Avpixlat judehat

Publicerad i SKMA Nyhetsbrev mars 2013

Liksom Sverigedemokraterna påstår sig den SD närstående sajten Avpixlat vara motståndare till antisemitism. Det föregivna motståndet handlar till stor del om att framställa muslimer som judehatare för att på så sätt underblåsa islamofobin. Men, som Mathan Ravid visar, krävs det inte mycket för att den ”anti-antisemitiska” retoriken ska övergå i sin motsats.

I en artikel i DN den 18/12 2012 beskrev jag de rasistiska trakasserier jag och några judiska vänner utsattes för på en krog i Uppsala. Bland annat förekom antijudiska slagord och Hitlerhälsningar – reaktioner på det enkla faktum att vi bar kippor (kalotter). Ett av många exempel under senare år på hur ”synliga” medlemmar av minoriteter som den judiska kan fara illa om de öppet visar sin identitet.

Många reaktioner på min text kombinerade medkänsla med förvåning. Kanske delvis resultat av den utbredda – men felaktiga – uppfattningen att antisemitism inte (längre) är ett problem i vårt land. Studier visar att fördomar mot judar är långt ifrån ovanliga, och förekommer inom olika opinioner och grupper.

Falsk antirasism

Mer illvilliga reaktioner förekom också. Dagen efter påstod Mats Dagerlind på den SD-vänliga sajten Avpixlat att jag författat ”ett falsarium”. Två veckor senare, 3/1 2013, kom ännu en attack på Avpixlat, signerad redaktionen (till vilken Dagerlind hör). Orsaken var att Expressen i en ledare återgett det jag och mina vänner utsatts för. Nu kallades min text för ”en skröna”.

Skärmbild på Avpixlat den 19/12 2012.

Skärmbild på Avpixlat den 19/12 2012.

SD säger sig värna judar och bekämpa antisemitism, påståendet återkommer på sajter som Avpixlat. Varför då dessa reaktioner? Orsaken är enkel att förklara och belägga. Partiets förmenta antirasism är varken ärlig eller konsekvent. Det påstådda ställningstagandet mot en form av fördomar och hat, mot judar, har alltid ämnat legitimera en annan form av fördomar och hat, mot muslimer.

På liknande sätt är SD:s förment ”pro-israeliska” hållning – en beteckning som ofta felaktigt sätts på denna typ av högerpopulism – lika falsk som den förment ”pro-palestinska” dito i nazistiska grupper. I båda fallen gäller devisen ”min fiendes fiende är min vän”. För SD fyller judarna endast en funktion, oavsett var i världen de befinner sig.

De som belyser allt detta utsätts för regelrätta ”drev” – för att tala i SD-termer – på sajter som Avpixlat. Mottagandet på just Avpixlat av min text hade troligen varit ett annat om jag bara lagt till orden ”muslimska gärningsmän”. Nu fick jag nöja mig med två texter och runt 1 000 kommentarer fulla av personangrepp och rasism. Ett axplock ger en bild av det budskap SD sprider och responsen det får bland partisympatisörer.

”Otacksamma” judar

De som trakasserade mig och mina vänner beskrivs i min text som ”vanliga Uppsalastudenter”. Ingen grupp – majoritet eller minoritet – pekas ut. Dessutom betonas faran med att dra för stora växlar av liknande fall. Trots detta påstods på Avpixlat att jag framfört ”svepande” anklagelser, sökt ”underblåsa myter”, överdrivit och ljugit. Allt för att skydda eller skymma ”de verkliga antisemiterna i Sverige” – invandrare med ett ”muslimskt nedärvt judehat”.

På SD-manér agerade man självutnämnda representanter för allt och alla man definierar som svenskt och svenskar, och menade att jag kollektivt utmålat de sistnämnda som rasister. Ekot dånade i kommentarsfälten. Signaturen Dunderneger sammanfattade det flertalet ansåg: ”som vanligt så får fulmedia det att verka som att det är vi ’hemska’ ’fasansfulla’ ’ondskefulla’ vita som ligger bakom hatet mot Sveriges kikes [nedsättande engelsk term för judar]. När det snarare är the usual suspects aka pedofildyrkarna”.

Som väntat skuldbelades muslimer som grupp. Men vilka förklaringar gavs till mina och ”fulmedias” påstådda lögner? Att svenska judar – ”Sveriges kikes” – i regel tar avstånd från SD:s cyniska flirtande och politik retar gallfeber på partiföreträdare. Den judiska gruppen ”förstår inte sitt eget bästa”, är rädda eller naiva, insisterar man. Ilskan över vad SD:s Kent Ekeroth kallat judisk ”dumsnällhet” (Newsmill 27/1 2010) blottlägger partiets villkorade ”stöd”, och slår lätt över i hat mot en ”otacksam” minoritet.

Mönstret går igen på sajter som Avpixlat. Jag – ”en riktig Quisling” – hade ”satt dolken i ryggen” på det enda parti som ”vågar ta tag i problemet”, framhöll flera. Jag borde glädjas över de mandat SD får för att rensa ut all muslimsk ”ohyra” från Sverige, förklarade fransolsson98. Andra rationaliserade eller välkomnade det som hänt. Att bära kippa offentligt var ”att be om problem”. Jag kunde ”gott ha lite antisemitism”, ansåg exempelvis Tyckarn.

