EU-studie visar på ökad otrygghet bland Europas judar

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2019

En ny undersökning bekräftar bilden av antisemitismen som ett allvarligt problem i dagens Europa. Resultaten är oroväckande, men bör tolkas med försiktighet.

I december 2018 publicerade FRA, EU:s byrå för grundläggande rättigheter, sin andra rapport om judars upplevelser och erfarenheter av antisemitism i Europa. Den första kom 2012. Undersökningen bygger på svar från över 16 000 självidentifierade judar (äldre än 16 år) i tolv EU-länder. Länderna uppskattas inrymma mer än 96 procent av Europas judiska befolkning. Från Sverige deltog fler än 1 000 respondenter.

Enligt resultaten ser 85 % av samtliga svarande antisemitismen som ett stort problem och närmare 90 % som upplever att den ökat under de senaste 5 åren. Högst andelar återfinns i Frankrike, Polen, Tyskland och Belgien. Bland svenska respondenter är det 82 % som ser antisemitism som ett stort problem och 91 % som menar att den ökat, att jämföra med 60 respektive 80 % för 5 år sedan.

I samtliga länder pekar en stor majoritet, i snitt 89 % och i Sverige 81 %, på antisemitism på internet och i sociala medier som ett särskilt stort problem. Betydande andelar ser också antijudiska yttringar på gatan eller offentliga platser (Sverige 69 %), i medier och i det politiska livet liksom vandaliseringar av judiska byggnader eller begravningsplatser och antisemitisk graffiti som allvarliga problem i sina länder.

30 % av de svenska respondenterna uppger att de utsatts för antisemitiska trakasserier under de senaste 12 månaderna och 40 % under de senaste fem åren. Störst andelar som anger att de utsatts för antisemitiska påhopp återfinns i Tyskland (41 resp. 52 %) och Belgien (39 resp. 51 %). Lägst andelar finns i Storbritannien (25 resp. 34 %) och Ungern (23 resp. 35 %).

24 % av samtliga svarande och 28 % av de svenska respondenterna säger sig ha bevittnat hur andra judar utsatts för antisemitiska trakasserier under det senaste året. 20 % totalt och 19 % av de svenska respondenterna uppger att en familjemedlem utsatts för antijudiskt motiverade verbala eller fysiska angrepp under samma tidsperiod.

När respondenterna ombads att utifrån fasta svarskategorier identifiera gärningspersonerna bakom det allvarligaste fallet av antisemitiska trakasserier ser resultatet vad gäller eventuella politiska eller politisk-religiösa motiv olika ut i olika länder. I flera västeuropeiska länder, inklusive Sverige, utgör ”någon med extrema islamiska åsikter” och ”någon med vänsterpolitiska åsikter” de största kategorierna. I Polen och Ungern utgör ”någon med högerpolitiska åsikter” och ”någon med extrema kristna åsikter” de största kategorierna. I rapporten påpekas att undersökningen inte ger någon information om på vilka grunder respondenternas identifikation av gärningspersoner skett, varför endast begränsade slutsatser kan dras av dessa resultat.

Nästan hälften av samtliga respondenter oroar sig för att de inom kommande år ska utsättas för verbala antisemitiska påhopp och 40 % för att de ska utsättas för våld. Störst andelar återfinns i Frankrike, Tyskland och Belgien. I Sverige är motsvarande andelar 39 respektive 27 %.

Bland dem som bär eller uppvisar föremål eller symboler, till exempel kippa eller Davidsstjärna, som kan identifiera dem som judar är det 71 % av samtliga och 78 % av de svenska respondenterna som uppger att de åtminstone ibland undviker att bära dessa. Av dessa är det en stor andel som hänvisar till oro för sin egen säkerhet som skäl för detta.

Mer än en tredjedel av samtliga svarande uppger att de under den senaste femårsperioden övervägt att utvandra på grund av de inte känner sig trygga som judar. Störst andelar finns i Tyskland, Frankrike, Belgien och Ungern. För Sverige är motsvarande andel 35 %.

Av de svenska respondenter som uppgav att de utsatts för antisemitiska trakasserier under de senaste fem åren uppgav 81 % att de inte hade anmält den allvarligaste incidenten till polisen eller någon annan organisation.

Studiens resultat är oroväckande. De bekräftar bilden av antisemitismen som ett allvarligt problem i dagens Europa och pekar på att många judar upplever en ökad otrygghet.

Som SKMA framhöll även när den första studien presenterades bör resultaten emellertid tolkas med försiktighet. Undersökningen, som genomfördes som en öppen webbenkät, bygger inte på ett statistiskt representativt slumpmässigt urval. Det är alltså svårt att veta hur representativa de svar som erhållits är för de judiska minoriteterna i de deltagande länderna. Det finns dock anledning att tro, vilket också påpekas av forskare bakom rapporten, att de är representativa för respondenter som är engagerade i judiska församlingar och organisationer eller som är särskilt intresserade av frågan om antisemitism. Det är emellertid inte självklart positivt eftersom det riskerar att blåsa upp resultatet.

En annan omständighet som bör beaktas är att det är svårt att fastslå vilka incidenter som har kategoriserats som antisemitiska. Det är respondenternas upplevelser som redovisas, inte någon ”objektiv” sanning. Det är alltså inte klart varför vissa incidenter är att betrakta som antisemitiska, inte heller framgår vad som visar att antisemitismen ökat under senare år, vilket en majoritet av de som besvarat enkäten anser.

I sammanhanget bör noteras att även medierapportering och nätet torde påverka uppfattningarna om antisemitismens utbredning och tillväxt. Som vi påpekade i vår kommentar till 2012 års FRA-rapport indikerar inte nödvändigtvis massmedial uppmärksamhet kring en företeelse som antisemitism en ökning och förekomsten av näthat mot judar och det stora antalet antisemitiska sajter säger inte självklart något om antisemitismens utbredning. Det är mycket möjligt att respondenternas bild är korrekt, men rapporten tillåter inte slutsatsen att antisemitismen tilltagit. För att kunna konkludera det krävs andra typer av studier.

SKMA