Ny rapport om antisemitism och islamofobi: Fördomar sprids via Internet

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev December 2011

På regeringens uppdrag har Forum för levande historia i en rapport sammanställt kunskaper om antisemitismens och islamofobins uttryck och utbredning i Sverige och Europa. Rapporten belyser även insatser som görs för att förebygga och motverka fördomar och hat mot judar och muslimer. Mathan Ravid sammanfattar rapportens slutsatser.

I rapporten Antisemitism och islamofobi – utbredning, orsaker och preventivt arbete, som Forum för levande historia offentliggjordes i augusti i år, betonas att dagens fördomar mot judar och muslimer till stor del sprids via internet och sociala medier.

Studier som författarna Birgitta Löwander och Mirjam Hagström refererar till blottlägger en dramatisk ökning på kort tid; 2004 uppskattades antalet hemsidor på internet med rasistiskt innehåll till cirka 600, endast fem år senare (2009) låg siffran på cirka 8 000. Idag bedöms det globalt finnas cirka 15 000 hemsidor på internet med rasistiskt innehåll

Konspirationsteorier
Det vanligaste temat för antisemitiska och islamofobiska sidor på internet är konspirationsteorier, som inte sällan skildrar en kamp mellan ”raser” eller ”kulturer” i vilken ”etablissemanget” (politiker och media) ses som motståndare. Ofta tilldelas muslimer och judar olika roller i denna typ av komplotter; den muslimska gruppen porträtteras som de ”fysiska ockupanterna” som aktivt försöker ta över samhället genom ”massinvandring” och barnafödande, medan den judiska gruppen framställs som de ”yttersta konspiratörerna” som egentligen styr hela skeendet.

Mellanstatliga organisationer som EU-organet FRA har länge framfört farhågor och vädjat till medlemsländerna om aktiva insatser och samarbeten för att bättre övervaka det rasistiska material som sprids på internet. Svårigheterna är dock många. I sammanställningen framhålls yttrandefrihetsfrågor, distributörsidentifiering samt det faktum att material sprids mellan länder med olika lagstiftning som några av hindren. Enligt BRÅ ökade anmälningarna om antisemitiska hatbrott på internet från år 2008. År 2010 var internet den vanligaste platsen för brott.

Hatbrott
Det faktum att definitioner och insamlingsmetoder förändras över tid försvårar jämförelser mellan resultat från olika undersökningar om hatbrott med antijudiska och islamofobiska motiv. Dessutom är mörkertalen stora då många brott inte anmäls till polisen. De studier från ett antal länder som återfinns i sammanställningen tyder dock på en negativ trend under 2000-talet.

SÄPO:s rapport från 2005 visade att 151 anmälningar om brott med antisemitiska motiv gjordes 2004. Detta kan jämföras med de 161 anmälningar som registrerades 2010. Högsta antalet anmälningar om antisemitiska brott under 2000-talet, 250 stycken, registrerades 2009. Enligt BRÅ, som tog över ansvaret för brottstatistiken från SÄPO 2006, utförs en majoritet av de antisemitiska brotten av för offret obekanta män med en medelålder på 35 år.

Samma medelålder gäller för gärningsmän till brott riktade mot muslimer. Hatbrott med islamofobiska motiv har särredovisats i BRÅ:s statistik sedan 2006, då 252 anmälningar inkom. 2010 anmäldes 272 brott med islamofobiska motiv.

Internationella studier i sammanställningen visar att liknande mönster påträffas i andra länder. På många håll skedde en tydlig ökning av antalet antisemitiska attacker mot judiska individer och institutioner i samband med kriget i Gaza 2009. Samma år registrerades även en ökad grad av trakasserier och angrepp mot muslimer. Enligt den rapport som Tel Aviv University publicerade 2010 om antisemitism i världen, uppmättes de högsta nivåerna av våldsincidenter i Kanada, Storbritannien och Frankrike.

I relation till dessa länder var våldsbrotten i Sverige få. Enligt OSCE/ODIHR:s senaste rapport från 2010 är Sverige dock efter Tyskland och Storbritannien det medlemsland med störst antal inrapporterade brott. Här bör emellertid betonas att resultaten av dylika undersökningar påverkas av det faktum att få länder rapporterar in data, samt att de data som rapporteras in kan vara svåra att jämföra.

