Nej, Peter Weiderud, Socialdemokrater för tro och solidaritet tar inte alls ”avstånd från all antisemitism”

I en ledare i DN 17/3 kritiserades Socialdemokrater för tro och solidaritet (fd Broderskap) för att ”gång på gång…svajat om judehatet”. DN refererade i sammanhanget till Klas Gustavssons artikel ”Varför har socialdemokrater svårt att debattera antisemitism?”, publicerad i Tiden. Gustavsson påminner i texten bl a om Tro och solidaritets problematiska hållning till antisemitism, något som även SKMA vid flera tillfällen påtalat och kritiserat.

I DN 26/3 svarar Tro och solidaritets ordförande Peter Weiderud och förbundssekreterare Hans Josefsson på kritiken. Vi ”tar avstånd från all antisemitism. Tydligt och utan förbehåll”, skriver de. Det har Tro och solidaritet/Broderskap återkommande påstått, även när de bjudit in antisemitiska föreläsare eller ursäktat grova former av judehat. Deras deklaration saknar således trovärdighet.

Att Tro och solidaritet fortsatt intar en grumlig hållning till antisemitism visas även av att Weiderud och Josefsson fortsätter att hävda att den kritik som 2013 riktades mot Islamiska förbundet (IFIS) och dess ordförande Omar Mustafa för deras försvar och legitimering av antisemitiska budskap var grundlös.

SKMA publicerade 2013 en omfattande och detaljerad genomgång av IFIS och Omar Mustafas agerande som kan läsas här. Summeringen lyder:

Islamiska förbundet har under flera år återkommande bjudit in föreläsare vars övergripande budskap innehåller grov antisemitism. När detta har påtalats har dess ordförande Omar Mustafa till en början ifrågasatt att föreläsarna hyser antijudiska uppfattningar, beskrivit judehatet som Israelkritik och anklagat kritikerna för islamofobi. Först när hans plats i socialdemokraternas partistyrelse stod på spel medgav Mustafa på ett otvetydigt sätt att två av de inbjudna gästerna givit uttryck för antisemitism. När det gäller de två andra föreläsarnas tydligt antijudiska uppfattningar så förnekar Mustafa att dessa skulle vara antijudiska och avfärdar kritikerna som ”Israelvänner”. Parallellt med detta har Mustafa som ordförande i IFIS hyllat ökända antisemitiska ideologer – inflytelserika figurer vars världsbild och historiesyn inrymmer extrema former av judehat – som stora tänkare och förebilder för muslimer. Slutligen har IFIS översatt och på sin hemsida publicerat en text som ger uttryck för klassisk antisemitism. Det är uppenbart att det finns en tydlig tendens i detta. IFIS har konsekvent valt att associera sig med, försvara, hylla och därmed också legitimera personer och budskap som är antijudiska.

I genomgången pekade vi också på hur Tro och solidaritet i debatten 2013 vägrade medge några som helst problem med IFIS och Mustafas förhållningssätt till antisemitism. Weiderud bagatelliserade de av IFIS inbjudna föreläsarnas antisemitiska propaganda som ”olämpliga uttalanden” och förklarade att ”det som är rasism i ett sammanhang har en annan betydelse i ett annat sammanhang” (Studio 1, SR 11/4 2013). I vilka sammanhang påståenden om judiska världskonspirationer och ritualmord – några av de mytbildningar föreläsarna spridit – inte är antisemitiska avslöjade han dock inte. Ulf Bjereld, styrelsemedlem i samma organisation och statsvetare, beskrev IFIS ordförande som en ”muslimsk ledare” vars gärning bland annat utmärktes av ”kamp mot antisemitism” (Newsmill 17/4 2013).

SKMA pekade också på att Weideruds och Bjerelds positionering och argumentation inte kom som en överraskning:

Broderskap/ Socialdemokrater för tro och solidaritet har ett sedan länge problematiskt förhållande till frågan om antisemitism. Ett exempel är Broderskapsrörelsens inbjudan (tillsammans med Fib-Kulturfront och ABF-Stockholm) 2007 av den internationellt ökände antisemiten Gilad Atzmon till ett seminarium i Stockholm. När SKMA kritiserade organisationen för att bjuda in en person vars hela budskap går ut på att sprida föreställningar om judar som Kristusmördare, om en ondskefull judisk mentalitet, om judiska konspirationer och att ifrågasätta Förintelsen svarade Broderskap att påståenden av detta slag alls inte var antisemitiska utan utgjorde kritik mot Israels politik (”Atzmon är kritisk till staten Israels politik”; se ”Atzmonaffären”, SKMA:s nyhetsbrev september 2007).

