Ny studie av antisemitiska attityder pekar på stora skillnader mellan länder

Resultaten för ADL:s nya undersökning är på olika sätt oroväckande, men de bör tolkas med försiktighet.

Den amerikansk-judiska organisationen Anti-Defamation League (ADL) har genomfört en undersökning av antisemitiska attityder i 19 länder, inklusive Sverige. Studien utgör en upprepning av den undersökning ADL gjorde 2014, som den gången inkluderade 100 länder.

Bland de länder som ingår i den nya studien är, enligt resultaten, antisemitiska attityder och föreställningar mest utbredda i Polen, Sydafrika, Ukraina och Ungern (länder i Mellanöstern och Nordafrika ingår inte i den nya studien). Resultaten pekar också på att utbredningen av antijudiska uppfattningar skulle ha ökat i bl.a. Polen, Ukraina och Ryssland sedan 2014.

Enligt resultaten, baserade på svar på 11 frågor, bär 48 % av de polska respondenterna på en tydligt antisemitisk inställning. Motsvarande andelar för ett antal andra länder är: Sydafrika 47 %, Ukraina 46 %, Ungern 42 %, Ryssland 31 %, Spanien 28 %, Belgien 24 %, Österrike 20 %, Italien 18 %, Frankrike 17 %, Tyskland 15 %. Av de länder som inkluderats i undersökningen är andelen konsekvent antisemitiskt inställda lägst i Sverige 4 %, Kanada 8 %, Nederländerna 10 %, Danmark 10 %, Storbritannien 11 %.

Resultaten för Sverige ligger på samma nivå som i 2014 års studie. (De ligger också nära resultaten för andelen konsekvent antisemitiskt inställda som uppmättes i den undersökning som Forum för levande historia och Brå genomförde 2005.) I den utsträckning attitydundersökningars resultat för olika länder i Europa går att jämföra brukar Sverige tillsammans med bl.a. Storbritannien, Nederländerna och andra skandinaviska länder uppvisa lägre nivåer av antisemitism i befolkningen än många andra europeiska länder (se även den studie som CNN/ComRes publicerade 2018).

När det gäller de andelar som instämde i enskilda frågepåståenden såg resultaten för svenskt vidkommande ut som följer:

”Jews are more loyal to Israel than to [this country/to the countries they live in]”: 25%

”Jews have too much power in the business world”: 10%

”Jews have too much power in international financial markets”: 11%

”Jews still talk too much about what happened to them in the Holocaust”: 15%

”Jews don’t care what happens to anyone but their own kind”: 6%

”Jews have too much control over global affairs”: 5%

”Jews have too much control over the United States government”: 13%

”Jews think they are better than other people”: 7%

”Jews have too much control over the global media”: 6%

”Jews are responsible for most of the world’s wars”: 2%

”People hate Jews because of the way Jews behave”: 11%

Resultaten pekar därutöver bl.a. på att antisemitiska uppfattningar i Sverige är mer utbredda bland män än bland kvinnor liksom bland yngre (18-34) och äldre (50+) än i åldersgruppen 35-49.

Resultaten bör tolkas med försiktighet

Resultaten för ADL:s undersökning är på olika sätt oroväckande. De kan ge en indikation på hur stor andel i respektive land som vid mättillfället instämmer i de antisemitiska dimensioner som undersökts. Men studiens resultat bör tolkas med försiktighet.

ADL:s studier har mött en rad invändningar från attitydforskare. Kritiken har dels riktats mot att studien i nästan endast inbegriper frågepåståenden som reflekterar traditionella antisemitiska föreställningar men knappast berör Förintelserelaterad antisemitism och alls inte inkluderar sk Israelrelaterad antisemitism. Kritik har även riktats mot att kriteriet för att klassificeras som antisemitiskt inställd är att respondenten ska svara instämmande i minst sex antisemitiska påståenden, vilket innebär att den som instämmer i fem antijudiska påståenden kategoriseras som icke-antisemitiskt inställd, liksom mot att undersökningen endast erbjuder två svarsalternativ vilket inte tillåter en gradering av svaren. Vidare har det faktum att ADL:s studier endast bygger på ca 500 svar från respektive land lett vissa forskare att ifrågasätta resultatens representativitet.

SKMA sammanfattade delar av kritiken i samband med att resultaten från ADL:s studie 2014 presenterades:

”Som med alla attitydmätningar finns det metodologiska problem och svårigheter när det gäller att tolka resultaten. I studien erbjuds endast två svarsalternativ, ”troligen sant” och ”troligen fel”, på de frågepåståenden som presenteras. Som Harvardforskaren Ryan D. Enos, med anledning av ADL:s studie, påpekat i en intervju i New York Magazine existerar fördomar i ett kontinuum som denna typ av binära svarsalternativ inte förmår fånga – att dela upp personer i de som bär på och de som inte bär på fördomar är således problematiskt. Det blir också märkligt att hävda att den som svarar instämmande på fem frågor om antijudiska stereotyper saknar en antisemitisk inställning medan den som svarar instämmande på sex sådana påståenden är antisemitisk – och därtill på samma sätt som den svarar instämmande på 11 påståenden, menar han. Jeni Kubota, forskare vid NYU, är  i en kommentar till ADL:s undersökning inne på samma linje: undersökningar av detta slag bör erbjuda en rad olika svarsalternativ för att möjliggöra en mer nyanserad bild av respondentens inställning. En individ kanske instämmer starkt i två av dessa påståenden. Innebär dessa två svar att individen inte bär på en antisemitisk inställning? En sådan slutsats kan inte dras, menar Kubota.

Kubota kritiserar även studien för att inte ta hänsyn till antisemitismens skiftande former i olika länder. Detta får också till följd att de påståenden som används kan förstås på olika sätt på olika platser. Det kan till exempel noteras att frågebatteriet saknar påståenden som rymmer kristna antijudiska uppfattningar (t. ex. påståendet att ”judar bär ansvar för Jesus död”), det saknar påståenden som reflekterar s.k. Israelrelaterad antisemitism (t. ex. påståenden som håller judar som kollektiv ansvariga för Israels politik eller rationaliserar judehat med hänvisning till Israels politik) och det saknar påståenden som associerar judar med kommunismen, vilket är ett icke oviktigt tema i bland annat antisemitisk propaganda i Östeuropa. Ett frågebatteri som reflekterade fler dimensioner av antisemitismens samtida uttrycksformer skulle ha givit en mer rättvisande bild av utbredning och regionala och nationella skillnader.”

Det bör också beaktas att resultat för attitydmätningar på detta område kan påverkas av graden av tabuisering av antisemitism i ett samhälle, dvs i vilken utsträckning respondenter svarar i enlighet med vad som uppfattas som “socialt önskvärt”. Den sociala acceptansen för att ge uttryck för och därmed också instämma i negativa påståenden om judar torde skilja sig mellan länder och politiska kulturer.

För att få en mer komplett bild av antisemitismens närvaro, utveckling, karaktär och konsekvenser i ett land krävs att attitydundersökningar kompletteras med studier av hatbrott och utsatthet liksom av kvalitativa undersökningar av antisemitismens avtryck i medier och debatt, och inte minst i sociala medier, och dess roll och funktion i specifika ideologiska eller subkulturella miljöer.

SKMA