Maurice Samuels: Pittsburgh, Trump och den högerradikala antisemitismen

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2018

Judar hotas från olika håll. Attacken i Pittsburgh påminner oss om att även den  högerradikala antisemitismen i högsta grad är levande. Den framträder bland annat i form av konspirationsteorier som involverar George Soros. Med hjälp av Donald Trump har dessa tagit sig in i mittfåran i det politiska livet i USA. Det menar Maurice Samuels, som leder Yale-universitetets program för studier av antisemitism.

Fram tills nyligen trodde många amerikaner att det inte kunde hända här. Våld mot judar var ett europeiskt problem, inskrivet i den gamla kontinentens DNA genom århundraden av kristen fientlighet och under senare år återaktiverat av radikala islamister. USA har naturligtvis en förfärande historia av våld mot svarta, mot ursprungsbefolkningen och andra etniska grupper, men många judar övertygade sig själva om att de var trygga i den Nya världen. Inte längre. Attacken mot synagogan i Pittsburgh begravde fantasin om l’exception américaine [det amerikanska undantaget].

Det är tydligt att någonting förändrats för judar i USA under de två senaste åren. Enligt en rapport från Anti-Defamation League ökade antalet attacker mot judar och judisk egendom i USA med närmare 60 procent mellan 2016 och 2017. Även om antisemitismens orsaker är komplexa så är sambandet med Trumps presidentskap uppenbart: Trumps form av rasistisk nationalism liksom hans legitimering av hat mot judar och andra minoriteter bär en betydande skuld för det våld vi nu konfronteras med.

Trumps stöd till antisemitism blev tydlig under hans presidentvalskampanj när Stephen Bannon, en högerradikal ideolog som öppet uttrycker sin beundran för Viktor Orbán och Marine Le Pen, borgade för att vit makt-sympatisörer kunde se Trump som sin kandidat.

Trumps tal var fulla av så kallade ”hundvisslingar” – till synes harmlösa fraser och symboler som signalerade till rasister att Trump delade deras världsbild. Parollen ”America First”, till exempel, utgör ingen oskyldig glädjeyttring över nationell stolthet, utan användes som slagord av flygaren Charles Lindbergh, som anklagade judar för att tvinga in USA i andra världskriget i strid med landets nationella intresse.

Offren för terrordådet i Pittsburgh hedras vid en minnesplats utanför synagogan. Foto: Official White House Photo by Andrea Hanks

 

I takt med att presidentvalskampanjen 2016 fortskred kom Trump att växla sina skandalösa angrepp på mexikaner och muslimer med en mer subtil, men på intet sätt mindre elakartad, demonisering av judar. I Trumpkampanjens sista reklamfilm, som visades på tv strax före valet, pekades vid sidan av Hillary Clinton tre framträdande amerikanska judar ut och utsattes för smutskastning: George Soros, ungerskfödd miljardär som stöder progressiva och demokratifrämjande insatser runt om i världen; Janet Yellen, vid denna tid ordförande för centralbanken Federal Reserve; och Lloyd Blankfein, vd på investmentbanken Goldman Sachs. Man behöver inte vara en hund för att höra den visslingen.

Efter att han vunnit presidentvalet har Trump återkommande visat sin vilja att liera sig med rasister och antisemiter. På Förintelsens minnesdag 2017 publicerade han ett uttalande som bisarrt nog vägrade nämna judar som offer för nazismen. Efter att högerextremister skanderat ”Jews will not replace us!” och attackerat motdemonstranter vid en ”Unite the Right”-manifestation i Charlottesville, Virginia, och därvid dödat en av dem, insisterade Trump på att det vid denna konfrontation fanns ”goda människor på båda sidor”.

Han har även gjort det till en vana att upprepa (eller retweeta) högerextrema konspirationsteorier. Många av dem kretsar kring George Soros som fungerar som en behändig symbol för den ”allsmäktige juden” som kontrollerar finansmarknader, politik och medier. Denna gestalt har varit en standardingrediens i antisemitiska diskurser sedan ”Sions vises protokoll”.

Under veckorna som föregick mellanårsvalet hemföll Trump ofta till attacker på Soros i sina nästan dagliga kampanjmöten. I några tal antydde han att Soros betalade demonstranter för att de skulle konfrontera republikanska senatorer inför omröstningen för att godkänna Brett Kavanaugh till högsta domstolen. I andra att Soros finansierade den ”karavan” av migranter som rörde sig genom Centralamerika med målet att söka asyl i USA.

Dessa lögner förstärktes sedan av den högerradikala ekokammaren på sätt som underströk måltavlans judiskhet. En kommentator på Fox News fördömde nyligen det ”Soros-ockuperade utrikesdepartementet” (”Soros-Occupied State Departement”), en uppdatering av det i antisemitisk propaganda återkommande uttrycket ”Zionist-Occupied Government” eller ZOG.

Dessa konspirationsteorier har farliga konsekvenser i den verkliga världen. En fanatisk Trump-anhängare skickade nyligen rörbomber till ledande demokrater liksom till nyhetskanalen CNN. Är det förvånande att det första paketet skickades till Soros? Eller att mannen som attackerade församlingen i Pittsburgh, och dödade en 97-årig kvinna och tio andra, förklarade i sociala medier att han angrep synagogan därför att han trodde att HIAS, the Hebrew Immigrant Aid Society, hade försökt hjälpa ”karavanen” av asylsökande att ta sig till USA? ”Alla judar måste dö”, skrek mördaren när han öppnade eld.

Robert Bowers beskrev invandring av ”icke vita” som ett verk av en judisk konspiration. I sitt sista inlägg på Gab, där han meddelade sitt beslut att gå till attack, anklagade han HIAS, Hebrew Immigrant Aid Society, för att hjälpa asylsökande att ta sig till USA.

 

De som försvarar Trump säger att han inte ska hållas ansvarig för brott som begås av hans anhängare. Och att mördaren i Pittsburgh faktiskt kritiserat Trump för att inte vara tillräckligt antisemitisk. Dessutom, säger de, gjorde Trump ett uttalande efter attacken i Pittsburgh där han fördömde antisemitism – innan han twittrade om en baseballmatch. Trump ska bedömas utifrån sina handlingar, inte sina ord, säger dessa försvarare. Och bland många, inklusive många amerikanska judar, tolkas de beslut han tagit som förefaller gynna den sittande israeliska regeringen som att han bryr sig om judars intressen. Besluten att dra sig ur Iranavtalet och flytta den amerikanska ambassaden till Jerusalem ses som bevis på att Trump faktiskt inte kan vara en antisemit.

Men ord är också handlingar. De har förmågan att skada och att hetsa andra till att skada. Och på denna punkt är beläggen entydiga: Trumps ord har bidragit till att skapa ett klimat som blivit dödligt för judar. Han har legitimerat en typ av hatpropaganda som riktas mot judar. Om det inte är antisemitism, vad skulle då vara det?

Judar runt om i världen, inklusive i USA, hotas nu från olika håll. Under det senaste decenniet har forskare mest ägnat sig åt den så kallade ”nya antisemitismen”. Denna ”nya” typ av judehat, med antisionismen i centrum och ofta återfunnen till vänster på den politiska skalan, har blivit ett utmärkande drag i radikal islamistisk ideologi. Men som Pittsburgh visat är den ”gamla” högerradikala antisemitismen inte död. Denna antisemitism, i högsta grad levande i sociala medier där den framträder i form av konspirationsteorier som involverar judar som George Soros, har till stor del tack vare Donald Trump stigit upp till ytan och tagit sig in i mittfåran i det amerikanska politiska livet.

Det är vårt ansvar, allas vårt ansvar, att fördöma antisemitiska yttranden i alla dess former – subtila såväl som öppna. Vi måste vara tydliga med vad det faktiskt handlar om: en sorts hatpropaganda som leder till mord. Vi kan inte ursäkta det även om det skulle tjäna ett eller annat intresse att göra så. Vi kan inte avfärda det för att vi är rädda eller utmattade. Om vi fortfarande håller fast vid idealen om vad det amerikanska samhället skulle kunna vara – inte ett undantag utan en löftesrik plats som alltid strävar efter jämlikhet för dess minoriteter – så måste vi vara på vår vakt.

Maurice Samuels

Maurice Samuels är professor och chef för The Yale Program for the Study of Antisemitism vid Yale University, USA. Artikeln har tidigare publicerats på Yale News, 1/11 2018. Översättning: Henrik Bachner och Stéphane Bruchfeld.