Svante Weyler: Skugga över polska årsdagar

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev mars 2018

En god vän kom hem från besök i Warszawa samma vecka som den nya polska lagen om förbud mot att ”i strid med fakta” hävda att den polska ”nationen eller staten” har någon form av medansvar för Förintelsen presenterades.

Han hade en knippe färska tidningar med sig. I en av dem, Gazeta Warszawska med en upplaga på över 100 000/dag, fanns en skämtteckning som föreställde en gammal jude och en bayrare som satt och pokulerade. De var som hämtade ur ett nummer av den nazistiska Der Stürmer. Texten löd: ”Låt det gamla vara glömt, affärer är affärer. Om du tar tillbaka Schlesien så tar vi tillbaka husen.”

Han visade mig annat också. I alla de tidningar som stod regimen nära var tonen en och densamma: utlandet smider planer mot Polen, ja hotar den polska nationen. Den som idag letar efter tecken på radikalt nationalistiska stämningar som inte drar sig för att antyda att det pågår en judisk eller åtminstone av judar inspirerad konspiration mot landet behöver inte leta länge.

Det är mot den bakgrunden man ska se den internationella reaktionen mot den nya polska lagen. Det är omöjligt att se lagen bara som ett märkligt och problematiskt men ändå enskilt inslag i den politik som den nuvarande polska regeringen under ledning av sin starke man, Jaroslaw Kaczinsky, driver. Den nye premiärministern Morawieckis ”freudian slip” vid säkerhetskonferensen i München, där han räknade upp mördarna från andra världskriget och tog med judarna på listan mildrade inte de internationella reaktionerna.

Detta år bjuder på flera viktiga årsdagar i Polen. Den viktigaste för regeringen är naturligtvis att det vi idag kallar Polen fyller 100 år. Landet återfick 1918 sin självständighet och en av de polska undertecknarna av Versaillesfördraget påföljande år hette Roman Dmowski. På det jubileumsmynt som präglas i Polen i samband med 100-årsjubileet återfinns Dmowskis porträtt på den ena sidan. En nationalhjälte. Och brinnande antisemit.

Roman Dmowskis namn leder därmed ofrånkomligen blicken och tankarna till en annan årsdag som knappast kommer att få samma officiella uppmärksamhet. Det är i skrivande stund nästan exakt 50 år sen regimen i Polen inledde den antisemitiska kampanj som fick till följd att en majoritet av landets kvarvarande judar, enligt uppskattningar mellan 13 000 och 20 000 personer, flydde undan det som de facto var ett slags administrativ pogrom.

Dmowski var redan i sin samtid alltså en känd antisemit, och skrev flera böcker om ”judefrågan”. 1901 hade inte nazisterna börjat sin utrotning, men efter pogromerna i Ryssland och Ukraina kunde ingen polsk intellektuell hävda sin oskuld. Då skriver emellertid Dmowski, i en text som sannolikt inte kommer att medfölja jubileumsmyntet, eller citeras i regeringsdeklarationerna i samband med självständighetsfirandet:

”Under begreppet ’judefrågan’ döljer sig en hel rad frågor som har sitt ursprung i närvaron på polskt territorium av ett avskilt judiskt folk, med dess religion, etik, organisation och oerhört särpräglade sinnelag… Att diskutera judefrågan som en helhet får till följd att man ställer frågan om judarna skall assimileras, fördrivas eller mördas. Emellertid ligger ingen av dessa lösningar i vår makt, hur önskvärda de än vore. Ser man saken mera realistiskt bör man utgå från att det lever en viss procent judar i vårt land, och behandla alla politiska och sociala frågor som väcks därav så sakligt som möjligt, vilket borde leda till praktiska förslag, helt oberoende av om vi gillar eller äcklas av kroknäsor och utstående öron…”

Hans många anhängare avfärdar det naturligtvis som retoriska figurer som alls inte ska tolkas bokstavligt. Och det stör inte hedersbetygelsen på jubileumsmyntet. Men för den polska regeringen borde en diskussion om denne nationella hjältes retorik vara betydligt viktigare än att med lag reglera dagens debatt om polackers roll i utrotningen av judarna.

Svante Weyler

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism