Gärna en dunk i ryggen, men…

Ledaren publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2013

En skola i Kiruna har samlats för att se en pjäs om Förintelsen. Plötsligt börjar en elev skrika ”Heil Hitler”. Snart hänger fler på. Det finns också uppgifter om att någon vrålar att skådespelaren borde våldtas.

Jag behöver inte beskriva hur upprörd jag blir. Men, faktiskt, mer upprörd blir jag över att lärarna tycks ha varit passiva. Enligt tidningsuppgifter var de tysta. Om inte ens de, som är utbildade att lära elever och har till uppgift att värna demokratiska värderingar, säger ifrån när sådant här sker när ungdomar ser en föreställning om Förintelsen kan man undra hur långt vi har kommit.

Det är alltid allvarligt när hat, förakt och fördomar sprids. Men ännu farligare är en omgivning som förhåller sig likgiltig. Ett samhälle där omgivningen – i detta fall lärarna – tiger inför hatfulla budskap är inget tryggt samhälle. Det är händelsen i Kiruna hösten 2013 ett exempel på.

Svenska kommittén mot antisemitism gör mycket för att förändra detta och inte minst för att förbättra lärares förmåga att identifiera och bemöta antisemitism och andra fördomar. Under november har vi, med hjälp av pengar från regeringen och integrationsminister Erik Ullenhag, på nytt utbildat ett stort antal lärare och fler blir det under vintern. Det sker i Malmö som fortfarande är hårt drabbat av judehatet.

Vi är självklart stolta över att regeringen tycker att SKMA gör ett så bra arbete så att vi åter får förtroendet och medel för att fortsätta och fördjupa vår utbildningssatsning.

Tyvärr måste vi dock konstatera att utbildningen kostar mer än vi får. Vi satsar mer för att vi aldrig kompromissar med kvalitet. För att utbildningen ska bli just så bra som vi vill så tar vi ibland kostnader som vi inte har fått regeringsanslag för.

Det är en av förklaringarna till att SKMA:s ekonomi blivit sämre. Vi har inte längre den trygghet vi haft under en tid. De senaste åren har vi äntligen sluppit ägna halva våra möten åt att diskutera hur vi ska kunna hitta medel för att finansiera våra viktiga aktiviteter. Istället har vi kunnat koncentrera oss på det som är vår uppgift: att upplysa om och motverka antisemitism.

Nu är jag på nytt orolig för våra resurser.

Jag hör otroligt många hurrarop och får många dunkar i ryggen för att SKMA lyckas så väl. Det är väldigt roligt. Samtidigt känner jag ibland att det inte är ryggdunkar vi behöver. Vi behöver, för att tala klarspråk, mer pengar. Jag jobbar helt ideellt, något annat är jag inte heller intresserad av. Men vi bedriver en omfattande och, vågar jag påstå, mycket effektiv verksamhet, både vad gäller opinionsbildning och utbildning. Och den kostar pengar.

Därför vädjar jag till dig att ge oss ett ekonomiskt stöd. Dels i form av medlemskap, för Guds skull betala det för 2014. Och, betala gärna lite mer i form av ett bidrag, om du har möjlighet.

Jag törs påstå att vi använder pengarna oerhört effektivt i kampen mot antisemitismen.

Någon annan som gör mycket för att bekämpa judehatet är Jonathan Leman. Han fick årets Elsa-pris och blev därmed nummer två, den förste var Siavosh Derakhti som grundade Unga muslimer mot antisemitism.

Jonathan gör ett storartat jobb, inte minst genom att följa och motverka antisemitism och rasism på nätet, men också i sin verksamhet på Expo. Att Jonathan började sitt antirasistiska arbete i SKMA, där han var verksam fram till 2010, gör oss också lite extra stolta att just han fick årets Elsa-pris, ett synnerligen välförtjänt pris. (Läs intervjun med årets Elsa-pristagare på s. 3.)

Priset delades ut i november när vi högtidlighöll minnet av Novemberpogromen, som tidigare kallades ”Kristallnatten”. Det blev en väldigt värdig och fin manifestation och en fullsatt synagoga.

SKMA har nått en position där vi tar plats och hörs i debatten. Och där vi är en central institution i Sverige när det gäller utbildning om antisemitism, rasism och om Förintelsen.

Vi hoppas innerligt att det förblir så.

Willy Silberstein

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism