En hatlära kommer sällan ensam

Texten publicerades i SKMA:s Nyhetsbrev mars 2011.

Gästkrönika av Alexander Bengtsson

Det svenska valresultatet 2010 var historiskt. För första gången sedan Andra
världskriget sitter nu tre partier med rötterna i fascismen invalda i parlamenten: Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti. Det är ett känt faktum att Sverige under 1980- och 1990-talet haft flera främlingsfientliga partier invalda i de kommunala församlingarna. Var och var annan sydsvensk kommun har haft missnöjespartier med främlingsfientliga inslag representerade i fullmäktige. Men medan Skånepartiet och Centrumdemokraterna hade sina rötter i skattemissnöjet, den så kallade högerpopulismen, så har så väl SD, ND som SvP sina ideologiska rötter i den svenska efterkrigstidens övervintrande extremhöger där rasismen har varit central för partiernas existensberättigande.

I den svenska eftervalsdebatten har diverse forskare, journalister och politiker försökt att leverera svar på Sverigedemokraternas historiska riksdagsinträde. Analyserna har sett olika ut beroende på politisk hemvist hos den som analyserat och sökt en förklaringsmodell. En skrämmande, missvisande och historielös tes som dyker upp för jämnan i diskussionen om framförallt Sverigedemokraterna är att de antimuslimska strömningarna i Sverige och västvärlden ersatt de antijudiska. En av dessa debattörer är Mattias Gardell som påstår att muslimerna har ersatt så väl judar som romer i de främlingsfientliga partiernas propaganda. Det kan möjligen vara så att Gardell blundar för hatpartierna i Östeuropas valkampanjer de senaste åren där just romerna varit de som utmålats som roten till allt ont i samhället och att hatpropagandan har resulterat i att romer idag flyr flera östeuropeiska länder på grund av förföljelse och skamligt nog möts av en både hjärtlös och rättsvidrig migrationspolitik i väst.

Extremhögern lever inte i ett vakuum. Partierna må ha levt i marginalen under decennier men med tiden har dessa partier på flera håll utvecklats till ett slags pragmatiker i opposition. De anpassar sig efter det politiska klimatet och försöker samtidigt att förändra det genom förskjutningar i form av kollektivt skuldbeläggande, mytbildningar och genom att spela på folkliga föreställningar och fördomar om minoriteter. När väl dessa partier tagit plats i parlamenten har historien visat att de slutar vara pragmatiska och istället skruvar de upp volymen för hatpropagandan och de politiska motståndarna blir pragmatiska till de rasistiska föreställningarna. Att mer eller mindre dödförklara en hatlära som antisemitismen är därför att vara pragmatisk inför extremhögerns idévärld och lösningar.

En hatlära kommer nämligen sällan ensam. Tar man en titt på dagens svenska extremhöger som lever och frodas i kölvattnet av Sverigedemokraternas valframgångar så ser man att antisemitismen är ett av de viktigaste bränslena för dess världsåskådning. I ND-retoriken är vokabulär om ”globalister” och ”bankirier” ständigt återkommande. I vit makt-miljön är antisemitismen ett stående inslag då denna hatlära är grundbulten för rörelsens existens. Men idag är protester mot moskébyggen och en vanföreställning om en så kallad ”islamisering” mer gångbara än attacker mot synagogor och uråldriga antisemitiska konspirationsteorier. I vit makt-rörelsens antisemitism ingår nämligen också en föreställning om att det är en judisk konspiration som ligger bakom migrationen till Sverige och västvärlden från muslimska länder. Det antimuslimska går idag också lättare att koppla samman med extremhögerns krav på invandringsstopp från utomeuropeiska länder och repatriering av människor som råkar ha sina rötter i Afrika och Mellanöstern. Men antisemitismen finns kvar – även i Sverigedemokraterna.

Före valet kunde Tidskriften Expo avslöja att ett femtiotal av Sverigedemokraternas kandidater hade en koppling till vit makt-rörelsen. Bland dessa återfanns förintelseförnekare och en kandidat som sponsrat den militanta nazistorganisationen Svenska Motståndsrörelsen. Efter valet har Expo kunnat rapportera om numera folkvalda sverigedemokrater som rört sig i vit makt-miljön och dessutom spridit antisemitiska idéer. Så väl Sverigedemokraterna som utomstående bedömare menar att dessa är ”extrema inslag” i partiet. Jag menar att det inte är så. Saluför du en hatlära så är risken betydligt större att du har fler på lager. Antisemitismen kommer aldrig att dö ut som en bärande del av extremhögerns världsbild så länge som denna rörelse lever upp till sitt existensberättigande: Att hitta rasistiska förklaringsmodeller till alla världens problem.

Alexander Bengtsson
Författaren är reporter och utbildningschef på Expo.
Alexander driver även bloggen Bengtssons frestelser.