Mathan Ravid: Rapport från Tyskland: Utsatt judisk fotbollsklubb

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2015

Hat, hot och våld. I tyska medier rapporteras att den judiska fotbollsklubben Makkabi vid flera tillfällen utsatts för trakasserier i samband med matcher. Mathan Ravid, som spelat i Makkabi Berlin, kontaktade sin gamla klubb för att skapa sig en bild av situationen.

Vinter 2004. Stenhård grusplan. Slutsignalen känns som en befrielse. Sammanbitna miner, trots ännu en vinst och ett steg närmare ligasegern. Stämningen har gradvis förvärrats, ju närmare våra motståndarfans kommer en förlust desto vanligare blir deras antisemitiska slagord. Mitt i andra halvlek brister det för vår tränare och ett par av våra spelare. De reagerar på påhoppen, och slagsmål bryter nästan ut vid vår avbytarbänk. Efter matchen skyndar vi oss av planen. Utanför vårt omklädningsrum har någon trampat upp ett stort hakkors i snön.

"Judefientlig kravall på fotbollsplan i Berlin". Rubrik i tidningen Bild.

”Judefientlig kravall på fotbollsplan i Berlin”. Rubrik i tidningen Bild.

Det är nu över tio år sedan jag bodde i Berlin och spelade fotboll i stadens judiska klubb Makkabi, men bilderna och känslan går fortfarande att återskapa. De obehagliga minnena är tack och lov inte många, generellt var min tid i Makkabi fantastisk. Men att för enda gången i livet representera en judisk klubb var en väldigt speciell upplevelse och en ögonöppnare.

Sedan jag flyttade hem till Sverige 2005 har jag försökt följa Makkabi Berlin så gott det går. Och i höst var det dags igen. I tyska medier läser jag rubriker som ”Judefientlig kravall på fotbollsplan i Berlin” – min gamla klubb har ännu en gång utsatts för antisemitiska attacker. Eller rättare sagt två gånger, på bara några veckor. Jag hör av mig till gamla vänner för att ta reda på mer.

Redan på min tid var Claudio Offenberg tränare för A-laget, och han finns fortfarande kvar i organisationen. I dag är han klubbens manager. Jag minns Claudio som en oerhört hård och krävande tränare. Disciplin och inställning stod i första rummet, laget framför allt. Samtidigt var han en varm person och jag vill minnas att han hade ett gott öga till mig, kanske eftersom min då rätt skrala tyska inte tillät annat än att försöka förstå/följa order och ge järnet. Via mail tar jag kontakt med honom för första gången på några år.

Bar Kochba Hannover, troligen 1930-tal. (skärmbild).

Bar Kochba Hannover, troligen 1930-tal. (skärmbild).

Makkabi Berlin i sin nuvarande form grundades först 1970, men klubbens historia är lång. Redan i slutet av 1800-talet föddes föregångaren Bar Kochba, som existerade fram till 1938 då den förbjöds av naziregimen. På sin hemsida beskriver man sig själva som ”mer än bara en idrottsförening”, och inom sportsliga ramar säger man sig vilja arbeta för dialog mellan judar och icke-judar.

Det Makkabi jag spelade i på 00-talet var en väldig mix av människor med olika bakgrunder, identiteter och religiösa eller icke-religiösa övertygelser. Vi judiska spelare utgjorde högst en tredjedel av truppen. Ändå bar klubben på en tydlig ”judisk” prägel, något som verkar leva kvar. ”Våra spelare kommer överallt ifrån. De är infödda och invandrade tyskar – kristna, muslimer och judar. Men vi tar hänsyn till judiska högtider både när det gäller träning och match. Dessutom pratar vi med spelarna om klubbens historia och judiska traditioner. Istället för julfest firar vi exempelvis Chanuka i slutet av varje år”, berättar Claudio.

David spelar i ett av klubbens dussintal lag, som han beskriver som ett gäng vänner som bara vill ha kul tillsammans. Men det är ofta en speciell känsla att representera Makkabi, berättar han via mail: ”På planen märks det att många av våra motståndare anser att en match mot ett judiskt lag är något utöver det vanliga. Kanske är det för att de inte känner några judar, kanske har de fördomar om judar, kanske beror det på att de har en personlig koppling till Israel-Palestinakonflikten. Oavsett orsak har jag ofta känslan att de förväntar sig något mer än bara en fotbollsmatch. Vi startar alltid våra matcher med att ropa ’Makkabi chai!’ [”Leve Makkabi!”], och våra motståndare svarar ibland med att ropa ’Allahu Akbar!’. Men allt måste inte nödvändigtvis handla om politik, och vi har inga problem med det så länge de visar oss respekt”.

Makkabi Berlin-spelaren David.

Makkabi Berlin-spelaren David.

En respekt som dock inte alltid kan tas för given. Framförallt inte i matcher där Makkabi går mot seger, om man ska tro David. Han tycker sig nämligen se ett mönster, och har känslan att vissa motståndare helt enkelt har problem med att förlora mot judar. Något som ibland kan trigga igång trakasserier, hot och våld. Som i slutet av augusti i år, då tidningen Berliner Zeitung rapporterade om ”masslagsmål” under Makkabis hemmamatch mot Meteor 06 från stadsdelen Wedding – som i tidningen beskrivs som ett lag ”med många turkiska och arabiska spelare”. Enligt tidningen förekom både antisemitiska och islamofobiska påhopp, och bilden målas upp av två lika goda kålsupare. I ett matchreferat på Makkabis hemsida talar man istället om hur lagets spelare oprovocerat attackerats fysiskt och utsatts för antisemitiska slagord som ”judesvin”.

Enligt David, som deltog i matchen, startade allt när han och en lagkamrat blev attackerade på bänken. ”Vi satt och diskuterade matchen när en av deras spelare plötsligt skrek ’Håll käften din smutsiga jude!’. Efter att mina lagkamrater reagerat sparkade han på en av dem och ett slagsmål bröt ut tills polisen kom”. Anmälningar gjordes, en knapp månad senare kom domen. En Meteorspelare stängs av i två års tid och tvingas betala 300 Euro i böter för fysiska och verbala attacker. Vilket återigen ledde till skriverier om Makkabi – något David ser på med ambivalens. ”Det är inte säkert att mediebevakningen alltid hjälper oss. Jag kan föreställa mig många är trötta på att höra om judar som offer och ser oss som problemet”.

Bara drygt en månad efter matchen mot Meteor 06 är det dags igen. En hemmamatch i mitten av oktober mot FC Neukölln, från stadsdelen med samma namn, avbryts i förtid. Strax innan har motståndarnas kapten fått rött kort för att ha slagit en Makkabispelare. Och på väg av planen framför han tydliga hot. I ett matchreferat på Makkabis sida menar man att spelaren i fråga uppmanat sina lagkamrater att ”ta fram sina knivar” och att flera av dem beväpnat sig med glasflaskor. David berättar: ”De hotade bland annat att ’hugga’ och ’sprätta upp’ oss och sa att vi kunde ’börja gräva våra egna gravar’ eftersom vi ’skulle dö’, medan några visade sina T-shirts med texten ’I love Palestine’ på. Det verkade vara referenser till den senaste vågen av knivattacker i Israel”.

