Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev 2014
Engagemanget har ökat, men Malmös politiker måste bli ännu tydligare i sitt arbete mot antisemitismen. Tystnad och oklarhet skapar även utrymme för SD att exploatera frågan, skriver Samuel Lindelöf, gymnasieelev i Malmö och medlem i SKMA Ungdom.
Många förknippar idag Malmö med hot och våld mot judar. Den förmedlade bilden av staden kan ibland vara överdrivet dystopisk, inte minst i utländska medier. Orsakerna till den negativa uppmärksamheten är dock högst reella och allvarliga. Invånare som öppet vågat visa sin judiska identitet har farit illa, judiska institutioner har utsatts för skadegörelse och i statistiken över anmälda hatbrott med antisemitiska motiv sticker Malmö ut i negativ bemärkelse. Under lång tid reagerade kommunledningen med tystnad och bagatellisering eller med försök att rationalisera judehatet.
Efter det tidigare kommunalrådet Ilmar Reepalus avgång har situationen förbättrats. Positiva steg har tagits. Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har exempelvis i samverkan med Malmö stad hållit flertalet lärar- och elevutbildningar. Värdet av dessa ska inte underskattas. Ungdomsutbildningen i SKMA:s regi som jag själv deltog i förra året har för mig betytt otroligt mycket, och gett mig möjlighet att föra vidare kunskapen i min skola och umgängeskrets.
I staden finns även lokala eldsjälar som Siavosh Derakhti, grundare av föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, som med små eller inga resurser dagligen sliter för att göra Malmö till en mer tolerant plats.
Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammehs deltagande i en kippavandring anordnad av Judiska församlingen var en viktig symbolisk markering, inte minst i skuggan av hennes företrädares många tveksamma uttalanden om antisemitismen i staden.
Mycket mer kan och bör dock göras, speciellt från politiskt håll. I en intervju i Dagen från februari i år berättar Malmörabbinen Schneur Kesselman att han köpt bil för att kunna förflytta sig i staden. På så sätt hoppas han slippa trakasserierna han ofta fått utså när han vistats på öppen gata.
Rapporter om judar som säger sig flytta från staden på grund av upplevd utsatthet inkommer än. Glåporden mot den judiska minoriteten fortsätter att vina genom luften, inte minst bland unga. Samtidigt som politiker från demokratiska partier i regel står alltför tysta.
Annat är det med Sverigedemokraterna och andra intoleranta krafter, som ser sin chans att kidnappa frågan. I övriga partiers frånvaro presenterar man en problembeskrivning styrd av politiska motiv. Förvisso existerar antisemitiska attityder hos en del Malmöbor med bakgrund i Mellanöstern, men i SD:s propaganda görs antisemitismen om till ett ”muslimskt” problem, stadens muslimer framställs som en enhetlig och hotfull grupp som ensamma och kollektivt bär ansvar för antisemitismen.
Islamofobi kan aldrig accepteras av oss som på allvar vill motverka antisemitism. Många är vi som snabbt genomskådar SD:s ihåliga resonemang, det är uppenbart attett egentligt intresse för att förbättra judarnas situation saknas. Några förslag på hur antisemitiska attityder ska motverkas presenteras inte. Någon förståelse för de idéhistoriska arv som underblåser antisemitism visar man inte, med sina nynazistiska rötter är man ju själva en del av arvet.
I det debattvakuum som uppstår tycks dock SD:s beskrivning av situationen på sina håll etableras som rimlig. Det råder brist på alternativa skildringar, förslagen på konstruktiva lösningar med tolerans och öppenhet som mål är för få.
Mångfalden och acceptansen för olikheter har länge varit en viktig grund för att jag och andra har trivts med Malmö som hemstad. En grund som skakas allvarligt när antisemitismen tillåts att breda ut sig. Fördomar och hat mot judar och andra grupper kan bekämpas – kunskap, dialog och möten människor emellan tror jag är centrala verktyg i denna kamp. Tillsammans kan vi förändra situationen, men det krävs vilja. Inte minst från politiskt håll.
Malmöpolitiker, vi befinner oss mitt i ett valår, nu mer än någonsin måste frågan upp på den politiska dagordningen. I det nyligen genomförda EU-valet vann intoleranta krafter ytterligare mark, även i Sverige. Jobb, skola och välfärd i all ära – men här står grundläggande värden på spel. Alla medborgarehar rätt att känna sig trygga i sin egen hemstad. Diskutera saken, för debatt, och kom gärna med konkreta svar på hur ni vill få stopp på antisemitismen i vår stad. Tystnad är inget alternativ.
Samuel Lindelöf
Samuel Lindelöf går andra året på St. Petri gymnasium i Malmö, och är medlem i SKMA Ungdom.