Att skylla på offren

Gästinlägg av Samuel Nudel

Samuel Nudel om en obehaglig kommentar till Uppdrag gransknings program om antisemitism i Malmö.

”Uppdrag granskning ger en skev bild av utbrett judehat” – så löd rubriken till en artikel av Taliah Pollack som publicerades 2 februari på nättidskriften LitteraturMagazinet. Bakgrunden var Uppdrag Gransknings program som sändes 21 januari, då två SVT-reportrar besökte Malmö och bl.a. rörde sig på stadens gator med dold kamera, Davidsstjärnor runt halsen och kippor på huvudet. Reportrarna utsattes bl.a. för antisemitiska slagord. I den svenska statistiken över anmälda antisemitiska hatbrott sticker Malmö ut i negativ bemärkelse, och många av stadens judar är rädda och vittnar om hot, trakasserier och våld.

Skärmbild Uppdrag granskning

Skärmbild Uppdrag granskning

Självfallet kan man diskutera programmet, dess upplägg och innehåll. Programmet ger, t.ex. och i motsats till vad vissa tycks tro och/eller påstår, knappast en heltäckande bild av antisemitismen i Sverige, alla de opinioner den återfinns i eller alla de uttrycksformer den kan ta sig. Men i sin text insinuerade Pollack även att judar som känner sig otrygga har sig själva att skylla, och avfärdade dem indirekt eftersom de är ”högerkonservativa … och inte kan ta ordet Palestina i min mun”. Bl.a. tyckte Pollack – av någon anledning – att det var relevant att betona hur hon minsann tagit avstånd från ”den högerkonservativa judiska samling som ojar sig över muslimsk invandring”, utan att förklara vad eller vilka denna ”samling” bestod av (de judar som utsatts för hatbrott?) eller hur de ”ojar sig över muslimsk invandring”.

Pollacks text fick spridning på sociala medier och länkades bl.a. av Islamiska Förbundet som påstod att det var en ”viktig text”, samt SVT-reportern Örjan Magnusson som hävdade att artikeln var ”en nyansering”.

Taliah Pollacks Facebookinlägg

Taliah Pollacks Facebookinlägg

I ett Facebookinlägg utvecklade Pollack sina tankar. De antisemitiska hatbrott som dokumenterades av Uppdrag Granskning skönmålades som om det endast rörde sig om att ”någon går fram”. Här hette det även bl.a. att det enda reportrarna faktiskt gjorde – bära judiska symboler och huvudbonader – var att ”provocera fram reaktioner”, och att det i ”slumområden” gäller att vara ”street smart”; ”om man går runt med den attityden [att man kan bli utsatt för hatbrott] kan människor verkligen vara farliga, eftersom man utstrålar överhöghet och rädsla” [vår kursivering]. Judarna borde sluta upp med sin ”överhöghet och rädsla” som lockar fram antisemiterna i ”slumområden” – ett sätt att återigen förflytta fokus från förövarna till offren.

Liknande retorik har torgförts tidigare i Malmö, t.ex. 2010 då bl.a. den dåvarande ordföranden för Malmös Kommunalråd, Ilmar Reepalu, menade att Malmös judiska församling borde uttrycka kritik mot Israels krigsföring och antydde att man åtminstone delvis själva bar ansvaret för attacker mot judar i staden om man inte gjorde det. Så arbetade Reepalu mot antisemitism i Malmö.

Retorik av det slag som Pollack ger prov på känns igen från andra debatter, där det t.ex. kan påstås eller insinueras att kvinnor får skylla sig själva att de blir våldtagna om de klär sig ”för utmanande”, muslimer får skylla sig själva om de ”envisas med att bära slöja” eller att homosexuella män gör bäst i att inte hålla hand offentligt. Det sätt på vilket Pollack rationaliserar attacker mot judar eller personer som uppfattas som judar, och ger offren skuld, är oacceptabelt och farligt.

Något annat som är anmärkningsvärt är Pollacks framställning av befolkningen i de ”slumområden” hon talar om i sin text – fram träder bilden av någon slags ”vildar”, ”barbarer” eller djur som på något sätt kan vittra rädsla och aggression – och då kan de bli farliga. Är man inte ”street smart” nog i deras närvaro kan det gå illa.

Samuel Nudel

Samuel Nudel är huvudansvarig för Instagramkontot ”Judehatet” och bloggar på samuelnudel.blogspot.se