Mathan Ravid: Oroande tendens i medierapportering om judehat

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2016

Ordföranden för Muslimska föreningen i Ljungby luftade antisemitiska uppfattningar om att ”judarna styr världen” och beter sig ”värre än Hitler”. Uttalandena fördömdes av SKMA. Men i en rad medier beskrevs judehatet som ”uttalanden om Israel”. Mathan Ravid om en oroande tendens i nyhets-rapportering och debatt.

”Israel är de största terroristerna och det judarna gör nu mot Palestina är värre än det Hitler gjorde mot judarna… Ni pratar om demokrati, men det är judarna som styr världen och Sverige”.

Tirader från en nazist i en av extremhögerns propagandakanaler? Nej, kommentarerna är från en intervju i Smålänningen 21/4 med rubriken ”Han jämför Israel med Hitler”, där Abdelhak Lahouaichri, ordförande för Muslimska föreningen i Ljungby, försvarade Mehmet Kaplans (MP) förkastliga uttalande där han liknade Israel vid Nazityskland.

Efterspelet till Lahouaichris uttalanden är signifikativt för hur antisemitism förklädd till ”Israelkritik” ofta uppfattas och bemöts i Sverige.

”Osmart” att sprida judehat

Under senare år har vi sett många prov på hur delar av den antirasistiska rörelsen är oförmögen eller ovillig att markera mot judehat. Ett exempel är rapparen ”Dani M”, som trots sina antisemitiska budskap på sociala medier och i låttexter försvarats och bjudits in till ”antirasistiska” arrangemang. Lahouaichri-skandalen bjöd på ännu ett exempel.

Björn Gullander kallade judehat "osmart". Skärmavbild Smålänningen 21/4 2016.

Björn Gullander i Smålänningen 21/4 2016. Skärmavbild.

Den 21/4 uppmärksammade Smålänningen att Muslimska föreningen stod bakom antirasistiska ”Allas festival” i Ljungby. En av arrangörerna, vänsterpartisten Björn Gullander, fick frågan om Lahouaichris uttalanden var antisemitiska. ”Det vill jag inte uttala mig om”, blev svaret. Dock var det, enligt Gullander, ”osmart” av Lahouaichri ”att gå ut och agera så tufft”.

En huvudansvarig för ett antirasistiskt arrangemang lämnade således frågan öppen om huruvida propaganda om en judisk världskonspiration och påståenden om att ”judarna” beter sig ”värre än Hitler” utgör antisemitism, och valde att istället beskriva yttranden av detta slag som ”osmarta”.

Först efter att SKMA gått ut och fördömt Lahouaichris uttalanden och kritiserat Gullanders svar kom ledningen för ”Allas festival” med ett tydligt avståndstagande.

”Judarna” blir ”Israel”

Ett annat återkommande fenomen är att organisationer, grupper och individer som har eller tros ha koppling till staten Israel ses som självklara målsägare i diskussioner om antisemitism förklädd till ”Israelkritik”. Något som bidrar till en ofta förenklad och missvisande debatt.

Det är exempelvis lika talande som anmärkningsvärt att Lennart Olsson, ordförande för den kristna föreningen ”Israels vänner” i Ljungby, var den första kritiska röst som Smålänningen lyfte fram (21/4). Valet att intervjua just ordföranden för ”Israels vänner” pekar på att tidningen tycks ha sett det som en fråga som rör Israel, och föga oväntat kom staten Israel – inte Lahouaichris uttalanden om ”judarna” – att hamna i textens fokus. Vilket för oss till nästa punkt.

”Uttalanden om Israel”

Debatten om Lahouaichris uttalanden blottlägger nämligen ännu en tydlig och för liknande debatter vanlig tendens. En sökning i Mediearkivet, som tillhandahåller artiklar från över 700 tryckta tidningar och 2300 webbkällor, ger en fingervisning. I skrivande stund ger namnet ”Lahouaichri” 86 träffar efter 20/4. Endast i nio av dessa refereras till antisemitism eller fördomar mot judar. Och endast en i minoritet av dessa nio fall förklaras på ett tydligt sätt varför Lahouaichris uttalanden var antisemitiska.

I en rad medier påstods att Lahouaichri uttalat sig om "Israel". Skärmavbild, Omni 22/4.

