Ledare: SKMA och Mustafadebatten

Publicerad i SKMA Nyhetsbrev juni 2013

Svenska kommittén mot antisemitism gör ofta avtryck, informerar och påverkar. Men denna vår har vi betytt mer än på länge.

På tåget till Göteborg fick jag veta att Omar Mustafa valts in som suppleant i den socialdemokratiska partistyrelsen. Jag tyckte detta lät mycket märkligt, men lite kollar bekräftade. Samma kväll skrev jag en debattartikel till Aftonbladet där jag frågade hur S-ledningen såg på Mustafas problematiska hållning till antisemitismen. Den artikeln fick betydelse för det som därefter hände.

Jag träffade Omar Mustafa ett par år tidigare. Jag blev ombedd av programmet Människor och tro på Sveriges Radio att vara med i en diskussion med Omar. Bakgrunden var att Islamiska förbundet, som Mustafa då var nytillträdd ordförande för, varit med och bjudit in talare som var hätskt antisemitiska. En av dem, Salah Sultan, hade exempelvis sagt att judar dödar kristna barn och använder deras blod när de bakar det osyrade brödet, matzah.

När jag gick till Sveriges Radios studio tänkte jag att inbjudan var lite märklig. Omar skulle göra det självklara, be om ursäkt, säga att det var ett misstag som inte skulle upprepas. Vad tusan skulle vi egentligen diskutera? Det blev inte alls så. Omar Mustafa stod på sig. Det var inget problem att bjuda in talare som hatar judar och sprider hat mot judar, så länge de inte gör det i Sverige.

Jag invände – för döva öron – genom att säga att om en stor muslimsk organisation i Sverige bjuder in någon så får också han eller hon en plattform och en legitimitet. Så där höll vi på. Jag minns att jag blev väldigt upprörd. Jag var inte mentalt redo att i Sverige år 2011 möta en person som vill ha samröre med människor som sprider de mest hatiska myter om en grupp människor, myter som ofta genom historien har föregått pogromer och död.

När Omar Mustafa pressades i samband med invalet till den socialdemokratiska partistyrelsen våren 2013, ändrade han delvis sitt budskap. Nu påstod han att syftet med inbjudningarna var att ifrågasätta och bemöta talarnas judehat. Att så skulle ha varit fallet ter sig inte sannolikt.

Och oklarheten i förhållningssättet till antisemitism fanns kvar. Det blev också tydligt när det avslöjades att Islamiska förbundet tillsammans med två andra organisationer så sent som i mars 2013 på nytt bjudit in talare som sprider hat mot judar. (Läs SKMA:s sammanfattning av Mustafadebatten på s. 4).

Kanske var det detta som blev droppen för den socialdemokratiska partiledningen? I motiveringen till varför Omar Mustafa till slut ombads lämna sin plats i partistyrelsen sade Veronica Palm att han, trots löften om motsatsen, återigen hade valt ”att inbjuda medverkande med förkastliga åsikter” och ”avvisade…kraven på att tillräckligt tydligt ta avstånd från den policy kring inbjudningar som hade gett upphov till anklagelser om antisemitism och homofobi” (AB 17/4).

Debatten om Omar Mustafa kom även att innehålla obehagliga stråk. Å ena sidan ursäkter för och bagatellisering av antisemitism, å andra sidan antimuslimska yttringar, framför allt i sociala medier. Men att den socialdemokratiska partledningen till slut markerade mot Mustafa var viktigt. Det blev en signal om att det demokratiska samhället inte tolererar samröre med judehatare och legitimering av antisemitism. Låt oss hoppas att detta finns kvar i medvetandet för lång tid.

Mustafadebatten utgör ett tydligt exempel på varför Svenska kommittén mot antisemitism behövs. Den kritiska granskning av Islamiska förbundets inställning till antisemitism som SKMA gjorde 2011 spelade en avgörande roll för den kritik som i våras riktades mot Mustafas hållning i frågan. Och min debattartikel i Aftonbladet i april fick ett stort genomslag och utgjorde, tillsammans med Expos artikel i ämnet, startskottet för den debatt som sedan följde. Själv deltog jag bland annat i en diskussion i SVT.

SKMA har gjort en hel del annat också under våren. Vi har bland annat genomfört tre utbildningsdagar om antisemitism och islamofobi för lärare i Malmö. Totalt deltog cirka 500 högstadielärare i utbildningen, som genomförts med ekonomiskt stöd från arbetsmarknadsdepartementet.

Vi har genomfört ytterligare en utbildning med fantastiska ungdomar som vill lära sig mer om antisemitism och rasism, och som aktivt vill engagera sig i arbetet mot intolerans.

Vi har också varit med på ett viktigt möte i Warszawa, där organisationer och myndigheter från en rad olika länder träffades för att diskutera och utbyta erfarenheter från klassrumsarbete mot antisemitism och rasism. I fokus stod det studiematerial om antisemitism, fördomar och diskriminering som SKMA och Forum för levande historia i samverkan med OSCE/ODIHR och Anne Frank House gav ut en svensk version av 2011, och som nu – i olika versioner – utkommit i ett 15 europeiska länder.

Kort sagt: Svenska kommittén mot antisemitism gör allt vi kan för att bekämpa judehatet. För att vi ska lyckas behöver vi ditt stöd!

Willy Silberstein

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism