Reinfeldt och Löfven – var är ni?

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2014. Den utgör en något kortad version av en artikel  som publicerades i Expressen 29/4 2014.

Talen om solidaritet får inte stanna vid vackra ord – politikerna måste skapa ett äkta engagemang mot hat i olika former, skrev Willy Silberstein inför 1 maj.

Så här inför 1 maj, då många talar om solidaritet och alla människors lika värde, är det hög tid att börja se verkligheten – och agera.

Sverige är annorlunda. Sverige har blivit ett land där inte alla möts med respekt. Alla människor tycks i mångas ögon inte vara lika mycket värda.

Nyligen kunde vi se på TV hur nazister brutalt hotar och i ett fall knivhugger en mörkhyad man så illa att han är minuter från att dö. Tidigare hade händelser som denna fått oss alla på fötter. Statsministern, partiledarna, etablissemanget hade rest sig och sagt: det här är inte vårt Sverige. Det här är inte det land vi vill leva i. Vi måste tillsammans ta krafttag.

Men nu är det obehagligt tyst, i alla fall från politiskt håll.

Willy Silberstein i SVT:s Aktuellt 2 maj 2014.

Willy Silberstein i SVT:s Aktuellt 2 maj 2014.

Som företrädare för Svenska kommittén mot antisemitism kan jag konstatera att tystnaden också gäller inför det allt öppnare judehatet. […]

För att visa just alla människors lika värde, och för att visa att när judar i Malmö angrips så är det ett angrepp på alla i Malmö, har vi vid flera tillfällen ordnat så kallade kippavandringar. Vi har samlats utanför Malmö synagoga efter lördagsgudstjänsten och tillsammans – judar och icke-judar – gått på Malmös gator. En stilla, värdig manifestation har visat det Malmö det stora flertalet vill ha, ett Malmö där den som vill bär kippa eller andra religiösa symboler utan att riskera trakasserier.

Till dessa kippavandringar har vi bjudit in bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt. Han är en viktig symbol för det demokratiska Sverige, jag är också övertygad om att han har sunda värderingar i dessa frågor.

Likafullt har han inte prioriterat i sin almanacka så att han kunnat delta i vår manifestation. Jag inser att en statsminister får väldigt många förfrågningar. Som den högst politiskt ansvariga i Sverige tycker jag att han skulle ha prioriterat annorlunda och rest till en stad som judar lämnar för att de inte är trygga därför att de är judar.

Glädjande nog har såväl ministrarna Birgitta Ohlsson som Erik Ullenhag deltagit vid våra manifestationer. Men statsministern är den tyngsta politiska symbolen i Sverige. Han behövs föra att hjälpa oss i vårt antirasistiska arbete.

Inte heller Stefan Löfven har haft tid att komma till kippavandringar. För något år sedan hade vi i Svenska kommittén mot antisemitism diskussioner med den socialdemokratiska ledningen om vårt arbete. Vi möttes av stor förståelse och vi skulle tillsammans jobba mot judehatet i Sverige. Därefter har det varit tyst från den socialdemokratiska ledningen.

Jag är helt övertygad om att också där råder sunda värderingar i frågor som rör antisemitism och andra former av hat mot människor för att de tillhör en viss grupp. Men var är engagemanget, var är vreden? […]

I dag, så här på tröskeln till 1 maj, hoppas jag att frågan om alla människors lika värde inte stannar vid vackra ord, utan att det blir början till ett äkta engagemang mot hat i olika former, det må gälla judar, romer, muslimer, svarta, homosexuella och andra grupper.

Jag vill se ett Sverige som reser sig. I en tid då högerpopulistiska krafter växer och nazister bokstavligen gör våra gator otrygga för en stor del av de människor som bor här måste vi, den stora majoriteten, visa just att vi är många och att vi bryr oss.

Ingen ska år 2014 vara rädd att visa vem han eller hon är. Så enkelt – och tydligen så svårt – är det.

Willy Silberstein

Ordförande för SKMA

Artikeln, som här är något kortad, publicerades i Expressen 29/4 2014.