Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2014
En talesperson för Örebro moské blandade in antisemitiska blodsanklagelser i en kommentar som rörde israelisk politik. Han har nu lämnat sin post. Men moskéns ledning tiger.
I samband med nyheten om att Israels tidigare premiärminister Ariel Sharon avlidit skrev talespersonen för Örebro moské i Vivalla, Aisar Al Shawabkeh, på Facebook att när Sharon ”skulle fira sin födelsedag beordrade han några israeliska soldater att slakta och tömma några palestinska barn på blod. Han skulle använda deras blod till att göra i ordning blodpudding och servera på hans födelsedagskalas.” Talespersonen påstod vidare att denna ”berättelse har våra äldre berättat om och några av dessa barn kände de och kände även deras föräldrar.”
Judar eller israeler som mördar barn och dricker deras blod är ett återkommande antisemitiskt motiv i vissa medier i Mellanöstern.
Påståendena, som uppmärksammades av Nerikes Allehanda (NA) 12/1, återknyter till historiskt rotade blods- och ritualmordsanklagelser, antisemitiska mytbildningar som fortfarande är i omlopp, ibland i moderniserade former, i synnerhet i Mellanöstern men även i andra delar av världen.
Enligt en attitydundersökning i Polen från 2013 menade en betydande andel att judar använde kristet blod i ritualer (se s. 1). Temat uppmärksammades även i samband med debatten om Omar Mustafa och Islamiska förbundet häromåret, då organisationen till en konferens i Stockholm 2011 inbjudit en föreläsare som bland annat propagerat myten om judiska ritualmord. En besläktad variant på denna mytbildning är den typ av skröna som Donald Boström vidareförmedlade i Aftonbladet 2009, som gjorde gällande att staten Israel fångade in och dödade palestinier i syfte att stjäla deras organ och antydde att verksamheten bedrevs i maskopi med ”rabbiner” i USA.
I en intervju i NA 12/1 förklarade Al Shawabkeh att han tog tillbaka påståendet om ”blodpuddingen”, men tillade samtidigt ”Jag vet inte om jag tror på att Sharon druckit blod eller inte”.
Han hävdade också att inlägget skulle ses som politisk kritik av Sharon, att han var motståndare till antisemitism och hade ”flera judiska vänner”.
Ett annat exempel på hur denna mytbildning exploateras i vissa medier i Mellanöstern.
Från moskéns ledning kom ingen kommentar. Två veckor senare meddelades att moskéns talesperson avgick på egen begäran. ”Han känner sig kränkt och mår jättedåligt av det här”, sade Jamal Lamhamdi, ordförande i stiftelsen Örebro moské, till NA 25/1. Tillfrågad om hur Lamhamdi själv såg på Al Shawabkehs påståenden svarade han: ”Vi går vidare nu. Styrelsen har inte diskutera det och vi tar inte ansvar för det. En person har sagt vad han har sagt, han blev attackerad för det av media och andra och han kände sig kränkt och kunde inte fortsätta med det han gjorde.”
Att ledningen för Örebro moské inte tagit avstånd från och beklagat Al Shawabkehs antisemitiska yttrande utan istället beskrivit honom på ett sätt som antyder att han skulle vara offret i denna historia är naturligtvis djupt bekymmersamt.
SKMA