I DN i dag (11/6) kommenterar Johan Galtung den artikel SKMA:s ordförande Willy Silberstein skrev i DN den 30/4 om den norske freds- och konfliktforskarens antisemitiska text i tidskriften Humanist. DN publicerar samtidigt Silbersteins replik på Galtung.
I sitt svar på Galtungs inlägg skriver Willy Silberstein:
Om man ska tro Johan Galtung så är det av omsorg om judar som han associerar dem med girighet, makt och konspirationer, och beskriver antisemitismen – inklusive den nazistiska – som en begriplig reaktion på judars påstådda agerande.
I sitt svar framställer han Förintelsen som resultatet av en ekonomiskt och kulturellt betingad ”konflikt” mellan ”judar och tyskar” (enligt Galtung var judarna tydligen inte tyskar).
I den israeliska tidningen Haaretz (30 april) hävdade Galtung att Auschwitz ska förstås mot bakgrund av judars ”icke oproblematiska position” i det tyska samhället efter första världskriget. Det var, enligt Galtung, denna position som ”skapade antisemitismen”.
Med andra ord: judehatet och folkmordet var delvis självförvållade.
Märkligheterna fortsätter. Galtung säger faktiskt i sitt svar att judar ”i praktisk politik” genomför det som miljoner ”känner igen från ’Sions vises protokoll’”. Vilket enligt Galtung kan få katastrofala följder för judarna ”i medier och finansväsende”.
I Humanist.no meddelade han att han inte kunde läsa ”Sions vises protokoll” ”utan att tänka på Goldman Sachs”. Varför är det just denna bank med dess judiskklingande namn som ”dyker upp” i hans huvud? Den har tillsammans med Lehman Brothers delvis ersatt bankhuset Rothschild i antisemitiska konspirationsteorier.
Det är också värt att notera att Galtung nu tiger om sitt påstående att 96 procent av världens medier ägs av judar. Det är ett befängt uttalande, som, visar det sig, ursprungligen kommer från nazistiska sajter i USA. Jag förstår att inte Johan Galtung försöker att försvara det påståendet längre, men det är avslöjande att han nyligen torgförde det.
Han upprepar inte heller sin önskan att få se hur mycket judar äger i förhållande till andra grupper, också det en uppenbar insinuation om att judar roffar åt sig, helt i linje med teserna i ”Sions vises protokoll”.
Det råder ingen tvekan om att Galtung sprider en grov och farlig antisemitism, människor är i hans värld inte amerikaner eller svenskar. De är i dessa sammanhang – judar. Det är förskräckande att läsa, men det utgör samtidigt en påminnelse om vad som håller på att hända. Judehatet tränger åter långsamt in i de fina salongerna.
Willy Silberstein
ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism