Natten mot fredag den 28 september 2012 utsattes den judiska församlingens lokaler i Malmö för ett attentat då en gatsten kastades på ett fönster och en kraftig smällare gav upphov till skador på byggnaden. Händelsen utreds som ett hatbrott. Mot bakgrund av denna den senaste i raden av attacker mot judiska institutioner och individer i staden arrangerade Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) i samarbete med Judiska församlingen i Stockholm och Annika Hernroth-Rothstein en manifestation mot antisemitism – i solidaritet med Malmös judar.

Manifestationen ägde rum söndagen 7 oktober 2012, på Raoul Wallenbergs Torg, Stockholm, och inleddes med en diktläsning av poeten Sam Carlquist.

Talarna utgjordes av:

Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism
Lena Posner-Körösi, ordförande i Judiska centralrådet
Mona Sahlin, tidigare partiledare för Socialdemokraterna
Erik Ullenhag, integrationsminister (FP)
Dilsa Demirbag-Sten, journalist
Fredrik Federley, riksdagsledamot (C)

Arrangemanget uppmärksammades bland annat av Sveriges Radio och Dagens Nyheter. I sitt inledningstal betonade Willy Silberstein bland annat hur judehatet trots kunskapen om historien lever kvar:

– Vi borde inte behöva stå här idag. Attacker mot en judisk församling är något vi vant oss vid från nattsvarta epoker i Europa. De som trodde att judehatet dog med befrielsen från Auschwitz och Bergen-Belsen har än en gång motbevisats. Vi som säger nej till olika former av främlingshat har mycket jobb kvar.

Den judiska minoritetens utsatthet i Malmö har enligt Silberstein påverkat hans tidigare positiva syn på staden.

– På senare år har vi fått en annan bild. Rabbinen i Malmö utsätts för glåpord, spottloskor, hat. Och den enda förklaringen är att han är jude. Och man kan se att han är jude. Det betyder att många andra av Malmös invånare löper precis samma risk. Om de visar att de är judar riskerar också de stryk eller en spottloska i ansiktet. Också det något vi vant oss vid från helt andra och nattsvarta tider i Europa.

Silbersteins tal avslutades med en tydlig markering mot alla former av intolerans och rasism.

– Jag fördömer också islamofobi och andra former av främlingsfientlighet för att jag in i märgen är övertygad om att kamp mot judehat också är en kamp mot dem som föraktar andra grupper; det må gälla muslimer, homosexuella, romer. För Svenska kommittén mot antisemitism är det en självklarhet att driva frågan om alla människors lika rätt. Dessutom vet vi att det må börja med förakt mot en grupp. Men var så säker – det hatet sprider sig också i sinom tid till andra, exempelvis judar.

I DN måndag 8 oktober 2012 (artikeln ej tillgänglig online) återgavs delar av resterande tal. Mona Sahlin var en av dem som talade om ordens betydelse, och att det fanns ett ord hon hatar.

– Det är ordet ”men”. Hur ofta har man inte hört ”Jag är inte rasist, men kommer det inte för många invandrare?” Eller: ”Jag har inget emot homosexuella, men måste dom hålla varandra i handen?” Och nu: ”Jag har inget emot judar, men måste dom visa sin Davidsstjärna?” Det där lilla ordet ”men” skuldbelägger offren i stället för dem som utövar rasism, våld och förtryck.

Intergrationsminister Erik Ullenhag (FP) talade om risken med att bagatellisera attentat som det i Malmö.

– Det var bara den senaste av en rad händelser som pågått i flera år. När nynazister angrep ett judiskt ungdomsläger i Höllviken häromåret sade marodörernas föräldrar: ”Varför gör man en så stor sak av detta? Det var ju bara ett pojkstreck.” Då har man inget lärt.

Dilsa Demirbag-Sten drog paralleller till tiden före Förintelsen, och hänvisade till publicisten och antinazisten Torgny Segerstedt.

– Han såg de här små förskjutningarna i samhället och hur många valde att se bort. Den här gången ska vi våga möta de mörka krafterna. Vi börjar i dag.

Mathan Ravid