Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2018

Det är nu kanske tio år sen. Jag och min hustru hade bilat runt i sydöstra Europa, nu var vi i Budapest och bjudna på middag av Nobelpristagaren Imre Kertész och hans hustru. Jag var då hans svenske förläggare och vi hade lärt känna varandra ganska väl.

När middagen gick mot sitt slut frågade de vart vi var på väg härnäst, och vi sa som det var att vi på hemvägen skulle besöka Auschwitz, där ingen av oss hade varit tidigare. ”Nej, hoppa över Auschwitz”, sa Kertész, ”det är så tråkigt. Åk direkt till Birkenau i stället. Det är riktigt intressant.”

Det är nog bara om man, som Kertész, själv har stått framför Josef Mengele i Auschwitz och sen suttit i läger och av ett slags oförklarlig slump kommit därifrån med livet i behåll som man kan uttrycka sig så där, närmast frivolt. … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2018

En god vän kom hem från besök i Warszawa samma vecka som den nya polska lagen om förbud mot att ”i strid med fakta” hävda att den polska ”nationen eller staten” har någon form av medansvar för Förintelsen presenterades.

Han hade en knippe färska tidningar med sig. I en av dem, Gazeta Warszawska med en upplaga på över 100 000/dag, fanns en skämtteckning som föreställde en gammal jude och en bayrare som satt och pokulerade. De var som hämtade ur ett nummer av den nazistiska Der Stürmer. Texten löd: ”Låt det gamla vara glömt, affärer är affärer. Om du tar tillbaka Schlesien så tar vi tillbaka husen.”

Han visade mig annat också. I alla de tidningar som stod regimen nära var tonen en och densamma: utlandet smider planer mot Polen, ja hotar den polska nationen. Den som idag letar efter tecken på radikalt … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2017

När vi den 9 november högtidlighöll minnet av novemberpogromen 1938 i Stora Synagogan i Stockholm kändes det lika viktigt som självklart. Men det har ju inte alltid varit så. Behovet av den här typen av manifestationer växer med tiden, när känslan av att minnet börjar blekna, kanske till och med plånas ut, blir allt starkare.  Så länge det starka ekot av katastrofen fortfarande ringer i våra öron, är det inte tid för monument och minnesstunder. Det kanske inte ens är tid för berättelser, allt kan då handla om att överleva, att ta sig vidare. Om detta har många överlevande vittnat, det måste vi också respektera.

Jag bodde några år i början av nittiotalet i Berlin, i en stadsdel som en gång tiden kallades ”Jüdische Schweiz”, det judiska Schweiz. Det berodde dels på att det bodde många judar i just den stadsdelen, Schöneberg, dels … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2017

En del är mycket enkelt men måste oavbrutet upprepas: nazismens ideologiska kärna är judehatet, tyska nazister då och en svensk nazist idag är per definition judehatare. Men det får de vara. Det strider inte mot grundlagen, den tillåter inte förbud av vare sig åsikter eller organisationer.

Annat är mer komplicerat: judehat som yttras högt utgör hets mot folkgrupp. Judehat som manifesteras på gator i form av demonstrationer kan också vara hets mot folkgrupp. Detta regleras i brottsbalk och ordningsstadgor. Här finns utrymme för tolkningar.

Den senaste tidens händelser – nazistdemonstrationen under Bokmässan i Göteborg och debatten kring den – har varit ett slags offentligt seminarium i juridik. Många av oss var efter den första ”testdemonstrationen” som nazisterna genomförde tvungna att lära oss skillnaden mellan tillåtna och otillåtna demonstrationer – i det första fallet innebär det att polisen talar om var och vart man … Läs resten

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2017

När två personer pissar i kors dör en jude.

Jag vågar min heder på att varenda pojk uppvuxen i Sverige på 50-talet har hört den repliken – vitsen? – fällas på en killmugg. Vad gjorde vi när vi hörde den? Jag protesterade i varje fall inte. Skämdes jag? Kände obehag, snarare, och berättade aldrig hemma. En lite äcklig hemlighet.

När den svenske youtubaren Pewdiepie skämtar om hur lätt det är att få fattiga indier att göra plakat med judehatsparoller inför sina 53 miljoner åskådare kan det, om man är välvillig,  jämföras med det som sades på killmuggen på 50-talet. Och när några av oss blivit upprörda och tyckt att det var för grovt och vette mot antisemitismen, så blir vi uppmanade att lugna ned oss, att inte överreagera.

”Vill man verkligen förstå är det tydligt att skämtet inte är att Pewdiepie vill döda … Läs resten