Johan Perwe: Norrköpings bruna historia

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev oktober 2016

Norrköping var på 1930-talet Sveriges fjärde största stad. Det var också en stad där olika nazistiska grupperingar etablerade sig och hetsade mot judar. Inflytandet var begränsat, men budskapet lockade Norrköpingsbor ur olika samhällsskikt. Det skriver Johan Perwe, som i en aktuell bok belyst stadens bruna historia.

Lördag den 21 oktober 1933 gjorde nazismen sin entré i Norrköping. I en fullsatt hakkorsdraperad möteslokal ger nazistledaren Sven Olov Lindholm de drygt tvåhundra åhörarna en inblick i den nazistiska, antidemokratiska och antisemitiska idévärlden. Han varnar för de hotfulla, onda och oansvariga judarna som kontrollerar tidningspress och nyhetsförmedling. Och för de stora och hänsynslösa bankerna och industrierna, som styrs av judiska finansintressen. Någon dialog är det inte frågan om, det som partiledaren presenterar är ”ren fakta och absolut sanning”. Många i publiken gillar det de hör.

Perwe MörkläggningVid den här tidpunkten är Norrköping Sveriges fjärde största stad med branschledande textilföretag och pappersindustri och en av landets viktigaste östersjöhamnar. Man skulle kunna tänka sig att nazismen inte hade något att hämta här, med en stark arbetarrörelse och ett socialdemokratiskt parti i medvind. Samtidigt är det en stad präglad av arbetslöshet, trångboddhet och misströstan.

Nazismen lockar framför allt desillusionerade och underbetalda arbetare, arbetslösa ungdomar och studerande som känner sig svikna av systemet. Inspirerade av nytänkandet i Tyskland som verkar komma vissa delar av den arbetande medelklassen till del. Men även politiskt medvetna, tyskvänliga, etablerade Norrköpingsbor lockas av de bruna idéerna.

I utforskandet av nazismen i Norrköping har jag identifierat fyra nazistiska huvudriktningar. Vissa var öppet nazistiska medan andra höll sig undan. I tysthet stödjande. Det som förenade samtliga grupperingar var judehatet. Vissa sympatisörer var dock bättre än andra på att dölja det.

Det första partiet som etablerar sig i Norrköping är Nationalsocialistiska Arbetarpartiet (NSAP). Ett vänsterinriktat parti som tilltalar arbetarklassen, har politiskt medvetna, gärna radikala, ”kroppsarbetare” som målgrupp. Under 1930-talets möten lyfter NSAP:s talare gärna fram partiets fiender; demokratin, socialdemokraterna och storfinansen. Och judarna, som anses styra allting i Sverige. NSAP anser sig föra ett heligt krig mot judarna och vill stoppa all invandring.

Under valrörelsen 1934 tar NSAP fram en valbilaga fylld med programartiklar och upplysningar om partiets valkandidater i Norrköping. Kommunvalet i arbetarstaden är prioriterat, det enda lokalvalet i Östergötland där nazister ställer upp. Huvudkandidat är nazisten Waldemar Wiklund, ledare för NSAP:s Ortsgrupp 20 och verkmästare vid Fiskeby pappersbruk.

Norrköpingsnazisterna säger sig kämpa för folkgemenskap och ett fritt land, mot marxismen och den judiska klasskampens politik. Valpropagandan är starkt antisemitiskt: ”Slå tillbaka klassfronten och gå till motanfall istället! Börja utrensandet av judedrängarna i Norrköpings stad!”

Norrköpingsborna varnas också för att handla i affärer som drivs av judar:  ”Bort från Konsum, Epa, Tempo, Resia och allt vad dessa kapitalistgeschäft kalla sig! Bort från de judiska varuhusen! Gör Din plikt, svenska kvinna och man! Vill Du hjälpa Ditt folk o Ditt fosterland, så betänk våra varningsord. Följ vår paroll: Köp svenska varor hos Norrköpings handlare! Giv arbete och bröd åt Norrköpings arbetare!”

Även andra nazistiska grupperingar är aktiva i Norrköping. Nationalsocialistiska blocket (NSB) och Svenska Nationalsocialistiska partiet (SNSP) etablerar sig i arbetarstaden tack vare den hängivne nazistredaktören Gösta Fahlmark. Akademiskt skolad i Uppsala och med ett mångårigt förflutet som journalist på borgerliga Norrköpings Tidningar (NT). En välkänd profil, vetgirig och stilistisk säker skribent, omtyckt av läsekretsen för sina närgångna och grundliga socialreportage. Han har en konservativ ådra, men visar också prov på en stark solidaritetskänsla i sina texter. En av hans inspirationskällor är en socialdemokrat i Textilarbetarförbundet.

Gösta Fahlmark.

Gösta Fahlmark.

Snart tar dock Fahlmarks intresse för nationalsocialismen över. Hösten 1933 väljer han att lämna NT för att bli redaktör för flera tidningar inom nazipressen. Trött på den ohederliga systempressen och besviken på hur missvisande de svenska nazisterna och Nazityskland framställs. Han ser en framtid i nationalsocialismen, en ärlig solidarisk frihetsrörelse som kämpar för folkgemenskap på nationellt svensk och laglig grund. Mot det judiska inflytandet.

Fahlmark är en respekterad medelklassnazist som sällan går i klinch eller munhuggs med andra nazister. Han har en judefientlig grundsyn, som med åren blir allt mer fanatisk. Han är övertygad om att judarna styr världen och att många människor tvingas till ”knäfall och avbön inför All-Juda”. Som redaktör för Nationalsocialistisk Tidning (NST) tar han gärna in antisemitiska pluggannonser. En som återkommer med jämna mellanrum är: ”Antisemitism är icke judeförföljelse eller judehat. Antisemitism är individens och folkens självförsvar.”

