Sofia Nerbrand: Att vända på skuldbördan

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2018

Gästkrönika av Sofia Nerbrand

Vem är ett offer i dagens samhälle? Och vem är förövare?

Frågan är brännhet efter utnämningen av Brett Kavanaugh till den amerikanska högsta domstolen. Han är ovedersägligen en skicklig jurist med ett imponerande CV. Men en psykologiprofessor, Christine Blasey Ford, trädde fram och berättade inför justitieutskottet i Senaten att Kavanaugh utsatt henne för ett mycket obehagligt övergrepp på en fest när de båda gick i high school.

USA – och världen – är delade i två läger om huruvida Kavanaugh är lämpad för sitt ämbete och hur kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier ska hanteras. Känslorna ligger utanpå samhällskroppen.

Protesterna inför utnämningen av Kavanaugh var omfattande. Ett par kvinnor approcherade en republikansk senator, Jeff Flake, som vacklade inför omröstningen och berättade om sina erfarenheter och undrade om han skulle negligera dem och Blasey Ford.

Världens mäktigaste man, USA:s president Donald Trump, kommenterade händelsen så här på Twitter: ”De mycket ohövliga hisskrikarna är betalda proffs som bara försöker få senatorerna att framstå i dålig dager. Låt er inte luras! Se också på alla de proffsigt tillverkade identiska skyltarna. Betalda av Soros och andra. Dessa är inte skyltar tillverkade med kärlek i källaren! #Bråkmakare”.

Kvinnor som berättar om sina förfärliga erfarenheter och George Soros är förövarna. Män – här domare Kavanaugh och senator Flake – är offer. När det gäller valet att utmåla just Soros som fiende bör påpekas att Trump knappast är ovetande om att konspirationsteorier om Soros, ofta med antisemitiska över- och undertoner, är populära inom den radikala högern. Trumps tweet kan förstås som en hundvissling till denna opinion.

Den sydafrikanske TV-prataren Trevor Noah gjorde en träffande analys av Donald Trump: Presidenten har en sällsam förmåga att gång efter annan vända på skuldbördan. I Trumps värld är det män som falskeligen (?) anklagas för sexuella trakasserier som det är synd om. Inte alla de hundratusentals kvinnor som tog modet till sig och berättade inom ramen för #metoo förra hösten. Blasey Ford häcklade han öppet på en presskonferens.

Vidare är det synd om supermakten USA, som Trump påstår har ett underläge gentemot omvärlden – varför han river upp frihandelsavtal, Iranavtal och Parisavtal.

Dessutom lyfter han auktoritära ledare som Vladimir Putin och Kim Jong-Un, samtidigt som han tydligt markerar mot demokratiska ledare som Angela Merkel och Justin Trudeau. Offer och förövare.

Naturligtvis är han själv missförstådd och motarbetad av ”falska medier” medan han själv spyr galla på Twitter. Offer eller förövare?

Och hans retorik fungerar. Särskilt vita, kristna och konservativa uppskattar Donald Trumps ”sanningar” och den polarisering vi sett fördjupas under senare år utvecklas nu till en klyfta som blir mycket svår att överbrygga.

Misstron växer. Tonläget stegras. Tankefiguren ”vi och dom” förstärks. Vita vs färgade. Liberaler vs konservativa. Etablissemang vs ”vanligt folk”. Sanning vs ”fake news”.

Tyvärr ser vi liknande tendenser på vår sida av Atlanten. Personangrepp och tillspetsade uttryck dyker upp allt oftare – inte minst i sociala medier.

I Sverige framställer sig Sverigedemokraterna som ett mobbingoffer – trots att många ledande företrädare uttryckt sig nedlåtande om bland annat muslimer och judar.

I den svenska högern finns även ett narrativ om en åsiktskorridor, i vilken man inte fick problematisera invandring utan att få betala ett högt socialt pris. Det kanske är en av anledningarna till att de formerat sig i en grupp som försvarar varandra när de blir angripna.

Ett exempel i närtid är när Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu beskrev Nordiska motståndsrörelsen som ”en vilsen lus” i en artikel (GP 26/9). Hon drev tesen att Förintelseöverlevande används som bulvaner av vänstern för att attackera högern. Inte helt smakfullt.

Att hon skulle få emotta kritik för en klandervärd artikel var självklart. ”Exempellöst rått”, skrev till exempel Johan Hilton i DN (27/9). Men sedan gick Alice Teodorescus ideologiska vänner i SvD, Fokus och Kvartal ut till hennes försvar. Hon framställdes som ett offer för ett illasinnat drev, inte minst för att det skapats ett upprop för att hon ska avsättas som redaktör.

Den sakliga kritiken mot vad Teodorescu faktiskt skrev i artikeln överskuggades.

Vi vs dom. Offer vs förövare.

Drev är i sanning djupt obehagliga. Och sociala medier är det torg på vilket offer häcklas och bildligt talat avrättas inför hela världens blickar.

Vem som är offer och förövare har aldrig varit en bagatell. Historien visar tvärtom att det kan få förödande konsekvenser beroende på vem som framstår som stark respektive svag. Polariseringen och tribaliseringen i dagens samhälle – kryddat med en ohövlig samtalston – bådar inte gott.

Sofia Nerbrand

Liberal skribent, initiativtagare till kippavandringarna i Malmö och ordförande i Bertil Ohlininstitutet.