Henrik Bachner: Cwejmans ohederliga angrepp på Pascalidous artikel

I GP den 19/12 skriver Adam Cwejman, bland annat med hänvisning till attacken mot synagogan i Göteborg 9/12, att ”det största hotet mot de svenska judarna är inte de förhatliga nazisterna (ständigt närvarande som de ändå är), det är personer tillhörande andra minoritetsgrupper i landet som invandrat med ett hat mot judar.”

Vissa ”vill, eller kan inte förstå detta”, fortsätter han och ger följande exempel:  ”En är Alexandra Pascalidou som i en text publicerad i Svenska Kommitténs mot antisemitisms nyhetsbrev efter (!) attacken mot synagogan blott nämner nazister som det största hotet mot judar.” Han refererar till ytterligare en artikel som ”även den” sägs vara ”författad efter brandbombsattacken i Göteborg”. Av detta ska läsaren förstå att ”även” Pascalidous text skrevs ”efter” angreppet på synagogan. Pascalidou, meddelar han, befinner sig i ”djup komasömn”.

Som redaktör för SKMA:s Nyhetsbrev vill jag upplysa Cwejman och hans läsare om följande:

Nyhetsbrevet, som även ges ut i pappersform, kommer ut fyra gånger per år. Det var redan i tryck när attacken mot synagogan och de antisemitiska yttringarna i Malmö ägde rum. Pascalidous text skrevs alltså flera veckor före dessa händelser.

Som redaktör för nyhetsbrevet beställde jag en gästkrönika av Alexandra Pascalidou om just antisemitismen i nazistiska och högerextrema rörelser, med utgångspunkt i den artikel hon tidigare publicerat i DN om sitt möte med en avhoppad nazist.

I motsats till vad Cwejman hävdar påstår Pascalidou i sin text ingenting om vad som skulle utgöra ”det största hotet mot judar”. Inte heller är det så att hon ”blott nämner nazister” som hot. Med hänvisning till nazisternas aggressiva judehat förundras hon över att vissa tycks tro “att antisemitismen enkom är en invandrad avart bland Malmös muslimer”. Pascalidou noterar alltså att antisemitism utgör ett problem i olika sammanhang, inklusive, men inte endast, inom delar av den muslimska minoriteten.

Inte minst är Alexandra Pascalidous artikel naturligtvis lika relevant oavsett de aktuella antijudiska yttringarna i Malmö och Göteborg, av det enkla skälet att antisemitismen i nazistiska rörelser och den bredare högerextrema miljön är ett allvarligt och växande problem.

Antisemitismen utgör en ideologisk kärna för den våldsinriktade vit makt-miljön. De står även bakom återkommande trakasserier av judar, vilket tidigare i år bland annat ledde till att Judiska föreningen i Umeå tvingades lämna sin lokal. Pascalidous artikel bidrar på ett viktigt sätt till att ytterligare klargöra judehatets centralitet och våldsamhet i den nazistiska miljön. Gränserna till den bredare högerextrema miljön blir dock allt oklarare, och antisemitismen spelar en växande roll även i kretsar utanför de direkt våldsinriktade. Det är ett förhållande som många fortfarande saknar insikt om, vilket inte minst reflekteras i återkommande och felaktiga påståenden om att extremhögern ”ersatt” antisemitism med islamofobi. Högerextrema grupper och individer står bakom en stor del av den grova och mycket omfattande hets mot judar som sprids på internet, en utveckling som just i dessa dagar illustreras i sociala medier av en massiv våg av antisemitiska konspirationsteorier och allvarliga hot mot en journalist.

Att uppmärksamma utvecklingen inom extremhögern står, i motsats till vad Cwejman tycks tro, inte på något sätt i motsättning till att belysa de allvarliga problem som rör antisemitism i grupper med rötter i Mellanöstern och hotet från extrema islamistiska grupper. Båda dessa aspekter – men även andra former av antisemitism – måste analyseras, kritiseras och motverkas. Detta är också vad SKMA gör, och det hade varit hederligt av Cwejman att även notera att i det Nyhetsbrev som han hänvisar till även finns flera texter som tar upp de aktuella antijudiska yttringarna i Malmö och Göteborg (dessa bifogades papperstidningen och finns med i den digitala versionen) liksom en rapport från SKMA:s konferens i november som bland annat belyser den islamistiska antisemitismen.

Cwejman hade lätt kunnat ta reda på när Alexandra Pascalidous artikel skrevs och när Nyhetsbrevet gick i tryck, om han nu menar att dessa omständigheter är av fundamental betydelse. Han kunde också ha frågat vem som kom på den i hans ögon förgripliga idén att gästkrönikan i SKMA:s Nyhetsbrev skulle diskutera extremhögerns antisemitism. Och han kunde slutligen även ha valt att på ett sakligt sätt redogöra för vad som faktiskt hävdas i Pascalidous artikel. Hade han gjort det så hade hans ”exemplifiering” inte hållit och pratet om Pascalidous ”komasömn” hade fått strykas. Men demagogin var uppenbarligen viktigare.

Henrik Bachner

Redaktör för SKMA:s Nyhetsbrev