”Dialog kan förändra attityder”. Intervju med 2013 års Elsa-pristagare

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev december 2013

Elsa-priset, som instiftades av SKMA 2012, tilldelas unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra fördomar. 2013 års pristagare är Jonathan Leman, skribent och pedagog på Expo, men också mycket aktiv twittrare och bloggare. Han fick priset för sin ”mångåriga och omfattande verksamhet i sociala och andra medier mot antisemitism och andra former av främlingsfientlighet och rasism.” SKMA bad Jonathan om en intervju.

Grattis till Elsa-priset 2013. Vad betyder priset för dig?

Tack. Det var en stor ära för mig att ta emot priset! När jag läste motiveringen blev jag djupt rörd, både för det erkännande som det innebar och för att det kom från en organisation som jag har en oerhörd respekt för.

Berätta lite om din bakgrund.

Till vardags jobbar jag som pedagog på Expo Utbildning och håller i kompetensutveckling för lärare och utvecklar Expos arbete i skolan.

Demokratiminister Birgitta Ohlsson överräckte Elsa-priset till Jonathan Leman.

Demokratiminister Birgitta Ohlsson överräckte Elsa-priset till Jonathan Leman.

Jag håller också föreläsningar för personer som är  aktiva inom föreningslivet och i politiken om rasistiska organisationer och hur deras inflytande i samhället kan motverkas. Jag sitter också i Expos redaktion och bidrar med research, granskning och opinionsbildning.

Hur kom det sig att du började engagera dig mot antisemitism och rasism?

Det var faktiskt mina egna erfarenheter av antisemitism som fick mig att börja engagera mig mot rasism och intolerans, men det var en ganska lång process. Jag visste väldigt lite om antisemitism när jag först stötte på det i olika sammanhang när jag rörde mig i det offentliga rummet. Det påverkade mig. Jag blev frustrerad när jag märkte hur jag ifrågasattes när jag tog upp mina erfarenheter. Jag började läsa på om ämnet och märkte att det fanns en hel del antisemitism i bloggosfären, som då var en relativt ny företeelse. Mitt arbete mot antisemitism började med att jag uppmärksammade ämnet i min blogg.

Du var under en period fram till 2010 verksam inom SKMA. Vilken betydelse hade de åren för dig?

Jag är väldigt tacksam över allt jag lärde mig under de åren. Mitt skrivande utvecklades och jag fick lära av och samarbeta med Sveriges främsta experter på området. Det har format mig och för det är jag tacksam. Jag känner också en stolthet över det vi lyckades åstadkomma under åren då jag verkade i kommittén.

Du tilldelas Elsapriset inte minst för den verksamhet du bedriver i sociala medier, till exempel på Twitter, för att motverka antisemitism och andra typer av fördomar. Vilken roll spelar sociala medier idag för spridning av fördomar och rasistisk propaganda och hur kan de användas på ett effektivt sätt för att motverka denna typ av budskap?

Facebook och Twitter är viktiga plattformar för spridning av både rasism och antirasism. Många har personer i bekantskapskretsen som sprider fördomsfulla vandringssägner och delar länkar till hatsajter. Då är det viktigt att det finns lättillgänglig information så att personer som möter intolerans i vardagen känner sig rustade för att ta de svåra samtalen. Förblir fördomarna och myterna oemotsagda riskerar de att framstå som vilka åsikter som helst. Vill man därefter försöka påverka någons attityder gör man ofta klokt i att försöka inleda en dialog i ett privat direktmeddelande. Inför öppen ridå blir det lätt en konfrontativ debatt.

Men det handlar inte bara om att man kan reagera först när någon uttrycker sig intolerant. Man kan även ta initiativet och agera proaktivt och på så sätt bidra till att skapa en antirasistisk norm i sin omgivning.

Hur ser din strategi ut för att bemöta personer som ger uttryck för till antijudiska, antimuslimska eller främlingsfientliga uppfattningar?

Det gäller att bestämma vad som är syftet i varje sammanhang. Rör det sig om rasism och intolerans i organiserad form handlar det om att fördöma dessa uttryck och visa varför de är problematiska. En central uppgift för antirasismen är att upplysa om och markera mot hat och konspirationsteorier. Men vi kan inte stanna där. Jag tror på att gå in i dialog med personer som tar del av och påverkas av intoleranta budskap och att man på så sätt kan förändra attityder och bryta fördomar. Väljer man att inte fördöma personen får man en chans att utmana dennes åsikter.

Ofta är intolerant argumentation en blandning av fakta, halvsanningar och myter. Genom att visa att man instämmer i någon del av det som personen tagit upp visar man att man lyssnar på och respekterar personen. Det är viktigt att man visar tålamod och låter samtalet ta tid och att man följer upp med nya samtal. Förändring i attityd kommer sannolikt att äga rum under reflektion mellan samtalen.

