Texten publicerades i SKMA:s Nyhetsbrev juni 2011

SKMA:s och Dialogforums seminarium i Malmö drog fler än 200 deltagare. Mathan Ravid sammanfattar två intensiva utbildningsdagar.

Antisemitism och islamofobi utgör växande problem i dagens Europa. Misstänksamhet och hat propageras av extrema individer och rörelser, som med Internet som verktyg snabbt kan sprida sitt budskap till en stor publik. Men fördomar sprids även via tidningar, tv och populärkultur, de fortplantas genom samtal vid köksbordet, på arbetsplatser och skolgårdar. Denna utveckling har lämnat avtryck också i Sverige. Inte minst i Malmö, en stad där hatbrotten ligger över riksgenomsnittet.

Det tvådagarsseminarium i just Malmö som Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) arrangerade i samarbete med Dialogforum 23-24 mars i år kan ses som ett svar på denna utveckling. Syftet var bland annat att ge deltagarna grundläggande kunskaper om antisemitismens och islamofobins orsaker och samtida uttryck, samt pedagogiska metoder i arbetet mot fördomar.

Seminariet, som hölls i ett fullsatt Kockum Fritid, hade lockat drygt 200 deltagare. Huvuddelen av dessa var lärare från södra Sverige, politiker och förvaltningspersonal från Malmö stad, men även poliser och journalister närvarade.

Fördomar och stereotyper
Efter att deltagarna hälsats välkomna av Lena Jersenius från SKMA och Björn Lagerbäck, samordningsansvarig för Dialogforum, var det dags för seminariets förste föreläsare Anders Wigerfelt. Wigerfelt, historiker vid Malmö högskola, inledde med att tala om termer som fördomar (både på individnivå och mer strukturellt) och stereotyper, samt begrepp som xenofobi, främlingsfientlighet och kategorisering kopplat till ”ras”.

Wigerfelt tog därefter upp exemplet Klippan, den lilla nordvästskånska ort som under 1990-talet var skådeplats för mord och ett antal våldsdåd med rasistiska förtecken, och där den nazistiska organisationen Nationalsocialistisk Front (numera Svenskarnas parti) fick fotfäste. En av slutsatserna i Wigerfelts forskning om Klippan var att det fanns en stark koppling mellan ungdomar på orten som attraherades av nazistiska rörelser och föräldrar som själva gav uttryck för en stark invandringskritik och främlingsfientlighet.

Antisemitismens bilder
Näste föreläsare var idéhistorikern Henrik Bachner. Efter ett inledande pass om antisemitismens historiska orsaker och uttrycksformer riktades fokus mot samtiden. Bachner betonade att kritik mot staten Israels politik är legitim och i regel fri från fördomar, men att antijudiska föreställningar (i motsats till vad vissa debattörer vill göra gällande) lever kvar och i vissa fall kommer till uttryck i nutida debatter, däribland om Mellanösternkonflikten, amerikansk politik och Förintelsen.

Dessa föreställningar – som inte nödvändigtvis är medvetna, utan kan förekomma oreflekterat – inbegriper bland annat idéer om judisk makt över politik, medier och finansväsende. Även moderna varianter av idéer med rötter i den kristna antijudiska tanketraditionen påträffas ibland; än idag förekommer exempelvis påståenden om att staten Israels agerande skulle styras av ett ”gammaltestamentligt” hämndbegär eller en ”öga för öga, tand för tand”-mentalitet.

Förnekandet av Förintelsen
Därefter talade Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker vid Uppsala universitet, om förnekandet av Förintelsen eller den så kallade ”historierevisionismen”, som i motsats till vad många tror började redan innan krigslutet 1945. Ända sedan 1930-talet har många försökt ursäkta, bortförklara och förneka Nazitysklands förbrytelser. Idag förekommer sådana försök på många håll, främst i extremhögern och nynazismen, men även exempelvis bland vissa former av starkt konservativ kristendom och politisk islam liksom delar av extremvänstern och inom radikalpacifistiska strömningar.

Bruchfeld visade bland annat hur förnekare av Förintelsen i regel är tydligt Israelfientliga och hyser en starkt antisemitisk och konspiratorisk verklighetsuppfattning. Efter en genomgång av det svenska förintelseförnekandets historia – från 1930-talets Lindholmrörelse och Sveriges Nationella Förbund till samtida propaganda från organisationer som det ovan nämnda Svenskarnas parti – gavs även konkreta exempel på hur man effektivt bemöter ”historierevisionistiska” påståenden.