I en rad medier påstods att Lahouaichri uttalat sig om ”Israel”. Skärmavbild, Omni 22/4.

Den 22/4 spred TT nyheten att Lahouaichri påstår sig blivit hotad, och därför avgår som ordförande för Muslimska föreningen. Snabbt vidareförmedlades notiser i en rad olika nyhetskällor under avslöjande rubriker som ”Höll med Kaplan om Israel – muslimsk ledare avgår” (Omni, 22/4).

Och även i större tidningar som Aftonbladet och Svenska Dagbladet kunde man nu läsa om hur Lahouaichri avgår på grund av hot ”efter att ha jämfört Israel med nazisterna”. Uttalandet om att ”judarna” är ”värre än Hitler” återgavs, men utan kommentar. Vilket förmedlade bilden att just detta är ”en jämförelse mellan Israel och nazisterna”.

Lahouaichris ännu mer uppenbart antisemitiska uttalande om ”judarna som styr världen och Sverige” nämndes inte ens. Faktum är att konspirationsteorin endast återgav i 12 av de 86 texterna om Lahouaichri som påträffas via Mediearkivet, och då ofta okommenterat i förbigående.

I Sveriges Radio lyste den också med sin frånvaro. Istället talade man om ”uttalanden om Israel”, och sände en debatt mellan Lahouaichri och riksdagsledamoten Johan Hultberg (M) utan att den förre en enda gång ställdes till svars för sina myter om ”judarna”. Istället kunde Lahouaichri bland annat dra den inom antisemitiska miljöer och bland antisemitismapologeter klassiska klyschan ”jag har inget problem med judar, bara sionister”, och samtalet kom att kretsa kring Israel.

De kritiska följdfrågorna uteblev även på SVT Nyheters sajt, när man 22/4 påstod att Lahouaichri hotats ”efter att ha jämfört Israel med Hitler”. Huvudpersonen själv fick lägga ut texten om att Israel ”måste tåla kritik”, att varken han eller någon annan muslim har något ”problem” med judar, samt att hans uttalanden dagen innan ”missförståtts”.

I Smålänningen påstods att Lahouaichri hoppade av på grund av "Israeluttalande". Skärmavbild.

I Smålänningen 25/4 påstods att Lahouaichri hoppade av på grund av ”Israeluttalande”. Skärmavbild.

Även i Smålänningen (22/4) kunde Lahouaichri obehindrat posera som ett offer för en politiskt motiverad hetsjakt: här hette det att Israel är ”ett heligt land som inte får kritiseras”, samt att man ”måste konvertera till judendomen” om man vill leva bra i Sverige. Redan dagen innan hade han i samma tidning utan att möta kritiska frågor fått tala i alla muslimers namn, framställa sina fördomar som ”kritik” och underblåsa antisemitiska myter om judar som en ”priviligierad” grupp som det är ”förbjudet att kritisera”.

Efter fyra dagars debatt slöts cirkeln i tidningen där allt började. Den 25/4 i Smålänningen, under den talande rubriken ”Kritiken mot israeluttalande blev för mycket”, förklarade den avgående Lahouaichri att han ”fört kamp mot extremismen”, men att han nu ”lämnar Ljungby åt sitt öde”. Självklara följdfrågor som hur ”kamp mot extremism” kan inkludera spridandet av antisemitisk propaganda ställdes aldrig.

Utbredd myt 

Reaktionerna på Lahouaichris uttalanden är inte unika, tvärtom. Hur förklara att fokus i debatten gång efter annan läggs på ”Israel” så fort ordet råkar förekomma även i uppenbart antisemitisk propaganda? Okunskap? Slapphet? Något annat?

En sak som den aktuella debatten otvetydigt visar – även om det varit uppenbart sedan länge – är att den återkommande uppfattningen om att fördomar och hat mot judar identifieras, uppmärksammas och fördöms i högre grad än fördomar och hat mot andra grupper bygger på en myt.

Det gäller även mantrat ”så fort man kritiserar Israel anklagas man för antisemitism”. I själva verket är det tvärtom så att antisemitism ofta förstås, framställs, rationaliseras och försvaras som ”Israelkritik”.

Mathan Ravid