Det är också viktigt att inte hamna på defensiven och bara bemöta. Den som uttrycker hat och intolerans måste ta ansvar för sina yttranden och konfronteras med hatlärornas konsekvenser.

Du möter i ditt arbete ofta unga människor i skolan och på nätet. Hur vanligt är det, utifrån din erfarenhet, med antisemitiska uppfattningar bland ungdomar idag och vilka typer av fördomar möter du? Finns det inom skolvärlden en medvetenhet om dessa problem och har man tillräckliga kunskaper för att förebygga och bemöta dem?

Antisemitism är en bland många former av intolerans. På en del skolor är den påtaglig och utbredd medan den på andra skolor är ovanlig. Det finns två tydliga spår i antisemitismen. Den ena åberopar ständigt Israel som placeras i centrum för allt som är fel i världen, medan den andra i första hand utgår från en världsbild där världen styrs av hemliga sällskap och att denna världsordning orkestreras av judar.

Under de senaste åren har jag kontaktats av allt fler lärare som vittnar om att konspirationsteorier om ”Illuminati” och ”New World Order” tilltagit under senare år. Lärare efterfrågar utbildningar så att de känner att de bottnar i ämnet, men också bra lektionsmaterial som tränar den källkritiska förmågan och motverkar mytbildning.  En svårighet är att man som lärare lätt hamnar i en roll där man upplevs försvara etablissemanget och därmed den påstådda konspirationen. Utmaningen ligger i att granska konspirationsteorierna utifrån premissen att det är lätt att bli lurad om man saknar verktyg för att värdera information.

Du betonar ofta vikten av en konsekvent antirasism. På vilka sätt anser du att antirasistiska hållningar idag inte är konsekventa?

Min bild är att förhållningssätten har förändrats en del till det bättre de senaste åren inom antirasismen. Men det finns krafter som framställer sig som motståndare till antisemitism men som samtidigt sprider islamofobi och krafter som säger sig vara motståndare till islamofobi men som sprider antisemitism. Utan konsekvent antirasism får dessa krafter möjlighet att sätta agendan och spä på misstro och hat mellan grupper.

Debatten om situationen i Malmö är ett bra exempel på vikten av konsekvent antirasism. Där har det varit viktigt med kraftfulla reaktioner mot Sverigedemokraternas många försök att utnyttja antisemitism-frågan för att sprida hat mot muslimer. Även Ilmar Reepalus kommentarer om judiska malmöiter och hans partikamrat Adrian Kabas försök att förklara islamofobi med en påstådd judisk konspirativ verksamhet har mött reaktioner, vilket har varit viktigt.

Hur skulle du värdera SKMA:s betydelse för arbetet mot antisemitism och rasism i Sverige idag?

Utan SKMA tror jag att vi hade haft en situation där frågan om antisemitism behandlats oseriöst i samhällsdebatten och förståelsen av begreppet hade grumlats av att olika parter i Israel-Palestina-debatten hade kunnat förvanska och missbruka begreppet som ett slagträ. Genom kommitténs noggrannhet, kunskap och underbyggda argumentation har organisationen vunnit en trovärdighet. Med hjälp av den har man kunnat förflytta samhällsdebatten i rätt riktning. Även SKMA:s långvariga arbete med kompetensutveckling för lärare har haft och fortsätter att ha en oerhört stor betydelse. Jag är djupt imponerad av SKMA:s satsning i Malmö.

Elsa-priset består av ett diplom och en prissumma om 20 000 kr. Vet du vad du ska göra för pengarna?

Jag tänker göra ett par olika studieresor för att utbyta erfarenheter med organisationer utomlands. Två resmål är redan klara: Turkiet och Nederländerna.

Intervjuare: Henrik Bachner

Elsa-priset 2013

SKMA tilldelar Jonathan Leman Elsa-priset 2013 ”för hans mångåriga och omfattande verksamhet i sociala och andra medier mot antisemitism och andra former av främlingsfientlighet och rasism. Med skarp argumentation, stor kunskap och konsekventa ställningstaganden mot varje form av rasism har Jonathan Leman på ett unikt sätt bidragit till att höja debatt- och kunskapsnivån, och därmed inverkat positivt på det offentliga samtalet.”

Priset delades ut i Stockholms stora synagoga den 10 november i samband med minnesceremonin för Novemberpogromen 1938.

Elsa-priset är en årlig utmärkelse som delas ut av SKMA till unga som via sociala medier eller på annat sätt motverkar antisemitism och andra typer av fördomar. Läs mer om Elsa-priset här. 2012 års pristagare var Siavosh Derakhti.