Alla studier i sammanställningen pekar på att det oftast är ”synliga” judar som bär traditionella kläder eller kippa, samt kvinnor med slöja och personer som ”ser ut” att ha en muslimsk eller arabisk bakgrund, som drabbas. Judar utsätts oftast för hatbrott på offentliga platser och i närheten av synagogor och judiska skolor. Malmö och Amsterdam lyfts fram som exempel på städer från vilka judiska familjer valt att flytta på grund av en känsla av otrygghet.

2010 gjordes 450 anmälningar om hatbrott med vitmaktideologiska motiv, vilket var 9 procent av det totala antalet anmälningar om hatbrott under året. Av dessa klassificerades 80 procent som främlingsfientliga, 9 procent som antisemitiska och 3 procent som islamofobiska.

Negativa attityder
Enligt författarna till sammanställningen visar de många nationella och internationella undersökningarna att det finns generella mönster i förhållningssätt till judar och muslimer. Ett sådant mönster är att negativa attityder mot en grupp ofta kommer ur en generell negativ inställning till minoritetsgrupper i allmänhet. Om man är negativt inställd till muslimer så är man ofta även negativt inställd till judar och vice versa.

2005 genomförde Forum för levande historia och BRÅ en undersökning av antisemitiska attityder bland befolkningen (16-75 år) i Sverige. Enligt denna uttryckte 5 procent av respondenterna en konsekvent antisemitisk inställning medan 59 procent på ett generellt sätt avvisade antisemitiska fördomar. Gamla antisemitiska stereotyper om girighet, makt och utsugning är fortfarande aktiva parallellt med nyare former av antisemitism. 14 procent instämde helt eller delvis i påståendet att ”judarna utnyttjar nazisternas judeutrotning (Förintelsen) i ekonomiska och politiska syften”.

Forum för levande historia har vid två tillfällen, 2003 och 2009, även undersökt attityder mot judar bland skolungdomar i Sverige. Mellan 2003 och 2009 kunde små förändringar i negativ riktning observeras. 2009 var 6,5 procent av ungdomarna mycket negativa till judar; sammanlagt hade 18,6 procent en negativ inställning till judar. Hälften av ungdomarna 2009 hade, vad som beskrivs som, en ambivalent inställning till judar. Enligt samma undersökning tog hälften av tillfrågade svenska skolungdomar inte ställning eller svarade på ett sätt som kan tolkas som ambivalent gentemot muslimer. 6,8 procent av ungdomarna instämde konsekvent i negativa påståenden om muslimer; hela gruppen negativa till muslimer var 18,7 procent.

Resultaten av undersökningar gjorda 2006 och 2007 tyder på att antisemitismen i Sverige tycks vara något mindre utbredd än i länder som Tyskland, men forskning presenterad i sammanställningen visar att antijudiska föreställningar kopplade till staten Israel är vanliga i de flesta europeiska länder.

Närmare hälften av respondenterna i en internationell studie 2008 höll helt eller delvis med i Israelkritiska påståenden som var färgade av antisemitism. En svensk undersökning 2005 visade att 4 procent av de vuxna (19–75 år) och 5 procent av de unga (16–18 år) på ett systematiskt sätt slöt upp bakom antisemitiska föreställningar och attityder relaterade till staten Israel. Ungefär en fjärdedel instämde helt eller delvis i påståendet att staten Israels politik präglas ”av en i Gamla Testamentet rotad hämndlystnad”.

Upplevd utsatthet
En undersökning som lyfts fram i sammanställningen är den Susanne Nylund Skog genomförde för Integrationsverkets räkning 2006. Den pekar på att unga svensk-judiska personer (18-30 år) upplever en oro för sin egen och närståendes säkerhet. Många nämnde oförmågan att skilja på Israels politik och judar i allmänhet som en orsak till antisemitism. Några påpekade också att det finns ett nedlåtande sätt att prata om judar som upplevs som obehagligt och kränkande. Dessutom betonade respondenterna att samhället inte gör tillräckligt för att bekämpa antisemitismen och att denna görs till ett judiskt problem.

Rapporter under 2000-talet visar hur många muslimska ungdomar, ofta flickor, vittnar om verbala kränkningar. Negativa attityder mot islam drabbar inte endast troende muslimer, men ungdomar som uppger sig ha en religiös tro är i högre utsträckning utsatta. Utsattheten gör att många muslimer, likt många judar, väljer att inte vara öppna med sin tro eller sin identitet.

