Peter Weiderud/(S) för tro och solidaritet, försvarar Mustafa – saknar sedan länge trovärdighet i arbetet mot antisemitism

Socialdemokrater för tro och solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen) och framför allt organisationens ordförande Peter Weiderud tillhör dem som mest kraftfullt försvarat s-politikern Omar Mustafa mot den kritik som riktats mot honom i samband med att han nyligen valdes in i socialdemokraternas partistyrelse.

Kritiken har bl a handlat om att Mustafa såsom ordförande för Islamiska förbundet vid flera tillfällen – senast påsken 2013 –  bjudit in föreläsare som propagerar judehat och att han uttalat sig beundrande om antisemitiska demagoger som den fd turkiske premiärministern Necmettin Erbakan och teologen Yusuf al-Qaradawi. Men kritiken har också handlat om Mustafas inställning till homosexualitet (se även här) och jämställdhet mellan könen.

Weiderud har ifrågasatt kritiken och sökt bagatellisera Mustafas agerande när det gäller antisemitismen. I Studio ett i Sveriges radio den 11/4 försvarade och trivialiserade Weiderud hans agerande bl a med argumentet att ”det som är rasism i ett sammanhang har en annan betydelse i ett annat sammanhang.” Hur påståenden som att judar begår ritualmord på icke-judar eller styr världen genom en ondskefull global konspiration – uppfattningar som spridits av personer som Mustafa bjudit in eller framhållit som förebilder – kan vara antisemitiska i ett sammanhang men inte i ett annat förklarade han inte.

Att Weiderud och Socialdemokrater för tro och solidaritet agerar på detta sätt kommer tyvärr inte som en överraskning. Organisationen har ett sedan länge uppenbart problematiskt förhållande till frågan om antisemitism. Ett exempel är Broderskapsrörelsens inbjudan (tillsammans med Fib-Kulturfront och ABF-Stockholm) 2007  av den internationellt ökände antisemiten Gilad Atzmon till ett seminarium i Stockholm. När SKMA kritiserade organisationen för att bjuda in en person vars hela budskap går ut på att sprida föreställningar om judar som Kristusmördare, om en ondskefull judisk mentalitet, om judiska konspirationer och att ifrågasätta Förintelsen svarade Broderskap att påståenden av detta slag alls inte var antisemitiska utan utgjorde kritik mot Israels politik (”Atzmon är kritisk till staten Israels politik”). Läs SKMA:s belysning av Atzmonaffären och Broderskaps agerande här.

Ett annat aktuellt exempel: 2012 skrev den socialdemokratiske Malmöpolitikern Adrian Kaba en grovt antisemitisk ledare i Tro & politik, organ för Socialdemokrater för tro och solidaritet. I ledaren (nr 2, 2012) framställde Adrian Kaba högerextremismen och den sk Counterjihadrörelsen som en ”judisk-europeisk…sammansvärjning”. Judar som kollektiv liksom den ”sionistiska rörelsen” tillskrevs en avgörande och konspiratorisk roll bakom samtida rasistiska strömningar i Europa och den norske terroristen Breivik beskrevs som en skapelse av den ”sionistiska” eller ”judisk-europeiska” konspirationen.

Efter att bl a SKMA riktat kritik mot publiceringen togs artikeln bort. Chefredaktören Hanna Hellström förklarade att den ”innehöll formuleringar som inte är acceptabla och som aldrig skulle ha publicerats”. I tillrättaläggandet klargjordes aldrig varför ledaren publicerats, inte heller förklarades vad i den som chefredaktören fann oacceptabelt. Av chefredaktörens ord gavs intrycket att det var själva formuleringarna snarare än de underliggande antisemitiska föreställningarna som uppfattas som oacceptabla.

Samma intryck gavs av ordföranden Peter Weiderud. I en intervju i Dagen kallade han den antisemitiska konspirationsteori som Kabas ledare förmedlade för ”en olycklig formulering”. Weiderud tillade att ”Adrian [Kaba] förstår att man inte kan använda begreppet judisk och konspiration i ett sådant här sammanhang. Det går inte.”

Så här kommenterade SKMA Weideruds uttalande: ”Vad menar Weiderud? Hade ledaren varit acceptabel om samma tankar kommit till uttryck men formulerats annorlunda? Är det fel att tala om judiska konspirationer i ’ett sådant här sammanhang’ – dvs i en ledare i Tro & politik – men inte nödvändigtvis i andra, t ex mer privata sådana? Med tanke på den grumliga och otydliga hållning Broderskap/Socialdemokrater för tro och solidaritet under lång tid haft till antisemitism är dessa frågor inte orimliga.”

I debatten om Omar Mustafa ser vi samma mönster hos ledningen för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Ett tydligt och klart avståndstagande från antisemitism, oavsett ”sammanhang”, förefaller omöjligt i deras fall. Det borde också oroa andra än SKMA.

SKMA