Skamlöst försök att rentvå Boströms artikel

Gästkrönika av Karin Olsson

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg åberopar nu ett reportage i senaste numret av tidningen Filter för att rentvå den ökända artikeln om Israels organstölder. Men både hon och Filter förtränger vad som faktiskt stod i Donald Boströms text.

Det var för drygt tre år sedan som Linderborg, med chefredaktör Jan Helins goda minne, publicerade Boströms artikel ”Våra söner plundras på sina organ” (Aftonbladet 17/8-09). Innehållet kom att utlösa en diplomatisk kris mellan Sverige och Israel, och Aftonbladet anklagades för att anspela på antisemitiska myter om blodtörstiga judar som ritualmördade barn.

Vad var det då som Boström skrev?

Han berättade om den 19-årige palestinske stenkastaren Bilal Achmed Ghanan som dödades av en israelisk specialstyrka 1992. Armén förde bort kroppen och vid begravningen blottades en söm i huden, till synes till följd av en obduktion. Samma sak hade hänt andra palestinier och familjerna undrade varför. Han skrev att ”starka misstankar finns hos palestinier att deras unga män har fångats in, och som i Kina och Pakistan ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats.”

Han återgav vidare hur ”det talades om en dramatisk ökning av unga män som försvann”, detta i samband med en israelisk kampanj för organdonation. De anhöriga ”menade att deras söner blivit bestulna på organ innan de dödades.”

Tesen var alltså att Israels armé förde bort unga män i jakt på fräscha organ. Inte bara en utan två gånger framförde Boström detta, utan annat stöd än familjernas berättelser. Inga kritiska frågor ställdes, inga ifrågasättanden från andra presenterades.

Åsa Linderborg menar i sin triumfatoriska artikel på temat ”vi hade rätt” att Filters reportage visar att Boström hade fog för att ställa frågan om de palestinska ungdomarna drabbats av organplundring (AB 15/11).

Den frågan var förstås helt legitim. Däremot stannade det inte vid den.

Det stämde att det israeliska rättsmedicinska centret Abu Kabir under många år systematiskt, och under viss tid med hälsoministeriets kännedom, stal organ från lik. Den illegala verksamheten granskades redan för drygt tio år sedan i Israels största tidning. Därefter tillsattes en statlig granskningskommission som bekräftade missförhållandena och följde upp dem. Och bara tre dagar efter Donald Boströms artikel i Aftonbladet, i vilken han verkade vara helt omedveten om de tidigare avslöjandena i israeliska medier, skrev frilansskribenten Anna Veeder, bosatt i Israel, att det sedan länge var klarlagt att både israeler och palestinier fallit offer för Abu Kabirs skamliga hantering (Newsmill 20/8-09). Inte dundrade Linderborg då att hon fått ”total upprättelse”, som hon gör nu. Ändå är det inga nya, avgörande uppgifter som Filter kommer med.

I tidskriften publiceras också ett utdrag av Boströms intervju med den israeliska rättsläkaren Chen Kugel, tidigare anställd på Abu Kabir och den som först läckte organskandalen. Han säger att det kvittade om det var israeliska soldater, ortodoxa judar, palestinier eller till och med turister och gästarbetare. ”Alla” drabbades. Syftet var att råda bot på organbristen. Han avfärdar att armén var inblandad i likplundringen.

Han säger till Boström att han först trodde att hans artikel i Aftonbladet gick ut på att israeliska soldater sköt ungdomarna i syfte att ta deras organ. Men att han sedan fick läsa den korrekta översättningen.

Åsa Linderborg hävdar också att missuppfattningar spreds i utlandet eftersom alla inte hade tagit del av Aftonbladets ”auktoriserade” översättning. Men som Jonathan Leman, i dag reporter på Expo, redovisade på sin blogg så snyggades Boströms artikel till i den engelska versionen (jonathanleman.blogspot.com 27/8-09). Formuleringen ”innan de dödats” togs bort.

Artikelns inledning, som handlade om ett aktuellt fall av organhandel i New Jersey utan någon koppling till de plundrade palestiniernas öde och där Boström nämnde att rabbiner låg bakom, friserades även den. Plötsligt stod det ingenting om etnisk eller religiös tillhörighet.

Det var just inledningen som fick många kritiker att tolka artikeln som en konspirationsteori om samvetslösa judar i Israel och USA som tillsammans kapitaliserar på utsatta palestiniers innanmäte.

Donald Boström ångrar inte något i sin artikel. ”Hade jag skrivit det mesigare hade ingenting hänt”, säger han i Filter. Åsa Linderborg ångrar bara att det saknades en ”pedagogisk brygga” mellan inledningen och resten. Tvärtom är hon stolt och gör en stor poäng av att svenska medier inte tillräckligt uppmärksammade organstölderna på Abu Kabir när ännu fler detaljer om hur det hade gått till blev kända i USA fyra månader efter Aftonbladets artikel.

Detta kanske var underrapporterat i vissa delar. Säkert förekom också övertoner i debatten. Men det är skamlöst av både Filter och Åsa Linderborg att inte stå för att Donald Boström skrev en undermålig artikel, där han okritiskt återgav hårresande teorier om att armén fångade palestinier i syfte att stjäla deras organ – för att sedan avrätta dem.

Att Åsa Linderborg slår på stora trumman för att försöka bättra på sitt publicistiska rykte är inte särskilt förvånande, även om tidpunkten är illa vald. Mitt under den blodiga upptrappningen av Israel/Palestinakonflikten borde det ges utrymme för helt andra diskussioner. Däremot undrar jag varför Filters reportage undviker de fallgropar som Boströms artikel bevisligen innehöll. En av få brasklappar i den långa äreräddningen står Gideon Levy, liberal och balanserad Haaretzkolumnist, för. Han säger att artikeln var ”mycket problematisk”. Det var sant för tre år sedan och det är sant nu.

Karin Olsson
Kulturchef på Expressen

Gästkrönikan publiceras i SKMA:s nyhetsbrev december 2012.