Artikeln publicerades i SKMA nyhetsbrev oktober 2013
Mathan Ravid om en studieresa till Förintelsens platser i Ukraina och Polen.
För att fördjupa kunskaperna om Förintelsen, nazism, antisemitism och rasism hos lärare och elever har SKMA sedan mitten av 1990-talet arrangerat utbildningar med studieresor till historiska platser i andra världskrigets spår. Fram till i dag har sammanlagt över 1 000 lärare och drygt 1 300 elever från hela Sverige deltagit i någon av våra studieresor.
7–15 september var det dags för ännu ett tjugotal personer att i SKMA:s regi genomföra en sådan utbildningsresa. Bland deltagarna fanns lärare, intresserade vuxna och elever från Finspång. Med på resan var även sex medlemmar i SKMA:s ungdomsnätverk, som alla deltagit i vår ungdomsutbildning om fördomar och rasism (se nyhetsbrevet juni 2013).
Rest av gravsten. Judiska begravningsplatsen i Lviv.
Foto: Mathan Ravid
Programmet inleddes med tre dagar i västra Ukraina. Med staden Lviv som bas utforskade vi det en gång så omfattande och på många sätt blomstrande judiska livet i området, varav endast spillror är synliga i dag. Vid krigsutbrottet 1939 – då staden låg i Polen och hette Lwow – bodde över 100 000 judar här, ungefär en tredjedel av stadens befolkning. I dag finns knappt några judar kvar. Det före detta getto-området och platsen för koncentrationslägret Janowska var självklara besöksplatser. Men vi guidades även runt i det historiska judiska kvarteret, och besökte bland annat Ukrainas äldsta synagoga, den en gång så vackra Nachmanowicz-synagogan (även kallad ”Den gyllene rosen”). I dag ligger den i ruiner, och den lilla judiska församling som finns kvar kämpar febrilt för att freda området från nedskräpning och klotter. Just klotter fanns det gott om. De otaliga hakkors, antisemitiska slagord och nidbilder av judar som prydde husväggar i staden blev en obehaglig påminnelse om kopplingar mellan dåtid och nutid.
Den andra halvan av resan spenderade vi i Polen. Vi besökte bland annat platser som förintelselägren Belzec och Sobibor, det kombinerade koncentrations- och förintelselägret Majdanek, samt samhället Sochy. Det sistnämnda är en av de polska byar med icke-judisk befolkning som under den nazistiska ockupationen utsattes för så kallade ”pacificeringskampanjer” – invånare fängslades och mördades, byar brändes ner; allt för att skrämma befolkningen och kväva tänkbart motstånd.
Utanför Sochy. ”Diskussionerna kommer jag alltid bära med mig”.
Foto: Mathan Ravid
Ett av syftena med SKMA:s utbildningsresor är ge möjlighet till reflektion kring de dilemman människor kunde ställas inför under Förintelsen, samt väcka frågor kring hur man själv agerar i olika situationer. En av dem som uppskattade de många samtalen var gymnasieeleven Lydia Rydin från Bergska skolan i Finspång:
”Diskussionerna vi hade kommer jag alltid bära med mig. Mycket på resan var starkt och hemskt, men det gav samtidigt otroligt mycket. En sådan här upplevelse sätter känslomässiga spår, men jag tror det är på ett positivt sätt. Jag tror det är viktigt att göra sådant här när man ännu är ung. Det skapar ett intresse och en glöd, som kan leda till något större och mer långvarigt. Kort och gott: denna resa överträffade mina förväntningar, jag kunde inte vara mer nöjd!”
Med på resan var även Jonny Dreij, gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap: ”Att som lärare endast rabbla siffror och statistik tror jag inte på. Min största vinst från resan är att jag nu kan prata om de händelser som skedde i både det dolda och det öppna under andra världskriget med känsla och erfarenheter. Jag växer som lärare när jag kan säga att jag sett spåren av ondskan och kan visa att jag är människa – med känslor och erfarenheter, inte bara kunskap.”
SKMA:s nästa studieresa för lärare från olika skolor går till Polen vid månadsskiftet oktober-november.
Mathan Ravid