Reepalus grumligheter

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu har återigen visat att han har svårt att diskutera frågor som rör judar och antisemitism utan att hemfalla åt grumligheter och fördomar. Det senaste exemplet är hans påstående i tidskriften Neo att det skulle finnas en stark koppling mellan judiska församlingen i Malmö och Sverigedemokraterna och att ”SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”.

Påståendet är grundlöst, något som även judiska församlingens ordförande nu tvingats gå ut och klargöra. Men det stigmatiserar och misstänkliggör Malmös judar samtidigt som det riskerar att ta död på diskussionen om antisemitism genom att måltavlorna för hatet utmålats som rasister.

Reepalus standardsvar när han kritiseras för sin hållning till judehatet i Malmö är att även andra grupper utsätts för rasism och att judar inte kan kräva att behandlas på ett ”speciellt” sätt. Det är ett både besynnerligt och farligt resonemang.

Ingen förnekar att även andra grupper drabbas av rasism och ingen har krävt särbehandling för judar. Vad som krävs är att även den rasism som drabbar Malmös judar ska erkännas och motverkas, istället för att, som i Reepalus fall, bagatelliseras, rationaliseras som Israelkritik eller beskrivas som ett hat judar delvis själva bär ansvar för.

Reepalus förvrängning av debatten, hans demagogiska försök att ställa olika grupper mot varandra, riskerar om något att förstärka motsättningarna i Malmö och ge ytterligare näring till den judefientlighet som existerar.

Reepalu har sedermera backat från uttalandet om infiltration. Det är förvisso bra. Men skadan är skedd. Och trovärdigheten är låg hos en person som efter varje nytt unket uttalande gör en partiell reträtt för att strax efteråt dyka upp med ännu ett grumligt resonemang.

Saken blir inte mindre märklig av att Reepalu, samtidigt som han fabulerar ihop en historia om kopplingar mellan judiska församlingen och SD, tillsammans med bl a en SD-politiker författat en skrivelse om flyktingmottagande och brottslighet i Malmö, en samverkan som väckt stark kritik.

För två år sedan kritiserade dåvarande s-ordföranden Mona Sahlin Ilmar Reepalu för hans krav att Malmöjudarna borde ta avstånd från Israels politik och antydningar att deras situation i staden hade med konflikten i Mellanöstern att göra. För Sahlin var kampen mot antisemitism en ”helt egen fråga” och Mellanösternkonflikten ”hade inget att göra med rättigheterna för unga judiska människor i Malmö att känna sig trygga och få uppbackning från den politiska världen”. Hon uppmanade också stadens politiska ledning att ha en bättre dialog med den judiska församlingen.

Efter Reepalus senaste uttalanden om att SD infiltrerat den judiska församlingen i Malmö har Judiska centralrådet i Sverige protesterat skarpt, och i ett brev ställt till socialdemokraternas nya ordförande Stefan Löfven skrivit att Reepalu nu ”överträtt alla gränser” och att han inte längre har någon trovärdighet bland Sveriges judar.

För Reepalu är orsaken till att relationerna nu är svåra att reparera att de svenska judarna ”inte lyssnar” på honom, men Stefan Löfven uttrycker i sitt svar till centralrådet ”förståelse” för församlingarnas reaktion och understryker ”vikten av att bibehålla de goda relationerna mellan vårt parti och de judiska församlingarna”. Löfven avslutar: ”Det är aldrig okej när våra företrädare uppfattas som otydliga när det gäller alla människors lika värde”.

Vad detta betyder i praktiken återstår att se, men om de senaste och fortsatta grumligheter från Reepalu inte möter motreaktioner skadas naturligtvis även partiets trovärdighet.

***

Reepalus senaste uttalanden har även kommenterats i bl a UNT, DN, Expressen, Aftonbladet och av Karin Olsson i Expressen.

Beträffande Reepalus tidigare uttalanden se t ex Jonathan Leman här och här.