Hatbrott
Första seminariedagen avslutades med en föreläsning av Heléne Lööw, historiker vid Uppsala universitet. Genom att referera till såväl svenska som internationella studier visade Lööw hur offer för hatbrott ofta har svårare att komma över det inträffade än offer för ”vanliga” brott som exempelvis gaturån, då de utsatts på grund av sin etnicitet, sexuella läggning etcetera – faktorer de själva inte kan påverka.

Som kritik mot tendensen att definiera hatbrott som något en majoritet utsätter en minoritet för, betonade Lööw att intolerans existerar bland alla grupper i samhället, att det inte existerar någon hierarki vad gäller hatbrott (där den brottslighet som för närvarande toppar statistiken skulle vara värd mer uppmärksamhet än andra), samt att det relevanta för att avgöra om ett hatbrott begåtts inte är vem som utfört det utan vad som faktiskt sagts eller gjorts.

Antimuslimska tendenser
Den andra seminariedagen inleddes av Jonas Otterbeck, islamolog vid Lunds universitet. Denne berörde framväxten av islamofobibegreppet samt dess användbarhet, och visade hur islamofobi gått från att framför allt gälla olika former av diskriminering av muslimer i samhällslivet till att kompletteras av en ”islamkritik” ofta driven av populistiska partier i Europa och höger(kristna)grupper i USA.

Otterbeck beskrev även hur vissa typer av islamiskt motiverade terrorhandlingar och viss form av islamistisk retorik lever i symbios med ”islamkritiken”. Båda sidor polariserar ett tänkt islam mot ett tänkt väst, även om de värderar dessa storheter olika. Ett faktum som gör det komplicerat för både muslimer och icke-muslimer att diskutera vad islam är och vad som kan kallas islamofobi.

Ultrahögern
Under rubriken ”Från gatan in i parlamenten – om hur ultrahögern skaffar sig politisk makt i Europa” talade journalisten och författaren Christoph Andersson sedan om hur högerpopulister vinner mark på vår kontinent. I form av ett intensivt samarbete gör partier som österrikiska FPÖ, belgiska Vlaams Belang, franska Nouvelle Droite Populaire (ett utbrytarparti från Front National) och högerpopulistiska tyska partiet PRO NRW gemensam sak med Sverigedemokraterna i deras kamp mot vad de ser som en ”islamisering” av Europa.

Andersson lyfte även på ett förtjänstfullt sätt fram hur dessa partiers retorik bygger på att omvända fakta. Vedertagna begrepp ges en ny innebörd – granskande journalister och antirasister utmålas som ”nazister”, och Winston Churchills kamp mot nationalsocialismen likställs med deras egen kamp mot islams utbredning i Europa. Ledaren för Vlaams Belang, Philip Dewinter, jämställer till och med islams utbredning med sjukdomen AIDS. Andersson menade att retoriken påminner om hur nazisterna en gång försökte associera judendomen och judar med insekter och råttor.

Hatsajter och pedagogiska metoder
Siste föreläsare var Jonathan Leman, medlem i SKMA samt skolsamordnare och föreläsare på Expo Utbildning. Leman inledde med att ge en överblick över de mest hatfyllda svenska och internationella sidorna på Internet, från den högerextrema nyhetssajten Nationell.nu och den svenske islamisten Mohamed Omars hemsidor, till ledande antimuslimska forum som bloggen Gates of Vienna.

Tvådagarsseminariet avslutades med konkreta tips och råd i arbetet mot intolerans. Leman rekommenderade bland annat det nya elevaktiva skolundervisningsmaterial om fördomar och diskriminering som SKMA utarbetat i samarbete med Forum för levande historia (materialet går att beställa kostnadsfritt på http://www.levandehistoria.se/materialarkiv).

Stort intresse och positiva reaktioner
Seminariet möttes med stor uppskattning, och deltagarna var överlag mycket positiva. Många betonade hur föreläsningarna givit dem ökad kunskap och användbara verktyg för framtiden. Inte minst det faktum att man vid intresse fick tillgång till föreläsningsmaterialet var väldigt uppskattat.

”Tack för det fantastiska seminariet i Malmö den 23-24:e. Först nu inser man hur otroligt bra det var. [—] Jag berättade för kolleger och intresset är väldigt stort för att ta del av det jag lärde mig”, löd ett omdöme i ett av de många tackbrev som SKMA fick efter seminariet.

Arrangemanget fick även stort genomslag i media. Bland dem som rapporterade om eller från Malmö fanns Sveriges Radios Ekot, Sydsvenskan samt City Skåne.

Mathan Ravid