Sverige har börjat vänja sig vid antisemitismen

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2012.

En programledare i SVT rekommenderar antijudisk litteratur. En kommunalpolitiker svamlar om judiska konspirationer. Hatiska kommentarer på nätet. Reaktionerna är få och lama. Antisemitismen möts med axelryckningar, skriver Willy Silberstein.

Sverige har börjat vänja sig vid judehatet. Reaktionerna trubbas av. Alltför ofta möts de med axelryckningar. Om ens det.

Låt mig ta några aktuella exempel.

Efter det senaste kriget i Gaza ser vi på nytt hur antijudiska kommentarer florerar på nätet. Häromdagen skrev rapparen Dani M på Facebooksidan för en kvällstidning att ”i stort sett hela världsmedia styrs av Israel.  Vilka äger majoriteten av TT Reuters? (som i stort sett har ’monopol’ på nyheter) samma människor som kontrollerar Israel och i stort sett hela bankväsendet i världen, i det här fallet familjen Rothchilds” [sic].

På samma sida talas om att judar låg bakom 11 september-attackerna, att det är en lögn att sex miljoner mördades under Förintelsen med mera.

Låt mig betona: kritik av Israels politik är självfallet helt legitim. En majoritet av dem som är kritiska mot Israel är också kapabla att ta avstånd från landets politik utan att sprida fördomar om judar som grupp.

Men debatten om Israel rymmer ibland, som i fallet ovan, antisemitism, exempelvis i form av klassiska föreställningar om judisk allsmäktighet.

Vissa är aningslösa, vilket kan vara nog så allvarligt. För några dagar sedan gjorde Gina Dirawi, som ska leda nästa schlagerfinal för SVT, bort sig. Hon rekommenderade Lasse Wilhelmsons bok ”Är världen upp och ner?” som kvällsläsning.

Wilhelmson är en av Sveriges mer rabiata judehatare. Han skriver om en judisk sammansvärjning.

Judar styr världsekonomin, judar styr media, detta är fundament inom den klassiska antisemitismen.

Judeförföljelser genom historien bör, enligt Wilhelmson, ses som omgivningens naturliga reaktion på judarnas manipulativa natur.

Wilhelmson ifrågasätter Förintelsen. Nazisterna reagerade bara på en ”judisk krigsförklaring”, förklarar han, och siffran sex miljoner mördade är ett påhitt.

Gina Dirawi bad om ursäkt för sitt lästips. Det gläder mig.

Mer oroande är reaktionen från hennes uppdragsgivare, Sveriges Television.

SVT:s programchef i Malmö, Petter Bragée, sade enligt DN att så länge ”det hon [Gina Dirawi] skriver inte strider mot våra principer och demokratiska värderingar har vi inga åsikter om det”.

Är det allt ett av Sveriges viktigaste medieföretag kan prestera? Att tips om en bok av en man som ifrågasätter Förintelsen ”inte strider mot våra principer”?

Även inom socialdemokratin har judehatet smugit sig in.

I Malmös kommunstyrelse sitter socialdemokraten Adrian Kaba. Han är därmed en inflytelserik person.

Tidigare i år skrev han i tidskriften Tro och politik att det finns ”en judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”, och försökte därmed tillskriva judar som kollektiv en avgörande och konspiratorisk roll bakom samtida rasistiska strömningar i Europa.

Detta kan alltså sägas av en ledamot av kommunstyrelsen i Malmö. Han fick visserligen lämna uppdraget för Tro och politik. Men kan verkligen Sveriges största parti tolerera att någon, som använder klassiska judehatande argument, får fortsätta att företräda partiet i en av landets större städer?

Bland judar i Malmö finns många som är rädda att visa sin judiska identitet. Rabbinen i Malmö är en av dem som fått vänja sig vid trakasserier, hot och spottloskor.

Detta i en stad där en ledande socialdemokratisk politiker torgfört klassisk antisemitism.

Och en stad i vilken SVT har en företrädare som tycker att förord för en författare som förnekar Förintelsen inte strider mot SVT:s principer och demokratiska värderingar.

Lasse Wilhelmson och hans gelikar gläds säkert.

Judar i Malmö däremot blir förmodligen än mer rädda.

Willy Silberstein

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism.

 

Artikeln publicerades ursprungligen i Expressen den 28/11 2012.