Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2019

Alla ser det, många talar om det. Hat och trakasserier mot judar har givits ökat utrymme i medier och politisk debatt under senare år. Bakgrunden är att antisemitismen blivit mer påtaglig i Sverige.

Antijudiska konspirationsteorier flödar i sociala medier. Ett aggressivt hat sprids av högerextrema och radikala islamistiska grupper. Fördomar och ifrågasättanden av judars svenskhet ventileras av ledande sverigedemokrater.

Demoniserande budskap vävs in i debatten om Israel-Palestinakonflikten och bland vissa vänstergrupper skanderas ”antisionistiska” kampfraser som ifrågasätter Israels rätt att existera.

I Malmö och på andra platser angrips judar av vad som ofta, om än inte alltid, är unga män med rötter i Mellanöstern, sannolikt påverkade av den antijudiska propaganda som är norm och vardag i stora delar av den regionen.

Det ökade intresset för frågan hänger också samman med utvecklingen i Europa och USA. I flera länder ser vi hur högernationalister appellerar till … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2019

Finns det en ”oskyldig” antisemitism? Efter Förintelsen är naturligtvis själva frågan absurd, ja närmast antisemitisk. Men före Förintelsen?

Från 1880-talet och framåt växte intresset för den svenska nationens identitet. Den stora majoriteten av svenskarna hade givit upp tanken på att återvinna förlorad ära på slagfältet, nu gällde det att formulera och gestalta den i europeisk jämförelse fattiga nationens storhet utan risk för krig. Intresset för allt som skulle kunna kallas svenskt, ja ursvenskt, växte. Resultatet blev inte bara Skansen och Nordiska museet utan också, en av europeisk kulturnationalism inspirerad strävan att ge landet en kulturhistoria, och då spelade naturligtvis litteraturen en avgörande roll.

Om det var slump eller inte är svårt att veta men en rad av de allra främsta svenska litteraturhistorikerna under årtiondena kring sekelskiftet var judar: Oscar Levertin, Karl Warburg, Henrik Schück och lite senare Martin Lamm. Även om de själva … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2018

”Förut var det alltid vi som stod utanför dörren och knackade på, nu ringer de själva och bjuder in.” Jag och en annan medlem i SKMA hade just avslutat ett möte med ledningen för Karolinska sjukhuset i Stockholm, när kollegan, som har väldigt lång erfarenhet av arbetet i kommittén, kom med sitt nyktra konstaterande om att vår ställning i offentligheten har förändrats genom åren. Och det kan man ju glädjas åt, även om anledningen till vårt besök hos ett av landets största och viktigaste sjukhus var minst sagt beklämmande.

Det gällde en långvarig konflikt mellan arbetsledning och flera judiska läkare där SKMA dittills spelat en liten roll genom att ta ställning till några bilder som en arbetsledare publicerat i sociala medier. Men den direkta anledningen till mötet var att sjukhusledningen ville ha hjälp med att förstå vad detta var för ett slags konflikt … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2018

Antisemitism är ingen enkel sak att begripa sig på. Än mindre att rota ut.

Jag hade blivit inbjuden till en folkhögskola i Närke för att prata om antisemitism. Obligatorisk närvaro för eleverna, aulan proppfull. Intensiv uppmärksamhet, inga mobiler blinkade, ingen reste sig och gick.

Efteråt ville en lärare att jag skulle träffa en av hennes elever, en väldigt begåvad pojke, sa hon. Ensamkommande från Afghanistan.

Han var väldigt nöjd med mitt föredrag. Mycket intressant. Det var bara en sak som gjort honom besviken. Han hade särskilt sett fram emot mitt besök för att äntligen få träffa en jude. I hela sitt unga liv hade han hört talas om judar och att de var orsaken till allt elände.  Och nu skulle han få se om det stämde, liksom. Och så kom jag, en vanlig svenne. Han lät sig tröstas med adresser till några platser … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2018

Det är nu kanske tio år sen. Jag och min hustru hade bilat runt i sydöstra Europa, nu var vi i Budapest och bjudna på middag av Nobelpristagaren Imre Kertész och hans hustru. Jag var då hans svenske förläggare och vi hade lärt känna varandra ganska väl.

När middagen gick mot sitt slut frågade de vart vi var på väg härnäst, och vi sa som det var att vi på hemvägen skulle besöka Auschwitz, där ingen av oss hade varit tidigare. ”Nej, hoppa över Auschwitz”, sa Kertész, ”det är så tråkigt. Åk direkt till Birkenau i stället. Det är riktigt intressant.”

Det är nog bara om man, som Kertész, själv har stått framför Josef Mengele i Auschwitz och sen suttit i läger och av ett slags oförklarlig slump kommit därifrån med livet i behåll som man kan uttrycka sig så där, närmast frivolt. … Läs resten