Jerzy Sarnecki: ”Måste jag tåla antisemitiska attacker?”

Kriminologen och författaren Jerzy Sarnecki i SvD 14 maj 2014:

”I min bok ”Hilarys historia” (Carlssons 2013) berättar jag om min fars liv. Boken bygger på 20 intervjuer jag genomförde med honom under åren 2007 och 2008.

Min far Hilary och min mor Masza överlevde mirakulöst Förintelsen, deportation till Sibirien, hårda arbetsvillkor i sovjetiska Uzbekistan och förföljelsen av judar i kommunist-Polen. 1969, efter diverse strapatser, kom vår familj till Europas, som vi trodde, mest toleranta och demokratiska land, Sverige.

Antisemitismen är en röd tråd i Hilarys berättelse. Det är också en förklaring till mycket av det lidande som inträffade i hans liv. Han varnade ofta mig för denna onda kraft och manade till försiktighet. ”Judar ska inte exponera sig”, sade han och hans vänner ibland. ”Man ska inte reta antisemiterna.” Jag lyssnade inte till dessa råd.

Hilary är död sedan 2008. Men jag undrar vad han skulle ha sagt om han hade sett den första bild som dyker upp när man googlar på mitt namn på internet. Tillsammans med uppgifterna om mitt namn, födelsedatum och arbetsplats finns det en bild på mig. Jag är klädd i slips och kavaj och står vid ingången till min arbetsplats, Stockholms universitet. En ganska trevlig bild skulle man kunna tycka.

Det är bara det att på min panna har någon stämplat in en gul sexuddig stjärna med ordet jude i frakturstil.

Just sådana gula stjärnor har mina mor- och farföräldrar, mina två farbröder, min faster, min moster och hundratals av deras släktingar samt miljontals av deras olycksbröder och systrar fått bära innan de förintades i ghettona och förintelselägren. Av mina släktingar som inte flydde Polen 1939 överlevde bara en Förintelsen: Min farbror Jacob med fruktansvärda erfarenheter från såväl ghettot i Lodz som Auschwitz och några andra läger.

Min arbetsplats har anmält den aktuella bilden till polisen. Men förundersökningen har lagts ner. Jag anser att yttrandefrihet är en central demokratisk rättighet och att människor ska få vara anonyma på internet. Men jag kan inte låta bli att ställa mig frågan: Måste jag, för att jag vill delta i den demokratiska samhällsdebatten, acceptera att jag och alla andra som söker på mitt namn får se denna förintelsens symbol stämplad i min panna? Och måste jag finna mig i alla dessa antisemitiska påhopp som riktas mot mig och många andra i alltför för många texter som i dag finns på nätet?”