Många judar och muslimer betonar medias negativa inverkan på spridandet av fördomar. I den ovan nämnda undersökningen av Nylund Skog beskrivs även hur respondenterna med judiskt ursprung är frustrerade över hur judendomen beskrivs i svenska skolböcker. Trots att judar har status som nationell minoritet bekräftar rapporter om svenska läromedel som presenteras i sammanställningen att underlaget i svenska historieböcker om judar och judisk kultur är mycket bristfälligt.

Diskriminering
Liksom i hatbrottsstatistiken finns det stora mörkertal vad gäller diskrimineringsärenden. En osäkerhet om vilka rättigheter man har samt en misstro mot myndigheter lyfts i sammanställningen fram som förklaringar till varför många väljer att inte anmäla. Sverige har trots detta ett högre antal anmälningar om diskriminering till DO än genomsnittet i Europa.

En genomgång av 2004 års DO-anmälningar om diskriminering på grund av etnicitet eller religiös tillhörighet visar att en majoritet av dessa kom från personer med muslimsk bakgrund. Närmare hälften av anmälningarna gällde arbetslivet. Enligt en rapport från BRÅ finns en utbredd diskriminering inom rättsväsendet; muslimer uppges vara en av de grupper som oftare än andra döms utifrån stereotypa föreställningar. Enligt DO är romer den mest diskriminerade gruppen på den svenska bostadsmarknaden, men genom praktikövning har man kunnat fastställa att även muslimer i hög grad drabbas.

Antalet anmälningar från personer med judisk bakgrund är få. I rapporter om diskriminering i utbildningsväsendet pekas dock på problem vad gäller bilden av svenska judar och judisk historia i svenska skolor och det framhålls att språkundervisningen i jiddisch är eftersatt, trots att det är ett nationellt minoritetsspråk. Judiska skolbarn vittnar om trakasserier, såväl från elever som från lärare. Judiska föräldrar har blivit tillsagda att se till att barnen inte använder davidsstjärnor eller pratar sitt minoritetsspråk för att undvika trakasserier i skolan.

Preventivt arbete
Sammanställningen avslutas med en presentation av vad författarna bedömer vara föredömen och goda exempel i arbetet mot fördomar mot judar och muslimer. Här framhålls Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) som en central aktör i Sverige under tre decennier när det gäller preventivt arbete mot antisemitism, rasism, nazism och historierevisionism. Bland annat lyfter sammanställningens författare fram de studieresor som SKMA i samarbete med Forum för levande historia arrangerar för lärare till Polen och Auschwitz, samt det elevaktiva studiematerial riktat till högstadie- och gymnasieskolan som är resultatet av ett samarbetsprojekt mellan de två organisationerna och Anne Frank House i Amsterdam. (SKMA:s verksamhet presenteras utförligt i en bilaga till rapporten.)

Andra organisationer och initiativ som nämns är Expo-utbildning, som på skolor, föreningar och myndigheter undervisar om rasism, högerextrema grupper samt antisemitism. Ett annat exempel är Quick Response, en oberoende grupp av journalister som granskar den svenska nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet. Dessutom betonas betydelsen av sådana interreligiösa nätverk som Dialogforum i Malmö, som startades efter att problemen med antisemitism i staden nådde sin kulmen under 2009. Även Antidiskrimineringsbyråernas arbete, utbildningsinitiativ i regi av studieförbund som Sensus och organisationer som Svenska Muslimer För Fred och Rättvisa framhålls som viktiga bidrag i kampen mot islamofobin i Sverige.

En användbar start
Fler och uppföljande undersökningar behövs om förebyggande arbete mot intolerans mot judar och muslimer. Forum för levande historias sammanställning av forskningsläget såväl nationellt som internationellt torde kunna tjäna som en användbar utgångspunkt för dylika framtida studier.

Det är också viktigt att resultaten integreras i den utredning om främlingsfientlighet och intolerans som på regeringens uppdrag leds av Bengt Westerberg. Det gäller inte minst insikten att staten måste se till att stärka de kvalitativa utbildningsinsatserna på området.

Mathan Ravid

Rapporten kan läsas här.

Bilaga till rapporten kan läsas här.