Karin Kvist Geverts: På spaning efter samtidens vit makt-miljöer

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2015

De svenska nazistiska rörelserna är ideologiska hybrider, men antisemitismen utgör idag liksom tidigare det bärande fundamentet i deras världsbild. Karin Kvist Geverts har läst Heléne Lööws nya bok Nazismen i Sverige 2000-2014.

Historikern Heléne Lööw är landets främsta expert på nazism och högerextremism i Sverige. Hon gillar inte att få det epitetet men det är likväl sant, och det visar inte minst hennes stora bokproduktion på området.

Lööw bokSedan starten 1990, med avhandlingen Hakkorset och Wasakärven, har hon gett ut en svit om ytterligare tre böcker med titeln Nazismen i Sverige, varav den senaste i huvudsak behandlar vår närmaste samtid – åren 2000 till 2014 (Ordfront 2015). Liksom i de tidigare böckerna i sviten borrar sig Lööw långsamt och systematiskt igenom fenomenet nazism, eller vit makt-miljöer som hon på ett mer övergripande plan kallar det.

De två förra böckerna hade undertitlar men den senaste har inte det, och eventuellt beror det på att det är svårare för oss historiker att spana på vår omedelbara samtid. Möjligen vore en passande undertitel ”En ny radikalisering och mobilisering i ett förändrat landskap” eftersom det tycks vara några av de viktiga dragen för den samtida vit makt-miljön. Kanske är valet att inte ha en undertitel medvetet gjort eftersom alla insnävningar med nödvändighet leder tanken till förenklingar, och det är precis på motsatt sätt som Lööw arbetar i boken. Detta är också en av bokens många styrkor.

Boken är strukturerad i sju olika delar och innehåller dessutom ett appendix med forskning om vit makt-världen. Precis som tidigare delar i sviten startar Lööw med en historik och den är värdefull eftersom den gör det möjligt att läsa boken självständigt från de två andra delarna. Den andra delen i boken handlar om den nya radikalisering som sker under perioden 2000-2014 medan den tredje berör hur högtider och ritualer har återanvänts under 1900-talet och fram till idag.

Den fjärde delen rör vit makt-världens centrala föreställningar och det är kanske ett av de viktigaste kapitlen i boken. Hon skriver att ”antisemitismen är det bärande fundamentet i vit makt-världens ideologi” och att den är ”lika central för de moderna aktivisterna som den var för 1930-talets nationalsocialister” (s. 130). I kapitlet visar Lööw också hur samlingsnamnet ”vit makt-världen” innehåller ett myller av grupper med lika många olika ideologiska inriktningar som hon träffande kallar för ”ideologiska hybrider, som lånat föreställningar från en rad inriktningar och sammanfogat dem till nya former” (s. 127). Poängen är att det är svårt att benämna dessa grupper med ett enhetligt begrepp och Lööw menar att det finns behov av en ny terminologi.

Lööw

Heléne Lööw. Foto: Angelica Zander

Den femte delen handlar om hur aktivisterna använt olika kommunikationsstrategier, från närradion under 1980-talet till internet och sociala medier idag. I kapitel sex går Lööw igenom strategier mot det omgivande samhället och talar om symbiosen mellan det organiserade och det oorganiserade, där enskilda aktivister kan finna gemenskap på nätet och där hetsen som sprids i sociala medier når så mycket större ringar än bara de redan frälsta.

Ordet frälst är medvetet valt här, för det finns likheter med extrema religiösa grupper och sekter. Lööw får oss att förstå att det inte är hatet som driver aktivisterna, utan tvärtom kärlek. Kärlek till ”fosterlandet”, och en längtan efter ett svunnet folkhems-Sverige som upplevs vara på väg att gå förlorat. Och i den längtan måste ”kampen” föras inte bara mot grupper som upplevs vara oförenliga med den ”rena folkkroppen” utan också mot etablissemanget – alltså politiker, medier och den så kallade PK-eliten – som anses driva Sverige mot multikulturalismens avgrund.

Det är en sorg att läsa att det demokratiska samhällets idéer om människors lika värde kan tolkas så radikalt annorlunda. Lööw erbjuder ingen quick fix för hur samhället ska kunna lösa problemet med grupper som aktivt ställer sig utanför det, men mellan raderna läser jag att vi inte löser några samhällsproblem om vi bara distanserar oss från människorna och etiketterar dem och deras tankar som ”onda”. Det är ytterligare en styrka med boken.

Lööw är en god berättare och hon leder oss kunnigt och nyanserat igenom vit makt-miljöernas alla olika grupperingar, föreställningar, förebilder, strategier, framgångar och misslyckanden. Boken är oumbärlig för alla som vill förstå varför vit makt-miljön utövar en lockelse och hur utövarna ser på sig själva.

Karin Kvist Geverts

Historiker vid Uppsala universitet som forskat om antisemitism i den svenska flyktingpolitiken under andra världskriget och Förintelsen.