Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2012
Förintelsen missbrukas av olika opinioner i israelisk politisk debatt, nu senast av ultraortodoxa grupper. Retoriken trivialiserar folkmordet på judarna, men spelar också i händerna på europeiska opinioner som söker legitimera antisemitiska resonemang och demoniserande bilder av Israel, skriver Anna Veeder.
Den religiösa radikaliseringen i den ultraortodoxa sektorn i Israel och dess tilltagande krav på strikt könssegregering har rönt stor medial uppmärksamhet både i Israel och utomlands de senaste månaderna. Många ultraortodoxa uppfattar dock rapporterna och debatten i media som en aggressiv sekulär hetskampanj emot deras livsstil.
Nyårsnatten 2011 demonstrerade ett hundratal män och barn tillhörande de mest extrema ultraortodoxa grupperingarna i Mea Shearim i protest. Några av deltagarna bar svart- och vitrandiga uniformer likt koncentrationslägerfångarna under naziväldet, andra bar gula sexuddiga stjärnor med ordet ”Jude” impräntat. En liten pojke med en sådan judestjärna fastnålad på tröjan fotograferades med båda armarna uppsträckta, utan tvivel i syfte att associera till en mycket känd bild från Warszawas getto.
Stor upprördhet
Bilderna väckte stor ilska och indignation hos israeliska politiker, företrädare för judiska organisationer och de överlevande. Minister Yossi Peled, som överlevde Förintelsen som barn, kallade demonstranterna ”galna och omoraliska”. ”Detta är ett uppenbart missbruk av minnet av Förintelsen och en förolämpning för alla judar och Förintelseöverlevande”, sade direktorn för Simon Wiesenthal-centret i Israel Dr. Efraim Zuroff.
”Att använda symboler för Förintelsen är fullständigt oacceptabelt oavsett vilken slags protest det handlar om”, kommenterade Avner Shalev från Yad Vasheminstitutet i Jerusalem. Försvarsminister Ehud Barak hävdade att demonstranterna ”gått över gränsen för det acceptabla” och oppositionsledaren Tzipi Livni uppmanade ultraortodoxa ledare att fördöma fenomenet.
Merparten av de ultraortodoxa rabbinerna avstod från att yttra sig, medan andra försvarade demonstranterna. ”Under Förintelsen försökte de eliminera oss fysiskt – nu försöker sionisterna och media att eliminera oss spirituellt”, förklarade en företrädare för den ultraortodoxa gruppen ”Eda Haredit” på nyhetssidan Kikar Hashabbat. ”Därför ville vi uttrycka den påtagliga smärta som vi upplever.”
Inget nytt fenomen
Att symboler från Förintelsen används i den israeliska politiska debatten är inget nytt fenomen, varken på höger- eller vänsterkanten. Utrikesministern och FN-ambassadören Abba Eban kallade 1967 års gränser för ”Auschwitzgränser”, ett uttryck som används av högerpolitiker än idag. Under demonstrationerna mot Osloavtalet 1994–1995 visades en bild av dåvarande premiärminister Yizhak Rabin iklädd SS-uniform.
Proteströrelsen mot Gazautrymningen 2005 använde sig av orange judestjärnor (orange var proteströrelsens symbol), vilket dock aldrig blev någon massrörelse på grund av den indignation och de protester som stjärnorna väckte i den israeliska allmänheten. Israeliska bosättare på Västbanken har i årtionden skrikit ”nazister” och ”Kapos” till polis
och militär som kommit för att evakuera dem eller som försvarat palestinskt liv och egendom från bosättarattacker. Den religiöse vänsterintellektuelle professorn Yeshayahu Leibowitz kallade vid ett tillfälle några israeliska soldater för ”judeo-nazister”, och antiockupationsaktivister i Bil’in har rapporterats demonstrera iförda gula judestjärnor med texten ”Palestinier” på arabiska.
Under en protest i Jerusalem i december 2011 mot så kallade ”prislappsattacker” (religiöst-nationalistiskt motiverade attacker med rasistiska undertoner) mot moskéer syntes en skylt med texten ”Israelisk Kristallnatt – inte här!”, och nyligen orsakade justitieminister Yaakov Neeman rubriker efter att ha jämfört den politiskt vänsterorienterade israeliska dagstidningen Haaretz med nazistiska Der Stürmer.