Logga MakkabiEn liknande bild av händelserna framträder i tidningen Bild 20/10-2015. Intervjuade Makkabispelare berättar dessutom att de kände sig så hotade att de låste in sig i omklädningsrummet. I efterspelet till matchen förekom återigen motstridiga uppgifter. I en intervju med tidningen Jüdische Allgemeine 22/10-15 avfärdade Abbas Berjawi, ordförande för FC Neukölln, anklagelserna om knivhot som ”absurda lögner”. I själva verket, menade Berjawi, var det hans egna spelare som kallats ”IS-terrorister” av Makkabispelarna. Något de senare bestämt förnekar i samma artikel. ”Makkabi kan säga vadsomhelst, eftersom alla alltid tror dem. De får uppmärksamhet överallt i världen, och vill nu ha det även inom fotbollen”, förklarade Berjawi i samma intervju. Ett uttalande som inte bara för tankarna till antisemitiska föreställningar om judar som ”privilegierade” och ”egoistiska”, utan även kan ses som ett exempel på just den kollektivisering av judar som orsakat attacker mot Makkabi genom åren.

Ungefär en vecka senare lät det annorlunda. I en intervju med den lokala TV-stationen Rundfunk Berlin-Brandenburg (RBB) meddelade Berjawi nu att han uteslutit tre spelare ur laget som efter matchen velat storma Makkabis omklädningsrum. Dessutom berättade han hur konflikten mellan israeler och palestinier är ett ständigt samtalsämne bland lagets spelare, och att han själv under dessa samtal hört dem göra antisemitiska utsagor som ”vi måste förinta judarna”.

Makkabi Berlins A-lag säsongen 2015/2016. Bild från klubbens hemsida.

Makkabi Berlins A-lag säsongen 2015/2016. Bild från klubbens hemsida.

Även händelserna under matchen mot FC Neukölln anmäldes. Efter att domaren och vittnen hörts kom domen från Berlins fotbollsförbund i mitten av november. De anklagade Neuköllnspelarna fälls på de flesta punkter, en stängs av i tio matcher och en annan i tolv. Den senare erkände sig i rätten skyldig till att ha slagit en motståndare i Makkabi. Dessutom är klubben skyldig att betala 500 Euro i böter. I domen framgår att man gjort bedömningen att hoten under matchen med största sannolikhet medvetet anspelade på den senaste tidens knivattacker i Israel, och att allt talar för att Makkabis spelare utsattes just eftersom de spelar för en judisk klubb.

Länge har studier och hatbrottsstatisk från en rad länder gett tydliga indikationer på att hotbilden mot judiska minoriteter i Europa ökar när konflikten mellan israeler och palestinier blossar upp. Och det tycks även påverka sportens värld. Attacker ägde exempelvis rum strax efter millennieskiftet, under den andra palestinska intifadan. Som hösten 2000, då en pojklagsspelare i Makkabi Berlins systerklubb Makkabi Frankfurt fick utstå trakasserier som ”din skitiga jude!” och blev brutalt misshandlad av en motståndare.

8 september i år fanns uppgifter i tidningen Kölner Stadt-Anzeiger om att spelare från Makkabi Berlins andra systerklubb Makkabi Köln trakasserats under en match. Politiska slagord som ”befria Palestina” ackompanjerades av antisemitiska utfall om ”judejävlar”. Och Claudio tror inte heller att händelserna under Makkabi Berlins egen match mot Neukölln i oktober, då knivhot förekom, var en slump. Tvärtom menar han att det ofta finns en tydlig koppling mellan läget i Mellanöstern och de attacker som klubben utsätts för. Dessutom tycker sig Claudio se tydliga förändringar över tid.

Claudio Offenberg (skärmbild).

Claudio Offenberg (skärmbild).

När jag själv spelade i Makkabi Berlin under början och mitten av 00-talet ägde antisemitiska påhopp i regel rum i matcher mot lag från mindre orter i utkanten av eller utanför Berlin, ofta i områden där högerextrema partier som Deutsche Volksunion (DVU) var starka. Vintermatchen 2004 med hakkorset i snön är ett exempel. En match 2006 mot Altglienicke, då deras fans uppmanade till brännandet av synagogor och sjöng ”Auschwitz är tillbaka!”, är ett annat. På senare år har attackerna dock i regel kommit från andra håll och snarare från spelare än åskådare, enligt Claudio. ”Mellan 2007 och 2012 var det ganska lugnt”, säger han, ”men på senare år har verbala och fysiska påhopp återigen förekommit.” Incidenter sker idag främst under matcher mot lag där många spelare har rötter i Mellanöstern, hävdar han.

