Yair Rosenberg: Den filosemitiske antisemiten. Trump och anklagelsen om judars ”illojalitet”

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2019

”Alla judar som röstar på en demokrat, jag tycker det visar antingen en total frånvaro av kunskap eller stor illojalitet”, förklarade USA:s president Trump i ett uttalande den 20 augusti. Uttalandet, som möttes av starka fördömanden på många håll, speglar en sorts filosemitisk antisemitism, skriver Yair Rosenberg, redaktör på den amerikansk-judiska tidskriften Tablet.

President Trumps hållning till judar är förvirrande. Hans dotter Ivanka konverterade till judendomen inför giftermålet med hans judiske svärson. Han har judiska barnbarn. Han uttalar högljutt sitt stöd för Israel och har sedan länge anställt judar i ledande positioner i sina företag.

Men Trump tycks också fälla en mängd antisemitiska yttranden. Häromveckan förklarade presidenten till exempel att judar som röstar på demokraterna är ”illojala” mot Israel, och riktade därigenom en gammal antisemitisk anklagelse mot den stora majoriteten amerikanska judar. Trump har återkommande antytt att amerikanska judar är mer lojala mot Israel än mot USA liksom att de i grund och botten är främmande gäster i detta land. På Vita husets chanukkafest i december sade han till de närvarande amerikanska judarna att Israel är ”ert land”. Vid den årliga sammankomsten för Republican Jewish Coalition i april hänvisade Trump till Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som ”er premiärminister”.

Fäblessen för antisemitiska uttalanden fanns där långt före hans presidentskap. Han har vid upprepade tillfällen antytt att judar är giriga och roffar åt sig pengar, och att de använder sin rikedom till att kontrollera politiken. I en bok från 1991 skrev den tidigare vd:n för Trump Plaza Hotel & Casino att Trump sagt följande till honom: ”Svarta killar som räknar mina pengar! Det avskyr jag. De enda jag vill ska räkna mina pengar är korta killar som varje dag bär kippa.”

Under presidentvalskampanjen 2016 prisade Trump medlemmarna i Republican Jewish Coalition som framstående ”förhandlare” och påstod att judiska donatorer ville ha en kandidat de kunde köpa. ”Ni kommer inte att stötta mig för jag vill inte ha era pengar”, sade han. ”Det är okej, ni vill kontrollera era egna politiker.” Men eftersom han sade detta i ett rum fyllt av vänligt sinnade åhörare var uttalandet förmodligen inte avsett att vara nedsättande.

Så är Trump filosemit eller antisemit? Svaret är – både och. Principen som förklarar hans vid första anblicken motsägelsefulla syn på judar är enkel: Trump tror att alla antisemitiska stereotyper om hur judar är stämmer. Men han ser dessa påstådda egenskaper som beundransvärda.

För Trump representerar föreställningen om judar som främmande inkräktare som använder sina rikedomar för att befrämja sina egna gruppintressen inte något negativt – vilket den gör för traditionella antisemiter – utan snarare något positivt. Han vill ha judar som advokater och finansiella rådgivare så att även han kan bli rik. Han vill ha dem i sitt politiska läger så att även han kan bli mäktig. Han vill köpa politiker på samma sätt som dem. Som en person som alltid och endast stått för den nakna egennyttan ser inte Trump den antisemitiska föreställningen om den egennyttige juden som en anklagelse utan som en komplimang. Han sätter sina intressen framför de nationella intressena, och finner därför tanken att judar kanske gör detsamma med hänsyn till sig själva eller Israel helt normal. Han utgör ett mänskligt förkroppsligande av satirtidningen The Onions artikel ”Älskvärd antisemit anser att judarna gör ett kanonjobb med medierna.”

Detta synsätt bidrar också till att förklara den mest förvirrande aspekten av Trumps senaste antisemitiska utbrott. Presidenten påstod att judar som röstar på demokraterna är ”illojala” mot Israel. Det är en invertering av den traditionella tropen om ”dubbla lojaliteter”, vilken anklagar judar för att vara mer lojala med andra judar än med sina hemländer. Trump hävdade tvärtom att judar som röstar på demokraterna inte var tillräckligt lojala mot andra judar eller Israel – att deras dubbla lojalitet inte var tillräckligt stark. Han kritiserade med andra ord amerikanska judar för att inte motsvara den antisemitiska stereotypen. Och skälet till det är, som vi sett, att han finner stereotyperna berömvärda.

Skärmavbild från CNN.