Annons för seminarium med Atzmon på Broderskaps webbsida 18/3 2007.

Annons för seminarium med Atzmon på Broderskaps webbsida 18/3 2007.

(I en replik på Klas Gustavsson i Tiden 17/3 påstår Weiderud att Broderskap/Tro och solidaritet ”aldrig bjudit in Atzmon” till seminariet och att han endast skulle ha spelat ”klarinett i pausen”. Inget av detta stämmer. Att Broderskap var en av arrangörerna av seminariet meddelades i en annons på Broderskaps webbsida 18/3 2007 (se bild) och upprepades i artiklar av medarrangören Fib-Kulturfront, som även återgav Atzmons anförande på seminariet.)

I sitt svar i DN 26/3 framhåller Weiderud och Josefsson som bevis för Tro och solidaritets tydliga och förbehållslösa avståndstagande från antisemitism att organisationen ”initierat och drivit ett framgångsrikt forum i Malmö där socialdemokratiska företrädare samtalat med judar, muslimer och kristna om hur vi bäst kan motarbeta antisemitism och islamofobi”. Vad de inte berättar är att denna sk dialoggrupp är kantad av skandaler som återigen har att göra med Tro och solidaritets grumliga hållning till antisemitism.

Till ordförande för gruppen utsågs Adrian Kaba, styrelseledamot i Tro och solidaritet och S-politiker i Malmö. I en ledare i Tro och solidaritets tidning Tro & politik 2/7 2012 hade Kaba beskrivit den antimuslimska rörelsen i Europa som en ”judisk-europeisk högerextremistisk sammansvärjning”. SKMA riktade skarp kritik mot Kaba och Tro & politik, men Weiderud ryckte omedelbart ut för att släta över och bagatellisera. I Dagen 11/7 2012 kallade han den antisemitiska konspirationsteori Kabas ledare förmedlat för ”en olycklig formulering” – som om det handlade om ordval. Weiderud tillade att ”Adrian [Kaba] förstår att man inte kan använda begreppet judisk och konspiration i ett sådant här sammanhang. Det går inte.” Vad Weiderud menade med detta är som vanligt oklart. Hade ledaren varit acceptabel om samma tankar kommit till uttryck men formulerats annorlunda? Är det fel att tala om judiska konspirationer i ”ett sådant här sammanhang” – dvs i en ledare i Tro & politik – men inte nödvändigtvis i andra, t ex mer privata sådana? Med tanke på hans och hans organisations hållning till antisemitism är dessa frågor inte orimliga.

Kabas antisemitism gjorde honom i Tro och solidaritets ögon emellertid inte olämplig att leda organisationens dialoggrupp mot antisemitism. Men det dröjde inte länge förrän Kaba på nytt ventilerade antisemitiska konspirationsteorier. I oktober 2014 rapporterade Sydsvenskan att Kaba på Facebook spridit påståenden om att terrororganisationen Islamiska staten (IS) var ett redskap för Israel, en vanligt förekommande mytbildning på antisemitiska sajter. ”IS är tränad av israeliska Mossad. Det är inte muslimer som krigar”, hävdade Kaba bland annat.

Judiska församlingen i Malmö krävde då att Kaba skulle lämna ordförandeskapet i dialoggruppen. Efter stark kritik även från ledande socialdemokrater i Malmö tvingades Kaba bort. Men Tro och solidaritet hade fortsatt förtroende för honom. Till Sydsvenskan 5/10 2014 sade organisationens talesperson: ”vi tvivlar inte på att han är emot antisemitism och vi har inte sett anledning till minskat förtroende”.

Med sin replik i DN 26/3  demonstrerar Weiderud och Josefsson att kritiken mot organisationen är välgrundad, trots bedyranden om motsatsen. I kampen mot antisemitism är Socialdemokrater för tro och solidaritet inte att lita på.

SKMA