Konspirationsteorier

Idén om ”judisk offermentalitet” är central i antisemitiska diskurser. Judar som grupp påstås genom historien ha hittat på, överdrivit och missbrukat sin egen utsatthet för social och ekonomisk vinning. Föreställningen återfinns på sajter som Avpixlat.

I en rad kommentarer påstods jag ha ”utnyttjat min kippa”, iklätt mig ”offerkoftan” och författat en ”snyfthistoria” – enligt Johnny typiskt för judars ”eviga propagandakrig för att vinna sympati från andra”. ”Folk måste inse att judarna inte är på vår sida”, fastslog Kaptenen_och_hans_garde.

Steget till antijudiska konspirationsteorier var inte långt, och togs ofta. Judarna ”är bakom allt” och äger ”90% av tillgångarna i Sverige” och det mesta av media, klargjorde Mauritz Nordlund. Signaturer som Nicklas Åkerman och Daniel Clason talade om ”den högsta makten”, ”indoktrineringsprocessen” och ”hjärntvätt”. Andra refererade till traditionella nazistiska koncept som ”ZOG” – ”Zionist Occupation Government”, en styrande hemlig judisk regering – och ”sionister”, ett i sammanhanget vanligt förekommande kodord för judar.

Nyare begrepp som ”kulturmarxism” förekom också. Inom intoleranta miljöer anklagas politiker och journalister – ”kulturmarxister” – bland annat för att ha sålt ut Europas folk och möjliggjort en så kallad ”massinvandring” och ”islamisering” av våra samhällen. Likt i terroristen Anders Behring Breiviks så kallade ”manifest” – som har starkt antisemitiska avsnitt – pekas judar ofta ut som särskilt väl representerade bland ”kulturmarxisterna”.

Personen bakom den talande signaturen Holohoaxx sökte upplysa om att kommunismen var en judisk komplott, och lade upp en länk till den högerextrema bloggportalen motpol.nu för ”bevis”. Där låg den sedan tillsammans med en rad tidigare publicerade länkar till sajter med öppet antijudiska budskap.

SD, Avpixlat och judehatet

Hur reagerade Avpixlat på vågen av hatinlägg som följde på deras två texter i fråga? SD-vänliga medier poserar som försvarare av ”yttrandefrihet” – tolkad som en obegränsad rätt att säga vadsomhelst om vemsomhelst, hursomhelst. Ändå raderas oönskade kommentarer. Att det inte innefattar främlingsfientliga och antimuslimska inlägg visste vi – att sprida sådana är ju ett huvudsyfte för sajten – men det inbegriper inte heller antisemitiska dito. Samtliga exempel jag gett (samt mångdubbelt fler) finns i skrivande stund kvar.

Men nog måste väl åtminstone judarnas självutnämnde ”vän” Dagerlind ha opponerat sig? Han som på Avpixlat den 19/12 2012 försäkrade att SD är ”det riksdagsparti som tydligast tagit ställning mot antisemitism”. Jo, han gav sig in i diskussionen, med följande kommentar om misstänkliggörande av och hat mot judar som grupp: Att stämpla folk som antisemiter är ”förhållandevis lätt”, hävdade Dagerlind. Att ”diskutera” vilken påverkan ”det judiska inflytandet” (bestämd form) har på media, finans, vetenskap och kultur samt samhället i stort eller amerikansk utrikespolitik var dock inte antisemitiskt. Samma gällde ”att belysa hur olika intressen slåss om makten i världen”. Tydligen inbegrep det ett specifikt ”judiskt intresse”.

Enligt Dagerlind var inte ens på internet vanligt förekommande ”teorier om en judisk världssammansvärjning” – framförda av ”en liten grupp högljudda konspiratoriker” – nödvändigtvis antisemitiska. ”Vad man inte bör acceptera är dock avhumanisering och naturligtvis inte heller hatbrott”, avslutade den Avpixlatkrönikor som ständigt inbjuder läsare till orgier i fördomar och hot.

SD-företrädare och -anhängare förnekar, mörkar och skönmålar partiets bruna historia. Man ”förfasar” sig över judehat, när det sägs kunna kopplas till muslimer som grupp. Antisemitism i egna led tonas ner, och förnekas.

Listan på SD-representanter på olika nivåer som även under senare år uttalat sig nedsättande om judar som grupp, förnekat Förintelsen, spridit antisemitisk propaganda eller haft kopplingar till nazistiska grupper är dock lång. Därtill visar forskning från 2000-talet att antijudiska attityder är mer utbredda bland SD-sympatisörer än bland sympatisörer till övriga riksdagspartier.   Reaktionerna som min text utlöste på Avpixlat, Sveriges största SD-vänliga sajt, visar hur lite som krävs för att allt detta ska bubbla upp till ytan.

Mathan Ravid

Masterstudent i historia vid Uppsala universitet och medlem i SKMA. En kortare version av Ravids text i DN publicerades i SKMA:s nyhetsbrev december 2012.