Willy Silbersteins ledare publicerades i SKMA:s Nyhetsbrev mars 2011

Längre in i tidningen möter du frågan som vi länge brottats med, brottats för att den är lika smärtsam som svår. Frågan som ställs är: vad gör vi när ingen längre kan berätta.

För dig som läser detta är det ingen nyhet att det finns personer som går så långt i sitt hat att de till och med vill beröva sex miljoner mördade deras död: den har inte ägt rum. Gaskamrarna – ett falsarium. Trupperna som systematiskt mördade under sin framfart i Östeuropa – ett påhitt. Hävdar de.

Vi i Svenska kommittén mot antisemitism ägnar en hel del av vår tid åt att upplysa om Förintelsen. Vi måste lära ut vad människor kan göra mot sina medmänniskor på det att inget liknande någonsin får upprepas. Det går aldrig att föreställa sig tillvaron i Auschwitz eller Bergen-Belsen.

Men det går ändå att komma en bit på vägen och det mycket tack vare de överlevande som varit ute på skolor och andra platser och berättat. Jag vet själv hur oerhört effektivt det är när en livs levande människa står där framme och säger: JAG var där, det här såg JAG, den här lukten kände JAG.

Det är nog sällan så tyst i ett klassrum som vid sådana situationer. Men vi vet också att ingen orkar för evigt. Vi har visserligen fortfarande, tack gode Gud, engagerade överlevande som outtröttligt fortsätter att bära vittnesmål. Men de blir allt färre. Vi närmar oss obevekligt dagen då ingen längre orkar gå ut och prata.

Därför är det med stolthet som jag nu kan berätta om projektet Vad är en människa?, som presenteras på annan plats i tidningen. Vi gör, törs jag säga, mycket som är viktigt i kommittén. Och – projektet Vad är en människa? är något av det viktigaste vi gjort på länge.

Med det materialet kan skolelever börja förstå vad som hände under tiden före, under och efter Förintelsen. Och de kan lyssna till överlevandes berättelser även efter det att de inte längre kan vittna. Jag vill här rikta ett stort tack till Jakob Ringart som ställt upp i intervjuer. Det var ingen lätt resa. Låt mig också passa på att tacka vår outtröttliga Lena Jersenius på vårt kansli. Projektet har krävt engagemang långt utöver det vi har rätt att begära.

Vi presenterar också i detta nummer ett undervisningsmaterial för högstadie- och gymnasieelever om antisemitism, fördomar och diskriminering. Det har tagits fram av SKMA tillsammans med Forum för levande historia. Också detta viktiga material syftar till en enda sak. Att öka kunskaperna om fördomar och hat mot judar och andra grupper.

Det här är bara några exempel på allt vi gör inom kommittén. Tyvärr är en förklaring till det att antisemitismen på senare tid varit ett växande problem.

Därför skulle jag till sist vilja påminna er som inte betalat er medlemsavgift, snälla ni gör det och gör det nu. Vänta inte till i morgon, jag vet själv att det ofta är ett annat sätt att säga att det inte blir av. Och – antisemitismen och främlingsfientligheten väntar inte, den tar inte paus. De flesta av er tror jag inte kommer att märka av att ni har några hundralappar mindre. För oss däremot gör medlemsavgifterna en skillnad. Ju mer vi får in, desto mer kan vi använda för vårt arbete mot antisemitism och andra fördomar. Vi samlar inte på hög, ju mer vi får in, desto mer använder vi för aktiviteter.

Därför: du kan göra skillnad.

Willy Silberstein
Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism

Stöd SKMA  Plusgiro 30 129-1  Bankgiro 861-6112