Denna form av ”positiv” antisemitism är inte så ovanlig som man kan tro. Som en reporter som i åratal bevakat frågor som rör antisemitism har jag sett exempel på detta i länder med få judar, där stereotyper som väcker beundran kan blomstra utan större kännedom om verkliga judar. Ett klassiskt exempel är Talmud Hotel i Taiwan, som ståtar med rum namngivna efter förmögna människor och har ”Talmud-Business Success Bible” på varje nattduksbord. Det finns till och med ett gammalt ironiskt judiskt talesätt om detta fenomen: ”En filosemit är en antisemit som gillar judar.”

Men även om ”positiv” antisemitism i denna form är bättre än den negativa sorten så är den fortfarande mycket farlig, och det även om den inte brukas som ett politiskt slagträ mot judar på det sätt som Trump använde den häromveckan. När stereotyper av detta slag uttrycks av världens mäktigaste man bekräftar och förstärker det, i ”bästa” fall, uppfattningar hos fördomsfulla människor som ser dessa antisemitiska idéer som motiv till att hata judar. I värsta fall kan under andra förhållanden den filosemitiska antisemitismen enkelt vridas i motsatt riktning, och alla de stereotyper som tidigare sågs som positiva omvandlas till vapen med vilka judar kan angripas.

Något liknande inträffade nyligen i Sydkorea. Sydkorea, ett land där översatta avsnitt ur Talmud sedan länge varit storsäljare och internatskolor utan judar erbjuder ”judisk utbildning”, är känt för sin filosemitism. I ett tv-program påstod landets ambassadör i Israel vid ett tillfälle att ”varje koreansk familj har åtminstone ett exemplar av Talmud” därför att ”koreanska mödrar vill veta varför så många judar blev genier”. Som en koreansk student förklarade för en judisk reporter: ”Trots all tid och alla pengar vi lägger på utbildning har hittills endast en korean vunnit Nobelpriset. Det retar många koreaner. Det gör att vi vill lära oss judarnas hemligheter.”

Men trots detta svepte en våg av antisemitism över landet 2015. En internationell kontrovers som rörde en sammanslagning inom Samsung, Sydkoreas största företagskonglomerat, utvecklades snabbt till ett antisemitiskt drev mot en av de inblandade parterna, den judiske investeraren Paul Singer. Den mäktiga sydkoreanska Lee-familjen, som då ägde 42 procent av Samsungs aktier, stöttade en intern sammanslagning av två delar av företaget. Singer, som ägde 7 procent, motsatte sig affären och menade att det handlade om ett korrupt knep för att berika familjen Lee på bekostnad av andra aktieägare. (Flera år senare visade det sig att han hade rätt.)

Tvisten blev snabbt allt smutsigare. Antisemitiska teckningar som framställde Singer som en kroknäst gam som exploaterade oskyldiga publicerades på Samsungs C & T:s officiella webbsida. En artikel av en fd diplomat i den sydkoreanska tidskriften Sisa Journal förklarade ”Det är judarna som besitter den finansiella makten i världen”, och tillade ”Dessa ord, som endast varit konspirationsteorier eller tankar i andra länder, har blivit ett verkligt hot mot nationens ekonomi.” (För säkerhets skull inkluderades en bild av George Soros i artikeln.) ”Judiska pengar är sedan länge kända för att vara skoningslösa och hänsynslösa”, skrev en annan kolumnist. Kvällstidningar åberopade återkommande Singers judiska identitet och antydde att han inte gick att lita på.

Utomstående betraktare förbluffades över att se detta utspelas i ett till synes så filosemitiskt land. Men de borde inte ha förvånats. Det enda som hänt var att Samsung och dess allierade tagit fasta på de latent liggande stereotyperna om judar i Sydkorea – föreställningar om judar som rika, sluga och mäktiga – och aktiverat dem i en öppet antisemitisk kampanj. Det filosemitiska myntet hade vänts upp och ned.

Det står idag klart att USA har en president som öppet leker med samma mynt, som utan att bry sig singlar det i nationella tv-sändningar. Vi kan bara hoppas att det inte landar på fel sida.

Yair Rosenberg

Yair Rosenberg är senior writer på den amerikansk-judiska tidskriften Tablet Magazine. Artikeln publicerades ursprungligen i Washington Post, 21/8 2019. Översättning: Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld.

Fotnot: När Trump angrep judar som röstar demokratiskt angrep han den stora majoriteten amerikanska judar. Enligt Pew röstade 71 % av USA:s judar på demokraternas kandidat Hillary Clinton i presidentvalet 2016 och i mellanårsvalet 2018 röstade närmare 80 % inom samma grupp på demokratiska kandidater.