Traumatiserat samhälle
Symbolerna från Förintelsen är djupt förankrade i det israeliska självmedvetandet och har av förståeliga skäl enorm emotionell laddning. Förintelsehistorikern Yehuda Bauer, akademisk rådgivare till Yad Vashem, säger att för judar och israeler så har missbruket av Förintelsesymboler en egen psykologisk förklaring. ”Israel är ett traumatiserat samhälle som hela tiden återvänder till traumat”, säger Bauer till onlinemagasinet The Daily Beast. ”Därför likställs alla opponenter eller upplevda fiender med den värsta fiende Israel någonsin haft”.
Syftet är inte sällan ett cyniskt försök att chocka, att slå under bältet på en föregiven politisk motståndare för att effektivt undvika en diskussion om sakfrågan. ”De vill attackera den sista heliga kon i Israel, så genom att använda Förintelsen på det här sättet så spottar de i ansiktet på den israeliska allmänheten”, sade Ephraim Zuroff apropå den ultraortodoxa demonstrationen i Mea Shearim.
Till skillnad från i Europa används nazistjämförelserna i Israel främst som slagträ i en internjudisk israelisk politisk debatt där fokus ligger på offerrollen, vilket de gula stjärnorna och koncentrationslägeruniformerna effektivt illustrerar. Skällsordet ”nazist” må vara vanligt på vissa håll, men konkreta nazistliknelser som i fallet Rabin är sällsynta och efter mordet på Rabin fullständigt oacceptabla för den israeliska allmänheten.
Förutom i antisionistiska ultraortodoxa extremistkretsar (en uppmärksammad men i praktiken försumbar minoritet) riktar sig förintelsesymbolerna och nazistanklagelserna inte mot staten Israel som koncept utan mot representanterna för det politiska motståndarlägret i syfte att vinna sympati och gehör för den egna saken. Israeliska flaggor med påritade hakkors, en inte helt obekant syn i europeiska demonstrationståg, är otänkbara i en israelisk kontext.
Annat syfte i Europa
Viktigt är också att påpeka att jämförelserna med Nazityskland oftast sker under politiska protestmanifestationer eller sammandrabbningar på marknivå, och inte – som ofta sker i Sverige och Europa – i intellektuella opinionsartiklar på tidningarnas kultursidor där tankegångar om ”offren som blivit bödlar” eller om Gazaremsan som ett nytt Warszawagetto söker likställa den israeliskpalestinska konflikten med Nazitysklands folkmord på judarna och därmed ifrågasätta eller delegitimera det judiska folkets rätt till en egen stat.
I respons på bilderna från demonstrationen i Mea Shearim antog Knesset ett preliminärt lagförslag som gör det olagligt att använda nazistsymboler och att använda ordet ”nazist” som skällsord, med böter på upp till 100 000 shekel (ca 200 000 kronor) och fängelse på upp till sex månader. Den israeliska medborgarrättsorganisationen Association for Civil Rights in Israel uttryckte i ett brev till justitieministern motstånd mot lagförslaget och betonade att ”yttrandefrihet innebär rätten att säga svåra saker som även kan vara sårande”.
Även den amerikanska organisationen Anti-Defamation League (ADL) uttryckte viss skepsis gentemot det israeliska lagförslaget. ”Det skulle vara att föredra om missbruket av nazistliknelser och Förintelsesymboler kunde upphöra genom bättre kunskapsförmedling och genom att lokala politiska och religiösa ledare fördömer nazistanalogier och förintelsejämförelser istället för genom lagstiftning”, skriver ADL i ett pressmeddelande.
Trivialisering av Förintelsen
Denna slags associationer till nazismen och Förintelsen bidrar inte till ett ökat medvetande om de ideologiska och politiska processer som ledde till folkmordet på Europas judar under andra världskriget. Tvärtom försvårar och förvränger de vår förståelse av konflikter, folkmord och andra katastrofer i modern historia.
Förutom att försvåra dialog och öka polariseringen mellan olika politiska grupperingar och sektorer i det israeliska samhället så spelar det politiska missbruket av Förintelsen i en israelisk-judisk kontext i händerna på opinioner i Europa och på andra håll som med hänvisning till vad israeler eller judar gör och säger i Israel söker legitimera antisemitiska resonemang och/eller demoniserande bilder av Israel. Minnet av offren och Förintelsens allmänmänskliga lärdomar får på inga villkor trivialiseras eller reduceras till ett politiskt vapen – varken i Israel, Sverige eller annorstädes.
Anna Veeder
Anna Veeder är frilansjournalist, bosatt i Israel sedan 1992. Hon arbetar även inom den Jerusalembaserade organisationen Emek Shaveh, en grupp arkeologer och aktivister som fokuserar på arkeologins roll i det israeliska samhället och i den israeliskpalestinska konflikten, och studerar på BA-programmet i judisk historia på Israels Open University.