriver hon som det mest skamfyllda hon gjort i livet. Hon bytte således tillbaka till sitt familjenamn men möttes då av avståndstagande från omgivningen, även från vännerna i det påstått öppensinnade kollektivet. Det blev upprinnelsen till Lydias aliyah, hennes flytt till Israel.
Gabriel Bach, biträdande åklagare vid Eichmannrättegången 1961, var en av talarna på konferensen på Yad Vashem som diskuterade erfarenheter av att hantera vittnesmål från Förintelsen.
Under våra dagar i Israel kommer Lydia Aisenbergs upplevelse av antisemitismen i 1970-talets Storbritannien i ett nytt ljus. Bara några dagar efter vårt möte på Mishmar HaEmek trappas konflikten i Gaza upp. Från vår horisont ser vi hur striderna samtidigt väcker antisemitiska reaktioner i Sverige och i resten av Europa.
Mötet med Lydia Aisenberg är bara ett av många under vår resa genom Israel. Vår bild av landet och dess historia formas – och omformas – i möten av de mest skilda slag. I byn Hurfeish hälsar vi till exempel på hemma hos en drusisk familj.
Den avslutande och största delen av studieresan tillbringas på utbildningscentret Yad Vashem utanför Jerusalem. Där anordnas den nionde internationella konferensen om undervisning kring Förintelsen. Temat för årets konferens – ”From Generation to Generation” – öppnar upp för diskussioner om hur Förintelsens vittnesmål har presenterats genom åren, men också om hur minnet av Förintelsen ska vidareförmedlas till framtida generationer.
Forskare, lärare och studenter från hela världen närvarar och nya insikter, kunskaper och perspektiv präglar våra dagar. Yad Vashem-chefen Avner Shalev är en av dem som under konferensen talar om hur minnet av Förintelsen upprätthållits. Han nämner att det år 1989 fanns 2 500 memoarer skrivna av Förintelsens överlevande, men att antalet idag överstigit 40 000. Efter flera dagars konferens är drygt 500 deltagare, inklusive vi i den svenska gruppen, mer fast beslutna än någonsin om att deras berättelser på bästa tänkbara sätt ska leva vidare.
Erik Gunnarsson
Erik Gunnarsson studerar vid Stockholms universitet och har deltagit i SKMA:s ungdomsutbildning.