Spelaren David, som själv befunnit sig mitt i hetluften under matcher, bekräftar managern Claudios bild. Och tillägger: ”Man ska akta sig för att överdriva. Men antisemitism är ett frekvent och konstant problem för judiska idrottsklubbar i Tyskland, det är ingen slump att vi regelbundet attackeras och en del av våra motståndare verkar ta ut sina aggressioner på oss”. David tycks av förklarliga skäl bekymrad över den ständiga risken för påhopp, hot och våld, och efterfrågar ännu tydligare åtgärder. ”Fotbollsförbundet måste upptäcka mönstret här. Allt vi vill göra är att spela fotboll, men jag ser ingen framtid för judiska lag i Berlin om inte förbundet ger ett verkligt löfte om att försvara oss”, säger han.

Claudio, möjligtvis luttrad av sina många år i klubben, ger inte en riktigt lika dyster bild. Och han poängterar att antisemitiska attacker i regel tas på allvar av både medier och förbundet. Ett exempel på det var under rättegången efter Makkabis match i augusti, då Gerd Liesegang, vice ordförande för Berlins fotbollsförbund, kom med ett skarpt fördömande: ”Berlins fotbollsförbund kommer aldrig tolerera antisemitiska eller andra rasistiska övergrepp under sina matcher. Den som inte håller sig till dessa riktlinjer ställer sig automatiskt utanför vår gemenskap”. En tydlig markering som välkomnades av Makkabis styrelse.

"Tillsammans mot hatet". Jüdische Allgemeine om Herthas och Makkabis kampanj mot antisemitism (skärmbild).

”Tillsammans mot hat”. Jüdische Allgemeine om Herthas och Makkabis kampanj mot antisemitism (skärmbild).

Samtidigt är Claudio noga med att påpeka att problemen är stora och komplexa. Att ignorera den antisemitism som förföljer klubben är inget alternativ för Makkabi Berlin, tvärtom försöker man själva belysa och motverka den. I slutet av förra året sände tysk public service ett radioreportage om Makkabi, i vilket intervjuade spelare slog fast att man vägrar gömma sin judiska identitet eller ignorera de attacker man får utstå. Och på klubbens hemsida hittar man bland annat en video som spelades in i september i år tillsammans med Berlins ledande klubb Hertha BSC. I videon ses spelare från Bundesligalaget tillsammans med spelare från Makkabi i en gemensam protest mot antisemitism. I beskrivningen till filmen, som producerades av Herthas egen TV-kanal och publicerades på dess YouTube-kanal, förklaras att man stöttar sina fotbollskollegor i den judiska klubben.

Ansvaret för att bekämpa hat, hot och våld mot judar kan dock aldrig läggas på judarna själva, och även Claudio efterfrågar ännu tydligare agerande från fotbollsförbundets sida för att komma till rätta med problemen – samtidigt som han betonar att det är viktigt att undvika kollektivt skuldbeläggande. ”Man måste tala klarspråk, och sätta sig ner med ordförandena, tränarna, ledarna och kaptenerna från olika klubbar och klargöra spelreglerna. Och då också klargöra att man inte drar alla över en kam, det är väldigt viktigt. Det finns säkert många inom dessa föreningar som fördömer antisemitiska attacker, men kanske inte vågar säga sin mening. Och dem måste man stärka”, menade Claudio i en TV-intervju i oktober i år. ”Vi vill spela fotboll i lugn och ro, och önskar helt enkelt att alla visar oss respekt och anständighet”, avslutar han sitt mail till mig.

Själv hoppas jag slippa höra om antisemitiska trakasserier, hot och våld nästa gång jag kontaktar mina vänner i Berlin.

Mathan Ravid