Gästinlägg av Anna Ekström
Det finns likheter mellan de idéer om judar som Ted och Kent Ekeroth har givit uttryck för och dem som framfördes av Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet den 27 januari.
Markant i Reepalus budskap är vägran att tillerkänna den judiska befolkningens rätten att definiera sig själva och delta i den demokratiska processen som individer.
Medan religiösa judar i andra sammanhang förväntas begå identitetssjälvmord genom att avsvärja sig judendomen förväntar sig Reepalu att judarna kollektivt ska avsvärja sig sionismen – begreppet används troligen i generisk mening.
Genom att jämställa återupprättandet av judiskt självstyre i Israel med rasism och anspela på föreställningen om judiskt överlägsenhetstänkande kan han misstänkliggöra judarna för bristande moral och lojalitet. Om ett fåtal judar demonstrerar en annan åsikt om Israel än den för judar godkända görs de ansvariga för att de själva och andra judar blir förföljda. Judarna avkrävs på så sätt en lojalitetsförklaring som andra grupper inte behöver avge. Därmed inskränks i praktiken deras medborgerliga rättigheter.
Även Ted och Kent Ekeroth tar sig friheten att diktera judisk identitet och judars plikter.
På sin blogg skriver Ted Ekeroth följande: ”Avslutningsvis tycker jag självfallet att man som jude ska komma ihåg sitt förflutna och det är precis det vi sverigedemokrater vill att svenskarna ska göra – att inte glömma sitt förflutna och att vara stolta för det som det svenska folket lyckats bygga upp här i vårt land. Samma stolthet bör judarna känna för landet Israel – en oas av demokrati och välstånd i ett hav av tyranni och hat.”
Ekeroth deklarerar här att svenska judar inte är svenskar med del i sitt lands utveckling; de är israeler.
Därför kan han ta sig friheten att misstänkliggöra judarna för bristande trohet mot ”Sverige”, vilket i partiprogrammet framstår som ett primitivt fantasiland med en förkrympt kultur där judiska traditioner finns bland dem som sorterats bort. Genom att inte stödja sverigedemokraterna skulle judiska företrädare utmärka sig och begå ”samma fel som på 30-talet”. I ett inlägg meddelar han att ”[d]enna ryggradslösa inställning genomsyrar nästan alla judiska organisationer i Sverige och vad jag förstår de flesta judiska organisationer i världen”. Ingen liknande karaktärskritik riktas mot någon annan svensk grupp som tar avstånd från partiet. Argumentationen följs upp av Kent Ekeroth på Newsmill den 27 januari, där attributet ”dumsnälla” används i en förolämpande text som torde ha skrivits i andra syften än att vinna sympati bland Sveriges lilla judiska minoritet.
Judarna tillerkänns inte heller av dessa politiker rätten att identifiera sig själva eller ta ställning som individer. Vidare pådyvlas de kollektiva egenskaper med anknytning till äldre föreställningar om ”juden” som foglig, samtidigt som det – precis som i Reepalus retorik – uppfordras till just foglighet.
I dessa ”demokraters” ögon är judarna tydligen svenskar på undantag, med villkorade rättigheter. Denna syn har ingenting med Mellanöstern att göra. Den var möjlig långt innan Israel blev projektionsyta för idealiserande och demoniserande bilder av ”juden”.
Anna Ekström