Det är en pluggannons som även förekommer i Nationell Tidning, partiorgan för Sveriges Nationella Förbund (SNF). Ett parti med rötterna i en konservativ och försvarsvänlig politik, som tidigare fungerat som fristående ungdomsförbund till högerpartiet. Efter att ha brutit med högern 1934 gör SNF en ideologisk resa från ett ultranationellt till nazianstruket parti.

SNF attraherar främst personer i övre medelklass, ofta etablerade, politiskt medvetna företagsledare och andra makthavare, som inte hyser någon tilltro till demokratin och tilltalas av de pronazistiska idéerna. Men alla vill förstås inte skylta med sina åsikter offentligt.

Ledare för lokalavdelningen i Norrköping är advokaten Carl Wilhelm Du Rietz med praktik mitt på Drottninggatan. En viktig representant med kontaktnät över hela landet, som också är involverad i Riksföreningen Sverige-Tyskland och aktieägare i nazistiska Dagsposten. Parallellt är han en respekterad Norrköpingsbo som tar plats i officiella sammanhang. Exempelvis är han en framträdande medarbetare i Barnens-dag-firanden och vid Finlandsinsamlingar.

Att antisemitismen är en bärande del i SNF:s politik råder det inga tvivel om. Nationell Tidnings rubriksättningar från mitten av 1930-talet talar sitt klara språk: ”Judisk invasion över affärslivet i huvudstaden!” och ”Judeinvasionen måste stoppas medan tid är!”.

1937 kunde det låta så här: ”Det är angeläget, att det judiska folkelementets redan avsevärda inflytande ej förstoras genom invandring, lika väl som att det svenska kultur- och näringslivet effektivt skyddas mot osund, judisk profithunger.”

På plats i arbetarstaden finns även tyska nazister. Norrköpings kontakter med Tyskland är naturliga och har pågått i flera decennier. Flera tyska företag har filialer eller systerföretag i den industritäta hamnstaden och det hör inte till ovanligheterna att tyska tekniker och ingenjörer hyrs in eller anställs. Maskinparken bär ofta det södra grannlandets signatur.

Men det nya Tyskland vill mer än så. Under 1930-talet genomförs officiella besök i Norrköping som en del i en medveten tysk propagandastrategi. Nazityska institutioner, konsulat och föreningar sprider flygblad, broschyrer och böcker, annonsering sker i tidningar och tidskrifter och viktiga lokalrepresentanter bjuds in till föredrag, musikkonserter och filmvisningar. I ett skyltfönster mitt på Drottninggatan kan Norrköpingsborna också följa de tyska krigsframgångarna via kartor och bilder.

Parallellt arbetar det nazityska partiet NSDAP målmedvetet med att etablera en rikstäckande utlandsavdelning med syfte att stärka förhållandet mellan Nazityskland och de ”rikstyskar” som är verksamma i Sverige. Från mitten av 1930-talet bildas flera lokala stödjepunkter runt om i Sverige.

Perwe NSDAP AO

Ledare för NSDAP AO:s Stützpunkt Norrköping är den fanatiske tyske nationalsocialisten, textilkemisten Fritz Metzner. Förutom att vara språkrör för rikstyskar och propagandaspridare, förser han och hans kollegor kontinuerligt tyska legationen i Stockholm och myndigheter i Berlin med analyser. Det kan handla om kartläggningar av vilka företag i Norrköping som är judiska, tyskfientliga eller pålitliga. En Norrköpingsfirma med judiska ägarförhållanden nekas t.ex. göra affärer med Tyskland. Metzner rapporterar också om f.d. tyska medborgare med judisk bakgrund eller en alltför antinazistisk hållning. Personer som Berlin kan behöva hålla lite extra koll på.

I dag med facit i hand vet vi att både lokalpolis och säkerhetspolis kände till den informations- och angiveriverksamhet som Metzner och hans nazistkollegor bedrev mot svenska medborgare i Norrköping. I lugn och ro kunde de tillämpa nazitysk lagstiftning utan att någon ingrep.

Trots närvaron av nazistiska element i lokalsamhället, tongivande representanter och aktiva sympatisörer, var Norrköping aldrig någon utpräglad nazistisk stad. Norrköpingsborna var till en början nyfikna och fascinerade, men de flesta tog aldrig till sig den aggressiva och judefientliga propagandan. Få röstade på nazisterna och de erhöll aldrig något kommunalt mandat.

Johan Perwe.

Johan Perwe.

Över lag uppfattade Norrköpingsborna inte judar som hotfulla, här fanns en synagoga sedan 1858, företagsledare och kollegor med judisk identitet. Här fanns också viktiga motkrafter, antinazister och flyktinghjälpare, som genom sitt agerande visade prov på en annan positivare människosyn.

Sannolikt skilde sig Norrköping inte från andra större städer under de här åren. Alla samhällen är unika, men liknande tendenser präglade säkert andra städer. I skiftande grad och form. Min bok ”Mörkläggning” är den första kartläggningen av nazism i ett lokalsamhälle. Om fler forskningsprojekt dras i gång på andra platser skulle bilden av den svenska nazismen kunna fördjupas ytterligare.

Johan Perwe
Journalist, historiker och författare av ”Mörkläggning. Nazismen och motståndet i Norrköping 1933-1945”, Carlssons 2016.