Det finns viktiga aspekter på Donald Boströms famösa Aftonbladetartikel (”Våra söner plundras på sina organ”) som alltför lite lyfts fram i debatten. Det gäller, till att börja med, den typ av jordmån som artikeln landade i. Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som också är historiker, har, t ex i ”Medierna” i P1 2/1 2010, viftat bort hänvisningar till närheten mellan Boströms retorik och myter om judiska skändningar av icke-judiska kroppar med argumentet att dessa ”medeltida” sagor inte ska förhindra oss från att ”ställa frågor” om dagens Israel. Men hon bortser därvid från aktualiteten i dessa mytbildningar – en aktualitet som några debattörer försökt lyfta fram men inte riktigt fått genomslag för. Jesús Alcàlá tog i en artikel i Svenska Dagbladet upp den iranska tv-serien Zahras blå ögon – ett drama om palestinska barn som kidnappas till Israel där de berövas sina ögon och andra organ – som ett exempel på hur dessa legender kan ta uttryck idag (Acàlá kallar dock felaktigt serien för ”dokusåpa”). Nämnas kan också den turkiska filmen Irak – vargarnas dal från 2006, där en amerikansk-judisk militärläkare stjäl organ från irakiska krigsfångar och säljer dem vidare.

Boströms artikel landade i fertil jord och har givit upphov till rykten och spridande av förmenta ”nyheter” där israelisk eller rätt och slätt judisk involvering i systematiska människorov med påföljande organstöld är centrala. Den iranska engelskspråkiga kanalen Press-TV spelar stor roll i spridandet av befängda påståenden som att 25 000 ukrainska barn skulle ha kidnappats och förts till Israel i syfte att användas som organbanker, eller att ”judiska gäng” ligger bakom bortrövanden av algeriska barn av samma skäl. Men såväl högerextrema som andra medier runtom i världen – och i Sverige – har välkomnat och spunnit vidare på Boströms ”uppgifter” i syfte att demonisera judar.

Den senaste växten i den bisarra mytfloran använder sig av tragedin i Haiti och israeliska hjälpinsatser där. I The Palestine Telegraph hänvisas det till Hizbollahkanalen Al-Manar och till uttalanden av professor Nancy Scheper-Hughes enligt vilken Israel är den ledande kraften bakom världens organhandel, med ”tentakler som sträcker sig överallt i hela världen”. En som tagit intryck av denna artikel är Jenny Tonge, som representerar mittenpartiet Liberal Democrats i brittiska överhuset. Tonge har efterlyst en undersökning av anklagelserna. Hon har inte fått sitt parti bakom sig utan tvärtom fråntagits rollen som dess talesperson i hälsovårdsfrågor. Men hon utgör dock ett exempel på hur vitt konsekvenserna av Donald Boströms och Aftonbladets oskyldiga ”frågeställningar” sprider sig.

/Charlotte Wiberg