”Förintelsen i korsets skugga”

Artikeln publicerades i SKMA Nyhetsbrev juni 2012

Genom ett samarbete mellan bland andra Lunds universitet, Svenska teologiska institutet och Yad Vashem gavs i Jerusalem tidigare i år en kurs om antisemitism och judisk-kristna relationer.  Jan-Erik Lundberg rapporterar och reflekterar över kristen föraktsteologi.

Kristna talade inte väl om judar under 2000 år. Och det finns en koppling mellan kristen teologi och antijudiskhet. Ja, man kan verkligen undra hur kristna under så lång tid kunnat hålla fast vid en så stark antijudisk diskurs när man som grund för sin egen religion har att Gud är kärleken och att man ska älska sin nästa? Var fanns den kristna etiken i samband med Förintelsen?

Och trots att det finns textställen i NT som talar om syskonskapet mellan judendom och kristendom så har likväl den negativa läsningen och förståelsen kunnat triumfera. Hur har detta varit möjligt, vad gjorde kyrkor och kristna under Förintelsen, hur har kyrkor och kristna bearbetat dessa frågor efter andra världskrigets slut och vad kan vi själva göra för att motverka antisemitism och antijudiska yttringar?

I början av året deltog jag ihop med en grupp på tjugo personer i universitetskursen ”Förintelsen i korsets skugga.” Seminarierna tog upp antisemitismens framväxt och konsekvenser och fokus för studierna låg på de judisk-kristna relationerna från Jesu tid till idag. Lektionerna  var förlagda till Yad Vashem i Jerusalem och givare av kursen var Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund i samarbete med Svenska teologiska institutet i Jerusalem, Yad Vashem, SKMA, Forum för levande historia och Samarbetsrådet för judar och kristna. Professor Jesper Svartvik var examinator för kursen. I samband med kursen visades filmen ”Hoppets hamn.”

Studiet av Förintelsen får oftast en betoning på historia, politik och ideologi medan teologi och den judisk-kristna relationen ges en betydligt vagare anknytning till antisemitismen. När jag läste teologi på 60-talet i Lund var dessa frågor överhuvudtaget inte med på dagordningen.

Det var först med dokumentet ”Nostra Aetate” som publicerades vid Andra Vatikankonciliet 1965 som katolska kyrkan kritiserade sin tidigare föraktsteologi. Det dröjde till 1999 innan Svenska kyrkan gav ut dokumentet ”Guds Vägar” som vände sig mot föraktsförkunnelsen. Därför menar jag att en kurs som denna är mycket angelägen för t.ex. präster, kulturarbetare och lärare i religionskunskap m.fl. som jobbar med och tolkar texter.

Besvärande texter finns i samtliga evangelier men i synnerhet i Johannesevangeliet där man t.ex. kan läsa i 8:44 att ”judarna har djävulen till fader.” Just detta bibelställe tapetserade offentliga platser i nazityskland. Jesper Svartvik slår fast i sin ”Bibeltolkningens bakgator” ”att Förintelsen inte kunnat äga rum utan denna månghundraåriga föraktsförkunnelse.” (Svartvik 2006:16)

En annan text som måste undergå kritisk granskning är texten i Matteus 27.25 där formuleringen ”hela folket” gjort och fortfarande gör judarna kollektivt ansvariga för Jesu död, dvs skyldiga till gudsmord. Idag förekommer även andra former av kollektiviserande synsätt, som t.ex. när man gör alla judar skyldiga till och ansvariga för den politik som staten Israel för.

Vardagsantisemitismen anspelar ofta på kristen antijudiskhet. Så kallas t.ex. en fotbollsspelare som bytt klubb för ”Judas” av anhängare till den klubb han lämnat. Att kristendomen skulle ha ersatt judendomen, vilket slogs fast redan under medeltiden, visade sig vara en väg till död, skriver teologen Krister Stendahl. Judendomen är en egen väg och kristendom och judendom kan man se som syskon, menar Jesper Svartvik.

Jan-Erik Lundberg

Kulturskribent och producent för Österlen som Livsrum