Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) och andra har uppmärksammat att antisemitiska attityder och uppfattningar manifesterats på ett tydligare och grövre sätt än på länge i samband med den nu pågående Israel-Gazakonflikten, även i Sverige.
Som SKMA många gånger framhållit är kritik mot Israels politik inte detsamma som antisemitism, och de allra flesta som i den svenska debatten kritiserar den israeliska politiken gör det utan att hemfalla åt kollektivisering, fördomar och hat.
Men karaktären och styrkan i den antijudiska strömning som nu ger sig till känna, och som lämnar avtryck i och kring Mellanösterndebatten, är djupt oroväckande. Antisemitiska utfall och föreställningar flödar ymnigt i olika debattfora och kommentarsfält, framför allt i sociala medier som Facebook och Twitter. Yttringarna är dock inte endast verbala. Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska centralrådet i Sverige, berättade i Aftonbladet den 30/7 om hur judar och judiska institutioner utsatts för hot, hat och skadegörelse. ”Det som händer just nu har jag aldrig bevittnat förut”, sade hon.
I syfte att belysa denna problematik och visa hur den samtida judefientligheten kan se ut publicerade SKMA nyligen en exempelsamling som dokumenterade kommentarer med antijudiska motiv på Stefan Löfvens Facebooksida, efter att Löfven på Facebook kommenterat Israel-Gazakonflikten. Tråden togs sedermera bort och Löfven förklarade sig vara ”väldigt bekymrad” över den antisemitism som kommit till uttryck i kommentarsfältet.
För att ytterligare belysa hur antisemitiska uppfattningar under senare tid vädras i betydande omfattning och allt mer ogenerat presenterar SKMA ytterligare en exempelsamling, denna gång hämtad från artisten Mikael Wiehes Facebooksida. Wiehe publicerade den 30/7 ett inlägg rubricerat ”Om Israel-Palestina-konflikten” i vilket han riktar stark kritik mot Israels politik. Mellan den 30/7 och 2/8 inkom runt 2 000 kommentarer på inlägget. En stor andel av dessa instämmer i Wiehes kritik, andra invänder mot den. Huvuddelen av dem som uttrycker kritik mot Israels politik gör så utan att använda antijudiska argument, men kommentarsfältet rymmer även en stor andel inlägg som färgas av kollektiviserande och essentialistiska påståenden om judar som kategori, av antisemitiska föreställningar om judisk makt och konspirationer och i vissa fall av ett intensivt och öppet hat. (Länk till dokumentationen nedan.)
Mikael Wiehe har i skrivande stund – 4 dagar efter att inlägget publicerades – inte kommenterat eller gjort något åt den antisemitism som flödar på hans Facebookvägg. Kommentarerna ligger kvar. Detta är oroväckande. Wiehe är grundare av och en ledande företrädare för stiftelsen Artister mot nazister, och har i den egenskapen ett särskilt ansvar att påtala och agera mot rasism, av vilket slag den än är.
Oavsett om detta gäller Wiehe eller inte är det uppenbart att delar av den antirasistiska rörelsen har svårt att erkänna och ta ställning mot antisemitism, i synnerhet om den framträder i debatten om Mellanöstern. Historikern Heléne Lööw beskrev träffande detta i Bohuslänningen den 26/7: ”Varje gång dessa vågor av antisemitism sveper över Europa – eller varje gång vi överhuvudtaget talar om antisemitism – hörs alltid rösterna som säger ‘Man får inte kritisera Israel utan att bli kallad antisemit’. Det är en myt lika segsliten som myten om att man inte får kritisera svensk flyktingpolitik utan att bli kallad rasist. […] Reaktionerna från politiskt håll på den antisemitism som väller fram har varit lama – de är ofta det. När annan form av intolerans exploderar i offentligheten är de allt som oftast kraftfulla och blixtsnabba, så är det sällan när det gäller antisemitismen trots att det ofta hävdas i debatten att hade det varit judarna så hade alla reagerat, eller byt ut X, Y, Z mot judar då hade det blivit reaktioner. I verkligheten är det ofta tvärtom…”
SKMA:s dokumentation av antisemitiska kommentarer på Mikael Wiehes Facebooksida kan läsas här.