Intervju med 2015 års Elsapristagare Samuel Nudel: ”Den finns en utbredd acceptans för antisemitism inom olika subkulturer”

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2015

Den 9 november delade SKMA för fjärde gången ut Elsapriset, en utmärkelse till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra fördomar. 2015 års pristagare är Samuel Nudel, 20-årig skribent och bloggare, och ansvarig för medieprojektet ”Judehatet”.

Samuel Nudel

Samuel Nudel

Elsapriset tilldelas Samuel Nudel för ”hans upplysande och effektiva opinionsbildning i sociala medier och andra forum mot antisemitism och rasism. Hans kritiska belysning av hur antijudiska konspirationsteorier sprids inom delar av hiphopkulturen och i olika miljöer på nätet har haft en tydlig inverkan på debatten. Samuel Nudel har på kort tid etablerat sig som en konsekvent antirasistisk röst som når och påverkar inte minst unga människor.”

SKMA bad Samuel om en intervju.

Grattis till Elsapriset. Vad betyder priset för dig?

Tack så mycket! SKMA är en organisation som jag värderar oerhört högt, priset betyder väldigt mycket för mig.

Berätta lite om din bakgrund.

Jag är född och uppväxt i Stockholm och studerar för tillfället historia på Stockholms universitet.

Hur kom det sig att du började engagera dig mot antisemitism och rasism?

Jag har länge haft ett intresse för frågor om rasism och antisemitism. Det är svårt att datera det till någon specifik händelse. På högstadiet tyckte jag mig se en mer påtaglig antisemitism, inte minst i samband med Israel-Gaza-konflikten 2008-2009. Fyra år senare, 2013, deltog jag i SKMA:s ungdomsutbildning, några månader efter det startade jag medieprojektet ”Judehatet”.

Du tilldelas Elsapriset inte minst för din opinionsbildning i sociala medier. Du driver en blogg, ansvarar för medieprojektet ”Judehatet” och twittrar. Hur kan sociala medier användas i arbetet mot antisemitism och fördomar?

Mycket av dagens antisemitism finns på internet och sprids via sociala medier. Dessa forum har möjliggjort att antijudisk propaganda återigen kunnat nå ut till en mångmiljonpublik, vilket föga oväntat får konsekvenser. En fransk studie från 2014 bekräftar detta: 22 procent instämde i det öppet antisemitiska påståendet att ”Judar har för stor makt över medierna”, bland dem som förlitar sig på information från sociala medier så var siffran uppe på 37 procent. 23 procent av de tillfrågade instämde i att ”Judar kontrollerar medierna” – hos de som förlitade sig på sajter för filmdelning för information var siffran betydligt högre, nämligen 57 procent.

Det finns alltså mycket att göra. Uppmärksamma och belysa aktuella fenomen, men också att motverka och utbilda om ämnet. Glöm inte att attityder, bilder och idéer om judar eller vad som uppfattas som ”judiskt” kan framföras omedvetet. I lugn och sansad ton kan man nog påpeka problem utan att ta till tillmälen. Andra som driver antisemitism med en doktrinär ensidighet kan vara svårare att nå ut till, men det är viktigt att deras idéer inte får stå oemotsagda och att antijudiska frågeställningar inte accepteras.

Du har under längre tid bland annat satt sökarljuset på den antisemitism som förekommer inom delar av hiphopkulturen. Hur ser problemet ut idag? Tas det på allvar?

Både ja och nej. Trots att jag tycker att det skett en marginell förändring det senaste halvåret så finns det en utbredd acceptans för antisemitism inom olika subkulturer, den svenska hiphop-kulturen är en av dem. Det är ett symptom på ett större problem och det skiljer sig inte nämnvärt från den antisemitism som framförs i en rad andra miljöer.

Ekonomiska stereotyper om judar som en privilegierad grupp – förmögna, giriga, snåla – kopplas inte sällan samman med tankar om en judisk omnipotent kraft som styr banker, media och/eller kontrollerar den amerikanska utrikespolitiken. Fantasier om de ”judiska nazisterna” eller ”offren som blivit till bödlar” tillhör en av de vanligaste efterkrigstida anklagelserna och sprids av hiphoppare med tusentals följare, däribland många unga.

Problemen viftas inte sällan bort av självutnämnda antirasister, politiker och arrangörer. Vissa tycks tro att deras rasism är ett inlägg i Mellanöstern-konflikten, ”maktkritik” eller ”olyckliga” uttalanden som de ”tagit avstånd från”, trots att inget av det nämnda stämmer. Så fort det blir ”debatt” så börjar det ständigt om på noll: Det krävs överkurser i form av bevis och analys för att något möjligtvis ska klassificeras som ens problematiskt av samma röster som sällan ställer samma krav för att erkänna andra former av rasism. Hiphopparna i fråga bjuds fortfarande in till finrummen, det bidrar till att antisemitism normaliseras och skickar tydliga och talande signaler.

Elsapriset består av ett diplom och en prissumma om 20 000 kr. Vet du vad du ska göra för pengarna?

Det finns en del platser och museer i Warszawa och Berlin kopplat till Förintelsen och antisemitism som jag länge velat besöka – det blir nog av nu till våren.

Intervjuare: Henrik Bachner