Om Oldoz Javidis omtolkning av sina uttalanden

Fi-politikern Oldoz Javidis uttalanden i Feministiskt perspektiv har mött kritik från många håll, däribland från SKMA. I en artikel i Expressen påstår Javidi att hennes ord misstolkats och förvrängts. Hon presenterar också en ny tolkning av sina egna uttalanden. Den är föga övertygande. 

Kontroversen kring Fi:s f.d. riksdagskandidat Oldoz Javidi fortsätter. Partistyrelsens initiala ställningstagande, som beskrev Javidis uttalande i Feministiskt perspektiv som antisemitiskt och oacceptabelt, men samtidigt gav henne fortsatt förtroende eftersom hon bett om ursäkt och insett att hon behövde öka sin kunskaper, mötte snabbt intern kritik.

Den 28/7 kom ett nytt uttalande från Fi:s ledning där de meddelade att de inte längre hade förtroende för riksdagskandidaten: ”Partistyrelsen har inte längre förtroende för Oldoz Javidi, då hon inte längre samverkar med partistyrelsen för att återskapa förtroendet för henne och partiet, med anledning av det antisemitiska uttalande hon gjorde i Fempers som Feministiskt initiativ tagit starkt avstånd från. Vi har därför idag uppmanat Oldoz Javidi att lämna sin plats på riksdagslistan.” Dagen efter meddelade Javidi att hon lämnade sin plats på partiets riksdagslista.

En delförklaring till Fi:s ändrade hållning står kanske att finna i Oldoz Javidis artikel i Expressen 29/7. Texten visar få spår av probleminsikt. Istället framställer sig Javidi som ett offer för misstolkningar och förvrängningar. Hon presenterar också en ny tolkning av sina egna uttalanden i Feministiskt perspektiv. Hon påstår att hon aldrig åsyftat förflyttning av Israels judiska befolkning till USA, utan endast talat om att ”USA skulle bjuda över vännerna till sig, underförstått att vännerna är de i Israel som inte tror på fredlig tvåstatslösning”.

Denna nya tolkning har dock svagt stöd i den ursprungliga intervjun. I den hänvisade Javidi först till Fi:s officiella hållning till Israel-Palestinakonflikten (som förordar en tvåstatslösning). Därefter framförde hon sin ”inofficiella åsikt som privatperson”. Denna var, sade Javidi, ”lite mer fantasibaserad”. Javidi lade ut sin fantasi på följande sätt:

”Israel har ockuperat ett annat land. Drivit människor på flykt från deras eget hem, tagit deras land och stulit deras liv och frihet. Det finns inget försvarbart i det överhuvudtaget. Israels bästa vän är USA, ett annat infernaliskt styre med enormt stora landytor. Så varför inte bjuda in vännerna över till sig och göra plats för dem på gården? De verkar trivas bra i varandras sällskap. Och palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras… Jag kan ju tillåta mig åtminstone få drömma om en sådan lösning eller hur?!”

Det är uppenbart att Javidi här talar om Israel, inte om ”de i Israel som inte tror på fredlig tvåstatslösning”. Det är också uppenbart att Javidis ”dröm” handlar om att det är Israels judiska befolkning som ska förflyttas till USA ”så att palestinierna kan få leva i fred och åter bygga upp det land som en gång var deras”. Att Javidi valde att presentera sin fantasi med hjälp av föraktfulla omskrivningar – USA ska ”bjuda in” Israels judar och ”göra plats för dem på gården” – förändrar inte innebörden i budskapet. Hur denna ”dröm” i verkligheten skulle kunna förverkligas annat än genom fördrivning av de i Israel bosatta judarna är svårt att tänka sig. De skulle ju knappast lämna landet av egen fri vilja. Olika varianter av sådana drömmar är dock långtifrån unika för Javidi, utan kan förekomma i antisionistiska sammanhang. Den brittiska politikern Naz Shah stängdes t.ex. av från Labour just p.g.a. liknande fantasier.

Det kan noteras att Javidi i sin artikel i Expressen påstår att hon återger det aktuella uttalandet ”i sin helhet”. Det stämmer inte. Hon har utelämnat de tre första meningarna i citatet ovan – meningar som bidrar till att tydliggöra att det är judarna i Israel som åsyftas, och inte ”de i Israel som inte tror på fredlig tvåstatslösning”.

Det finns också anledning att påminna om att Javidi i sitt första, mer ångerfulla uttalande på Fi:s hemsida 19/7 skrev att hon ”alltid har varit oerhört tydlig med att skilja på staten Israel och dess folk” men att hon ”missade det i den aktuella intervjun”. Här fanns alltså ett medgivande av att uttalandet gällde ”staten Israel” och ”dess folk” (eller mer precist dess judiska befolkning, då palestinierna enligt ”drömmen” ska finnas kvar och ”få leva i fred”). Den nya version som nu torgförs, att uttalandet endast gäller ”de i Israel som inte tror på fredlig tvåstatslösning”, är med andra ord en efterhandskonstruktion. Till detta kan läggas att nyare opinionsundersökningar har visat att ungefär lika stora andelar (runt 50 procent) israeliska judar som israeliska palestinier idag tror på tvåstatslösningen. Det skulle förvåna om Javidi med sin föreslagna ”lösning” av konflikten avsett att även hälften av de israeliska palestinierna skulle ”bjudas in” till USA.

Javidi berättar även i sin Expressen-artikel att hon utsatts för hat och hot. Tyvärr är detta fullständigt oacceptabla beteende alltför vanligt förekommande i dagens upphetsade debattklimat. Det måste ständigt fördömas och motarbetas. Dock är det beklagligt att Javidi med en grumlig formulering valt att tillskriva hatet och hoten hon utsatts för de ”krafter som i rådande debattklimat fått monopol på att definiera sanningen.” Och det är beklagligt att hon inte stod fast vid sin ursprungliga ursäkt.

SKMA

Läs även:

Svante Weyler, ordförande för SKMA: Javidis ursäkt är ett intellektuellt haveri