Glädje och bekymmer

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2014

Denna gång vill jag börja med det positiva. Jag har mött många som uttryckt uppskattning för de sammankomster som SKMA tillsammans med andra sedan länge arrangerat på årsdagen av Novemberpogromen 1938. Men sällan har jag mött en sådan översvallande reaktion som i samband med detta års minnesafton.

Jag tycker också att kvällen var en av de finaste vi genomfört. En förklaring är fantastiska anföranden av författaren Elisabeth Åsbrink och Ingrid Lomfors, generalsekreterare vid Judiska församlingen i Stockholm (läs deras tal på annan plats i nyhetsbrevet), gripande högläsning av vittnesmål och vacker musik.

Jag vill också, och inte minst, uppmärksamma Bilan Osman som är årets värdiga mottagare av Elsa-priset som Svenska kommittén mot antisemitism delar ut varje år just i anslutning till årsdagen av Novemberpogromen. Bilan Osman får priset för sin konsekventa och engagerade antirasistiska opinionsbildning.

Bilan är utbildare på Expo, skriver krönikor i Expressen, medverkar på sajten ”Inte rasist, men…” och gör över huvud taget ett fantastiskt arbete för att motverka hat mot muslimer, judar, romer och andra utsatta i det svenska samhället. Att få förmånen att överräcka priset till henne kändes väldigt roligt. Läs intervjun med Bilan på s. 3.

Jag vill också framhålla att SKMA under hösten inlett en omfattande utbildningsinsats som i första hand riktar sig till elever i årskurs nio, ett projekt som vi genomför i samverkan med kommuner och med stöd av Arbetsmarknadsdepartementet.

Utbildningen syftar till att öka elevernas kunskaper om Förintelsen och i bredare mening om innebörden och konsekvenserna av antisemitiska,  rasistiska och antidemokratiska idéer. I projektet ingår studieresor till Förintelsens platser i Polen men också ambitiösa förberedelseseminarier och återträffar. Hittills har elever från Malmö, Helsingborg och Kalmar deltagit. Under våren fortsätter projektet i andra delar av landet.

Under hösten har SKMA även genomfört en annan viktig utbildningsinsats: seminarier i Göteborg och Malmö om antisemitism, antiziganism och afrofobi riktade till lärare, fritidsledare, poliser och andra yrkesgrupper. Även detta projekt stöds av Arbetsmarknadsdepartementet. Under våren kommer utbildningen att arrangeras i Stockholm.

Tyvärr påminns vi dock gång på gång om varför vi måste fortsätta att utbilda, informera och bilda opinion. Låt mig ge några exempel.

I november utsattes rabbinen i Göteborg för mordhot. Brevskrivaren hotade även att jämna synagogan med marken.

I oktober uppmärksammade Sydsvenskan att Adrian Kaba, socialdemokratisk kommunpolitiker i Malmö och ledare för en dialoggrupp mot antisemitism och islamofobi, hävdat att Israel tränade terrororganisationen Islamiska staten (IS). Påståendet är en del av en konspirationsteori som cirkulerar i antisemitiska miljöer och som gör gällande att IS är ett ”sionistiskt” verktyg med syftet att svärta ner islam.

Det vore fel att säga att jag blev förvånad. Kaba har ju även tidigare ventilerat antijudiska uppfattningar. 2012 påstod han att muslimhatet var en ”judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”.

Uttalandet om Islamiska staten kritiserades av kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) och Kaba fick lämna ordförandeposten i dialoggruppen. Hur det kan komma sig att en person som spridit judefientlighet utsetts att leda eller ens ingå i ett forum med syftet att motverka antisemitism och andra fördomar är obegripligt. Men med tanke på att gruppen tillkommit på initiativ av Socialdemokrater för tro och solidaritet är kanske inte heller det särskilt förvånande.

Tro och solidaritet har sedan länge en oklar och grumlig hållning till judehat. Dess ordförande Peter Weiderud har inte heller efter Kabas senaste övertramp på ett tydligt sätt markerat mot dennes antisemitism. Och Kaba sitter kvar i organisationens förbundsstyrelse.

I Europaparlamentet har det polska partiet Kongressen för nya högern tagits in i Sverigedemokraternas partigrupp. Det är ett högerextremt och antisemitisk parti vars ledare bland annat försvarat Hitler, ifrågasatt Förintelsens omfattning och återkommande agiterat om ”judisk kommunism”. I Expressen påpekade jag att vi sedan tidigare visste att SD:s ”nolltolerans” mot rasism saknar trovärdighet, men att alliansen med antisemiter och Hitlerapologeter på nytt understryker att även motståndet mot judehat är ihåligt. (Läs artikeln på s. 4 i nyhetsbrevet.)

Slutligen en annan sak som bekymrar mig. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, arrangerade i november en stor konferens i Berlin om den samtida antisemitismen. Men det svenska intresset tycks ha varit måttligt, ingen minister deltog. Jag håller med USA:s FN-ambassadör Samantha Power som på konferensen påpekade att i en tid med en allt tydligare antisemitism i Europa är det djupt oroande att bara vart tredje land som deltog på konferensen skickat en delegation på ministernivå.

Willy Silberstein

Ordförande för svenska kommittén mot antisemitism