Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2014
Svenska judars kulturskapande sågs länge som ”främmande” för svensk kultur. Synsättet kunde fortleva under efterkrigstiden och dyka upp även bland liberala humanister. Magnus Ljunggren om en Levertin-debatt i Expressen på 1960-talet.
Hösten 1962 började jag med viss regelbundenhet läsa Expressens kultursida. Mer än 50 år sedan – en helt annan tid. Sverige var slutet, världen avlägsen. Vi hade inte många invandrare – framför allt inga icke-européer. Det antisemitiska temat var ännu i hög grad obearbetat – också i ”antinazistiska” Expressen. Det skulle dröja till den amerikanska TV-serien mot slutet av 70-talet innan Förintelsen fick ett namn.
I mars 1963 inträffade något som i efterhandsperspektivet framstår som ganska märkligt. Bengt Anderberg publicerade i Expressen en hånfullt polemisk artikel med rubriken ”Glöm Levertin”. Den drev tesen att Oscar Levertins poesi inte hörde hemma i en svensk kanon eftersom den uppvisade en ”främmande” brytning. Anderberg drog sig inte för att åberopa antisemiten Bengt Lidforss som funnit att Levertins prosa ”vimlar av osvenska vändningar, befängda ordsammanställningar och konstruktionsfel som en skolpojke skulle förstå att undvika”. Det var samma sak med hans poesi. Anderbergs budskap: juden misshandlar vårt språk.
Oscar Levertin, 1862-1906, porträtterad av Carl Larsson 1906.
I detta läge ryckte ingen mindre än förre chefredaktören Ivar Harrie ut till Levertins försvar. Han sade sig vara medveten om att Levertin ”aldrig lärde sig skriva svenska, ’moderspråket’, som han älskade hett och olyckligt”. Men, tyckte Harrie, detta kunde faktiskt vändas till hans fördel. Hans idiom är förvisso en ”rotvälska” men hans dikt lever. Hur är det möjligt? Jo, Levertins ”trots mot vedertaget språkbruk” föregriper ”den moderna diktens suggestionsteknik”. Alltså: ”Oscar Levertin, icke-intellektuell som han var och hänvisad att forma sina suggestioner på ett för honom främmande språk, är helt enkelt vår förste absurde lyriker.” Hurra: han besegrade sitt handikapp!
Så kunde alltså en stor liberal humanist gå på i Expressens spalter för ett drygt halvsekel sedan. Ingen reagerade. Klart att Levertin var en utböling.
Sanningen var att Oscar Levertin hade fötts i Norrköping och vuxit upp i Stockholm. Hans far hade likaså fötts i Sverige. Farfadern invandrade 1793, vid 13 års ålder.
Magnus Ljunggren
Professor em i rysk litteratur vid Göteborgs universitet.